Om jag bara finge vara din hund...

Att ha varit hundledig ett par veckor har varit konstigt. Lite skönt, ja det ska erkännas också, för jag har kunnat fokusera mer på skolan och det har jag behövt. Men sen på kvällarna när man krupit ner i sängen, då har det känts så väldigt tomt att inte ha någon att plocka upp och ligga och klappa lite på innan man somnar. Jag har också ställts mot en del av de känslor som gjorde att jag skaffade hund. Självfixeringen bland annat. Den plågsamma självfixeringen! Att få vara lite ledig och kunna fokusera på något extra viktigt någon vecka är som sagt skönt, men den där gamla tråkkänslan har börjat smyga sig på lite de senaste dagarna. Och jag har kommit fram till att jag nog är en bättre människa med hund än utan, och det gör mig så glad! För även om hund och folkhögskola inte är det absolut optimala, och de senaste två månaderna har varit lite sisådär roliga ur hundägarsynpunkt, så känns det bra att få en sån bekräftelse.

Kumo 1 år

  

 

 

 

Idag var det ett år sen min lilla bebis föddes. Tänk så mycket mitt liv ändrats sen han kom in i det, å så mycket roligt vi haft. Enligt rapporter så mår födelsedagsbarnet bra hemma i Sala och jag hoppas att han får något lite extra gottigt utav Stormatte för att fira. Här i Grimman känns det bra att kunna fokusera på plugget, men visst saknas det. Kopiöst! Men han har det bra! Så grattis lilla plutt på din ettårsdag!

Ett tungt beslut

Det krockar! Det hinns inte med allt! Om jag är några timmar extra i verkstaden så går det obönhörligen ut över Lillplutt. Det gnager och värker. Jag VILL hänga med min hund och ge honom den aktivering han behöver och jag VILL ta vara på tiden och vara i verkstäderna så mycket som möjligt. Jag VILL dessutom ha tid för träning i gymmet och att vara social. Men det går inte att göra allt det där så det blir tillfredsställande. Det blir allt lite halvdant istället. Jag försöker strukturera, planera, men det ligger inte riktigt för mig. Jag har ständigt dåligt samvete, vad jag än gör. Det känns inte hållbart... inte som det är nu.

Imorgon kommer mamma och hämtar Lillplutt, jag ska på klassresa till Danmark i tre dagar och planen var att han skulle bo på pensionat, men det sket sig. Vi har bestämt att han får bli kvar där tills jag åker hem på höstlov, lite på prov.
Om det kanske skulle funka.
Att han bor där.
Tills läsåret är slut.

Det känns väldigt tråkigt, trist, att det inte går att kombinera två saker man älskar. Men huvudsaken är trots allt att min lilla plutt har det bra och får den omtanke och tid han förtjänar.