Julkort från tramsflocken

Till alla våra bloggläsare där ute i det stora vida internätet, vi önskar er alla en riktigt god jul. Vi firar med familjen och tänker passa på att ha det riktigt mysigt och roligt under julledigheten.

Musikhjälpen

 

För er som missat det så är det musikhjälpen nu, och den är inne på sista dygnet. Jag är så stolt över att vara del utav hundsporten som förra året var den största privata insamlaren, och som nu i år har engagerat sig på det här viset. Jag är givetvis med och bidrar för att alla tjejer ska överleva sin graviditet. Är du?

Stockholms Hundmässa 2013

Förra helgen var vi alltså iväg på mässan med stort M. Vi trotsade "stormen" och begav oss mot huvudstaden redan på fredagskvällen till Helenelund där kompisar fick agera hotell under helgen. Upp tidigt på lördagen eftersom shiborna skulle in först i ringen vid 9.00. Jag fick som vanligt inget vettigt gjort på morgonen innan utställning, men vi lyckades hitta pendeln och kom till mässan i någorlunda bra tid.

Åå åå ååka pendeltååg

Väl vid ringen träffade vi en del gamla bekanta, bland annat Yumes bror som skulle först in i ringen av alla. Även han hade inte riktigt all päls med sig, men han var snygg ändå. Han fick ett vg och fin kritik utav domaren.

Snygga Shiko

Även Yume fick ett vg, men jag är supernöjd med hur hon skötte sig. Jag som hade planerat att utställningsträna en hel del den senaste månaden, har istället knappt tränat något alls. Men hon kändes lite tryggare på bordet och det här med att ställa upp sig snyggt på golvet gör hon mer än gärna. Lite flängigt i traven, men bättre än sist. Domaren delade inte ut särskilt många excellent och ck:n, lite väl snålt kan jag tycka, men jag är ju heller inte domare... Detta skrev han om Yume i alla fall: 

"Feminin, behöver utvecklas i huvud och uttryck, ngt runda ögon. Tillräcklig hals, ngt rundat bröstparti. Tillfredsställande vinklar, goda tassar, för åldern tillfredsställande rörelser." 

Det har ändå hänt en hel del med henne fysiskt sen hon ställdes sist, och bara positiva saker, så jag tvivlar inte på att hon kommer växa till sig ännu mer med tiden, hon är ju inte ens ett än! Det lilla näpna ansiktet kommer hon ju dock inte växa i, men vilken tur att hon har andra kvalitéer istället :)

Efter vi gjort vårt i ringen och minglat lite med bekanta så gick vi och tittade lite på SM i freestyle. Hann inte se allt, men jag är glad för det jag hann se. Sen mötte vi upp med systrarna Ahosmäki och slängde i mig lunch innan vi hade pass i rasmontern.

Och jag är så stolt över mina fina hundar! Att stå i en monter under en sån här stor mässa är bland det jobbigaste man kan göra och de skötte det så bra! Många som tittade och klappade och frågade. Vissa var pålästa, andra nyfikna och vissa ville ta kort. Jag stod ju där utan hund förra året och det var också intressant, men att stå där med mina egna hundar var mycket roligare faktiskt. Fick prata med en massa olika människor om en av mina absoluta favoritämnen (SHIBOR!) och det kändes som att vi representerade rasen på ett positivt sätt. Yume var ganska så jättetrött, men hanterade det genom att söka stöd hos mig istället för att bli sur, och det är jag så nöjd över! Skönt att hon känner trygghet hos mig. Hon fick ligga lite i buren ett tag för att varva ner, men hon var inte riktigt nöjd med det heller. Sen åkte vi tillbaka till Helenelund där vi slappade resten av kvällen. Yume orkade inte ens bry sig nämnvärt om katterna i lägenheten som förut var så intressanta.

Yume hittade en myskompis i Fredrik

På söndagen var vi uppe tidigt igen eftersom vi hade första passet i montern. Det var lite mindre tryck på folket direkt på morgonen och hundarna passade på att sova en stund på monterbordet. Folk frågade om de alltid var så där lugna, haha, de skulle bara veta!

Min tålmodige Mr K <3

Den enda som Kumo reagerade på under hela helgen var en dam som kom fram till honom när han låg och sov och började prata med hög, anklagande röst typ 20cm från hans ansikte samtidigt som hon stirrade på honom (?!). Då skällde han, inget morrande, men han sa tydligt ifrån att han inte kände sig bekväm, men lugnade ner sig direkt igen efter att hon avlägsnat sig. Så jag är så stolt över honom! Min duktiga kille! Yume var även hon jätteduktig även hon och jag såg hur mycket hon blev hjälpt av att Kumo var så oberörd. Detta var ju också den första gången som Yume var i "stora storstan" och åkte kollektivt. Efter vårt pass i montern tog vi en veva runt och shoppade. Handlade alldeles för mycket, men hittade så roliga och nödvändiga saker som jag var tvungen att köpa...så.... Till Kumo blev det ett back-on-track-nättäcke för när vi tränar/tävlar, en ny sele och fiskolja. Yume fick lite roliga kamp/apportsaker. Bl.a en får-päls-kampis på snöre som redan är en favorit. Sen blev det lite blandat tugg och gott också.

shoppat!

Det var en intensiv helg, men roligt hade vi definitivt!

Decemberuppdatering

Då har vi gått in i december. Ännu ingen snö dock, men det är i alla fall inte slabbigt ute längre så man slipper torka blöta tassar stup i kvarten. Hur är det annars med dogsen då? Jodå.

Yumes tonårsfasoner fortgår. Det är många djupa andetag och en del öknamns-kallande. Ibland är hon bara så himla puckad, men aktiveras lär hon göras på nått sätt annars blir hon odräglig. Fysisk aktivitet är bra, men man kan ju inte låta henne springa som en idiot i tid och otid bara för att det är lugnast för mig. Just nu får hon bara springa i långlinan, eller på platser jag vet att det inte är vilt på. Lilltjejen har visat tendenser på att vilja spåra utan matte... och det räcker med att Kumo gör det. Hon har visserligen kommit tillbaka hyfsat fort, men jag vill inte att hon ska lära sig att skita i vad jag säger, och ja... jag har redan gjort så med en hund och jag är väl inte så dum att jag ska behöva lära mig den läxan igen?! Så jag utgår nästan från att hon just nu är skitdryg och jobbig jämt och blir då jätteglad när hon lyckas hålla fokus när vi väl tränar. Igår på andra gången på match-to-sample-kursen var jag heeelt övertygad om att det skulle vara pannkaka för den gångna veckan har det inte varit någon kvalité på det vi tränat. Men, så fokuserad och sammarbetsvillig lilltjejen var. Hon är verkligen en toppenhund trots alla hormonrusningar! 

Kumo fick besöka en hundfysioterapeut i förra veckan. Jag har sett småsymptom på att något är lite konstigt. Han har varit extra kliig, speciellt över ryggen och jag har upplevt att han inte har varit lika sugen på att springa och busa runt med Yume. Så han fick en igenomkänning och så vägas på en 4-bens-våg som mäter belastningen. Det var inga konstigheter där, han belastade inte mer eller mindre på något ben, och han var jämnmusklad på båda sidorna. Lederna var det heller inga problem med. Men när hon gick igenom ryggen, och kom över bröstryggen; så reagerade han. Inte mycket, men lite. Så han fick ligga på en vibrationsplatta och hon visade mig hur jag kunde massera. Hon trodde att det bara var en liten muskelsträckning eller liknande, och inget man direkt behöver behandla eller rahabilitera, men ändå tänka på och ta hänsyn till. Fick en del råd och tips på saker att göra och en utav dem var att införskaffa ett bra värmetäcke, och det har jag varit på g att göra länge. Eftersom vi tränar och tävlar en del så är det nog bra att ha ett sånt, vettetusan vilket märke eller modell det blir bara. Tror att det har gjort skillnad med den där kvarten på vibbplattan i alla fall. Tycker att han varit piggare under helgen och velat busa med Yume mest hela tiden. Skönt ändå att jag hann på det i tid, ryggproblem är inget att leka med.

Den här veckan laddar vi inför helgens hundmässa i Stockholm. Vi får se om Yume kommer ha någon päls kvar tills dess, för shit vad hon fäller nu! Tror jag har fått bort det värsta, och hon ser inte helt bedrövlig så peppar peppar, hoppas det håller i sig! Förutom att ställa ut ska vi försöka hinna med att titta på SM i freestyle, stå och representera i rasmontern och leta fynd. Kul kul!

Kvällstävling i Linköping 22/11

Så var det dags för årets sista tävling i Freestyle. En tävling som jag bara spontananmälde mig till för att få testa hur det funkar att tävla kvällstid. Så i fredags när jag som tur är slutade lite tidigare var det bara att kasta sig ut på promenad, dumpa Yume hos hundvakt och sen sätta sig i bilen med Kumo och köra i 3 timmar. Jag ville gärna vara där till banvandringen med hund och hann därför varken stanna och kissa eller äta. Väl där var jag alltså både skitkissnödig, hungrig och stressad. Inte bästa sinnesstämningen hos mig alltså. Men Kumo kändes hyfsat pigg och tillmötesgående. Vi gick bana och han brydde sig inte nämnvärt om de andra hundarna och var riktigt sugen på den torkade leverpastejen som var dagens godis (på planen får man dock inte godisbelöna så där busade vi lite med leksak istället). 

Innan våra klasser så var det ett par ekipage i klass 2 som startade och jag fick äntligen se det andra shibaekipaget i freestyle IRL. De debuterade i klass freestyle 2an och jag höll nästan på att börja böla för att det var så fint. Vilken shibatjej!! Så glad och duktig på planen. Jag vet att detta ekipage hade en hel del problem med utförandet i början av sin tävlingskarriär även de, så det känns hoppfullt att det kan se helt annorlunda ut för oss också om ett par år. Jättekul att se var det i alla fall. Sen blev det klass 1 tur och det var saxat med htm och freestyle för att det skulle gå lite snabbare. Jag värmde upp Kumo i rätt god tid tid och kände mig visserligen osäker på hur lång tid det hela tiden var innan vi skulle in på planen, men i alla fall inte superstressad. Första starten var htm:en och Kumo kändes skapligt samlad när vi gick in på planen, men kanske inte superfokuserad. Jag tänkte på att ta ett djupt andetag innan vi startade, men lyckas ändå ha honom i helt fel startposition. Aja, det var bara att köra ändå. Och det kändes bra. Han var med på noterna, men lite störd och blev därför lite seg, men behöll fokus på mig. Mellanpositionens backande funkade inte alls. Kan ha något att göra att vi har tragglat bugande i den eftersom det är så programmet avslutas, så han ville bara buga och lägga sig ner när belöningen inte kom. Det är så typiskt honom. 23.10 poäng kammade vi hem (7.45, 7.95, 7.70), riktigt retligt nära ett uppflytt men ändå vårt personbästa hittills. Snäll tävlingsledare filmade det hela så jag lägger väl upp det här då.. Tack för det Linnéa! :)  

Jag är jättenöjd med hans fokus, man ser att han tittar lite omkring sig, men att jag får tillbaka honom utan större insatser. Jag skulle ha varit så snabbtänkt att jag bytt från mellanpositionen när jag märkte att den krånglade, men ja ja.. då har jag lärt mig nått. Och den där handen måste jag få bort! Men det blir ett sätt att hantera min egen osäkerhet tror jag, men det kommer nog. 

Dommarkommentarerna blev: Bitvis superbra! :) Lite stora hjälper för dagen, som drar ner på utförandet. Härligt program som verkligen passar er. 

Försök röra er mer över hela planen. Fina byten, och charmigt ekipage! 

Han fick vila lite i buren innan vi laddade för freestylen. Jag märkte att han var lite tagen, men jag tyckte ändå inte att han verkade jättetrött. Vi gick in på planen och det kändes fokuserat och bra. Hade helt nytt program för att testa om det skulle göra någon skillnad med ett ganska mycket kortare program och ett annat tempo. Detta spelade dock ingen roll. Han orkade inte hålla ihop utan skulle klia och jag hittade inget bra mellanting på peppning och ihopsamlade. Så han brallade av planen och då fanns det bara alternativet att få tillbaka honom och i alla fall avsluta med någon form av moment. Jag kunde ha hanterat det bättre, ja! Men jag kunde ha hanterat det så mycket mycket sämre också! Mera träääning så kommer vi igen nästa år till våren. 

I htmen räckte våra poäng till en 5:e plats av 9 startande så då fick vi en rosett, och även i freestylen fick vi ett litet hp för att "vi höll humöret uppe trots diskning" typ. Lite kul! Den starten är också filmad, men ja... den är inte så mycket att se, men vill man absolut göra det så får man leta reda på den själv på youtube ;) Resan hem var lagom kul! Jag var skittrött och hungrig och sista biten fick jag sitta som en fura i vindrutan och skrika med i radiolåtararna för att inte tuppa av. Vi kom inte i säng förrän 1! Way past this tjugosex-årings läggdags! 

Så här efteråt när jag själv sätt filmerna och allt landat lite så är jag både nöjd, men också att det fortfarande finns mycket att jobba på i hur vi hanterar tävlingssituationer. Kumo kändes i alla fall nöjd med sig själv och även min insats. Han har varit trött under resterande helgen så han har fått tagit det lugnt. Nu är det tävlingspaus ett tag framåt, och vi kommer inte stressa ut på tävlingsplanen igen. Vi ska nog ha ett helt nytt program i freestylen tills dess som vi båda ska känna oss trygga med.

Min fina och trötta rosettkille <3

Hej hormonhund

Den lilla svarta är för tillfället inne i en fruktansvärt rolig period (NOT!..) Det är unghundsfasoner för nästan hela slanten. Ute dras det i kopplet och inne tuggar hon sönder väggarna, bokstavligen. Kumo hade också en sån där period där det liksom inte spelade någon roll hur mycket eller lite det aktiverades och hur lite eller mycket han var själv eller hur många tuggben som fanns tillgängliga, saker tuggades sönder! Men nej, Yume ger helst sig på just väggar och golv. Bor ju i hyresrätt så det är ju lagom kul. På promenad luktas och kissas det mer sen ett par veckor tillbaka, så det där första löpet kan ju vara i krokarna. Med min vanliga tur så kommer det infalla lagom till Stockholms-utställningen... Över lag så känns det inte riktigt som att huvudet hänger med. Från att hörseln visst har varit selektiv men i alla fall funkat utmärkt varannan dag så är det nu helstopp. Vi ska börja kurs på söndag, men det känns som om det kan vara en bra idé att ta det lite lugnt ett tag framöver med träning utöver det. Rejäla promenader och lite roligt kravlöst tills det stabiliseras lite. Kumos drygperiod var lååång och kämpig, men jag lärde mig mycket om vad som funkar och inte funkar så förhoppningsvis blir inte detta lika drygt. Även om jag anar att hon är påväg att bli lite mer självständig så tror jag inte att hon kommer komma upp till Kumos nivå i alla fall. Nä, det känns mest som hon testar på lite. Tid och tålamod är ledorden. Vi ska nog komma hela ur detta också.

Tävlingshelg i Karlstad

Alldeles nyss hemkommen från Karlstad och tänkte sammanfatta lite kort här om helgens tävlingar. Jag, lillasyster och hundarna gav oss av vid 5-snåret igår och vi var framme nån gång runt 8. Jag startade som nr 19 av 21 i klassen och hade alltså gott om tid att gå bana, rasta och värma upp. Lokalen var rätt liten, hallen i princip obefintlig och det fanns bara plats med ett fåtal burar inomhus, så tyvärr så känns det som om hundarna har fått spendera merparten av den här helgen i bilen. Planen var några kvm mindre än den brukar vara, men den var helt inhägnad, något jag tyckte var jätteskönt. Ett annat plus var att man fick ta med sig hunden in på banvandringen, inte för att det uppenbarligen spelade någon roll för Kumo, men jag inbillade mig att det var bra. Sen efter det så gick vi direkt ut på en liten promenad och därefter började vi värma upp lite smått. Det fanns ingen yta inomhus att göra det på, så man fick vara ute och sen slussas in i den yttepyttelilla hallen till en liten fålla i direkt anslutning till planen och där invänta att man fick komma ut på planen. Lite meckigt, men det flöt på rätt bra ändå tyckte jag. Ja, men jag börjar väl med att visa först, analysera sen:

Ja, vi stötte ju på en viss sorts problem i alla starter under helgen, nämligen att Kumo ibland gjorde en liten avstickare för att skälla ut publik eller domare. Så har han ju inte gjort förr, utan mer segat ner sig när han varit ofokuserad. Det kändes som om det var ett sätt för honom att hantera den konstiga situationen på. Han har ju inte riktigt fattat varför alla ska GLO på honom för. Men känslan var ändå så himla bra på planen. Han kommer ju igen efter att han dummat sig! Både starten och avslutet är kanon och det här är det utförande hittills som är närmast hur programmet ser ut "på pappret". Jag var RIKTIGT glad när vi kom av planen, och det kändes som att även Kumo var det!

22.75p

Domarkommentarer: Bitvis jättefint. Lite stopp och skäll på publiken stör flytet en aning. Utmärkt tolkning med passande musik. Idag skulle ni nog tjänat på ett liite kortare program. Bra jobbat! :)

Jättefint och bra samarbete, även om publiken var lite otäck ;)

Sen var det bara att ladda om inför htm:en där jag startade först i klassen, så det var inte så lång väntetid för oss emellan starterna, vilket jag tyckte var super. Då behövde vi inte sega ner oss. Vi gick in på planen med bra känsla som tyvärr inte riktigt räckte, Kumo gjorde samma sak igen i denna start. Men samma sak här: Bra start, dumgrej, fokuset kommer tillbaka och bra avslut och vi sprang av planen glada.

20.35p Domarkommentarer: Bitvis jättefina positioner. Lite brister i koncentrationen + överskrider 2m regeln vilket drar ner utförandet. Bra tolkning och planering. Passande musik.

Bitvis riktigt fina positioner och kontakt. Synd med lite okoncentration. 

Sen var vi klara för dagen och tog en skogspromenad i regnet innan vi åkte till hotellet där jag sov i ett par timmar innan det var dags för kvällsmat och kvällsmys innan vi knöt oss. Kumo låg nöjt och tuggade ben medan Yume tog på sig vaktmössan och fick därför ligga bredvid mig nästan hela natten så att hon skulle vara tyst. Idag var inte klass 1 förrän på eftermiddagen, men jag och Kumo åkte ändå dit på morgonen för att vara med på banvandringen. Jag tänkte att han skulle behöva det med tanke på hur han hade reagerat. Och han var pigg och med och ville till och med leka på planen så det kändes jättebra. Men när vi sedan kom dit på eftermiddagen så hann både han och jag sega ner oss och ja, vi hade väl inte så mycket ork. Jag kände av att han inte var särskilt lättpeppad och hade inte den energin som krävdes för att peppa upp honom. Så dagens start kändes sådär. Jag blev frustrerad för det ska väl erkännas att jag bra gärna ville ha ett uppflytt, så jag var där och petade på honom när han kom av sig och började skälla. Nä, det var jag som gjorde bort mig där! Ser hur många förarmissar som helst på videon, men ja, ännu en gång får jag ju på pappret att det är först och främst JAG och mitt humör som sätter standarden. Kumo har aldrig varit, och kommer aldrig bli en sån hund som räddar upp förarmissar, och det vet jag. Orken fanns inte där idag helt enkelt. Han är till och med så frustrationstrött att han nafsar mig i knävecket min lilla Pluttis <3 Haha! Aja, vi kämpar på och fick i alla fall lite välmenande domarkommentarer.

21.20p Domarkommentarer: Kämpa på, idag var det mycket som störde runt men ni har ett bra program och passar fint ihop. Lycka till!

Väldigt gulligt backa! Lite svårt att se tolkning då utförandet strulade. Tänk på att inte peta på hunden när han tappar fokus! Jättebra när han är på!

Japp, det har varit en lååång helg och jag har inte smällt allt än på långa vägar. Men mera erfarenhet har vi fått och nu ska de så småningom analyseras och göras om till slutsatser som tar oss vidare. Eller nått sånt... Skulle behöva träna myycket på publikstörning nu. Får väl samla ihop en skock främlingar som får stå å glo när vi tränar. Och sen så kanske kanske att jag byter program lagom till säsongens sista tävling som är om knappa 2 veckor.

Kvällsträning

Ikväll har vi varit iväg och tränat (Ja, en fredagskväll! Har aldrig sagt att jag är något annat än en hundnörd!). Vi fick sällskap av ett SM-ekipage, vilket först och främst är nyttigt för mig i att träna på att inte gå under av prestationskrav och dålighetskänslor. Jag kan bara jämföra oss med oss och ingen annan, sådetså! Tanken var att köra igenom HtM-programmet och att testa lite av det nya freestyle-programmet med Kumo. Yume skulle få sitta i bilen och träna på att inte vara med. Men så blev det inte. 

Kumo har varit dålig i magen i veckan (alltså riktigt dålig! Inte kunna hålla sig från att sprutbajsa inomhus dålig liksom!) Så han har gått på skonkost och därför vågade jag inte ha något annat än hans vanliga foder som belöningsgodis. Det funkade ett tag, men han taggade aldrig till. Så vi körde bara lite positionsarbete och byten. Vi skulle ha avslutat tidigare, försökte leka igång honom, men det funkar liksom inte att göra det längre. Nöjd över att han inte alls var något vaktig mot det andra ekipaget. Han ville gärna sitta och titta på dem när han märkte att nä, det blev inge roligare än så här, så då fick han göra det och jag hämtade den lilla svarta som inte skulle vara med egentligen. Och hon VILLE träna. Finns nog inte i hennes värd att tacka nej till det, även med tråkigt godis. Fast matte hade ju med sig kampknut också, och det, det är ROLIG belöning. Vi kan inte hålla på så länge utan att hon blir trött och tappar fokus, men när hon är pigg och fräsch, då är det fokus som gäller, och tappar hon det så behövs det oftast inte mer än en påminnelse. Hon blev inte så fasligt störd utav Tomas och Charlie, men hon var på väg mot dem en gång när hon tappade huvudet efter en rolig belöning, men hon kom tillbaka. Korta pass och hålla igen lite på de där SUPERROLIGA belöningarna är en bra idé tills stadgan i huvudet har kommit. 

Men det är så fruktansvärt kul att se hur hon kan jobba. Så självständigt, men ändå så följsam. Fick såna grymma lyckokänslor i att hon förmodligen kommer kunna ta oss till de högre klasserna, om jag kan förvalta allt vettigt dvs. Hon kan inte så många trick än, men de hon kan gör hon med en helt annan energi och vilja än vad Kumo någonsin gjort. Kumo kommer alltid att vara mitt lilla projekt, och jag kommer aldrig sluta pröva, testa och utsätta honom, och jag har utvecklats och kommer göra det än mer tack vare det, och han också för den delen. Men Yumes karriär kommer te sig helt annorlunda. Att slippa den där första motivations-grundsteget och kunna fokusera på HUR göra istället för ATT göra. Ja, spännande är det att se vad det blir av den lilla fröken. Hon är ju trots allt bara 9 ynka månader.

Min lilla Stjärna in the making

I höstrusket

Nu har vi alltså gått över till vintertid och OJ vad tidigt det blir mörkt på kvällarna. Hur ska jag kunna träna utomhus nu tänker jag. Blir att släpa sig till BHK´s upplysta plan eller jobbets inhägnade parkering det istället för gräsmattan här utanför. Mindre än 2 veckor nu tills nästa freestyletävling, och nu har jag anmält mig. Det blir bara 1 start i htm som det ser ut nu. Och sen funderar jag på om jag kanske ska testa ett nytt, kortare och lugnare program i freestylen. Just nu lutar det åt att jag i alla fall prövar det på starten på lördagen, men det beror lite på hur det går på träningen fram tills dess. Har även lyckats anmäla oss till ÄNNU en tävling i år, men sen får det vara nog. Att kuska runt och tävla är ju inte jättebilligt om man säger så, men det känns ändå roligt och viktigt att göra det just nu. Jag vill kunna känna mig mer bekväm på tävlingsplanen och hitta strategier som funkar för oss, och det gör jag ju inte om vi inte tävlar. Och det är väl lika bra att passa på när man känner suget. Till Karlstad så tar jag med mig Lillasyster också och jag hoppas vi slipper magsjuka denna gång. Om vi undviker att köpa grillad kyckling och sen lämna den i bilen i några timmar innan vi äter den så är chanserna säker lägre i alla fall...

Idag har vi varit iväg på inoff utställning. Shiborna skulle gå rätt sent i ringen så jag räknade ut att de borde gå in vid halv 2 som senast så vi var där vid 12. Men jag vet inte vad det var som tog sån tid men det dröjde till 3 innan det var vår tur. Yumes kullbror Shiko var där och debuterade i utställningsringen och vi fick se oss slagna av honom. Men BIM-valp är ju inte så pjåkigt heller. Hon fick HP och kritiken lyder:

Ganska bra storlek. Bra könsprägel, kunde vara ngt mer utfylld under ögon (mer kind eller vadå?!) Bra urajiro. Bra bredd på bröst. Stark rygg. Välplacerad svans, kunde vara elegantare och stramare i helhet. Utmärkt päls.

Vi lär träna lite mer än vad vi gjort de senaste 2 månaderna, speciellt på bordet. Hon tycker inte att det är läskigt eller så, men hon är inte helt avslappnad utan tycker det är lite obehagligt och står skitfullt när hon blir igenomkänd. Nu har jag anmält till Stockholm så då debuterar vi i juniorklass, och då är det ju som bekant slut på lekstugan och man måste kunna skärpa sig lite. Så träna träna! 5,5 veckor hinner man träna rätt duktigt på. Sen så har jag ju egentligen inga stora förväntningar på framgångar. Hon behöver stabiliseras i kroppen och hitta lugnet i ringen, men det ska bli kul att ställa på Älvsjö, det blir första gången för mig.

Freestyletävling Kungsör 19/10

Då har vi tävlat freestyle inomhus för första gången. Igår var vi iväg till Kungsörs hundarena för dubbla starter i FS I. Jag hade inga förväntningar på uppflytt trots att vi tog det sist, utan såg fram emot att se hur det skulle vara att tävla inomhus. Vi var där i god tid, särskilt eftersom jag och Kumo skulle starta väldigt sent i första klassen. Så vi rastade av oss, käkade, gick på toa en miljon gånger och allmänt varvade ner. När det var ca 12 starter före så gick vi ut och promenerade lite och påbörjade uppvärmningen. Man fick gå på tävlingsplanen från utsidan av huset och jag tyckte det var lite jobbigt eftersom jag kände att jag inte hade riktig koll, men jag fokuserade på att känna av Kumo och jag tyckte att han kändes lite sval, men uppmärksam och i alla fall inte seg. När det var vår tur så försökte jag verkligen ta tid på mig, men det är svårt, måste bli bättre på det. Tror jag måste stanna upp och ANDAS innan vi börjar. Det första han gjorde var att sätta sig och klia sig, i båda starterna faktiskt. Jag fick i alla fall inte panik utan påkallade hans uppmärksamhet när han tappade och försökte hålla mig till programmet med lite improvisation när jag kände att det blev för oflytigt. Han tappade fokus flera gånger, men lyckades komma tillbaka med en del pepp från mig. Han kändes också lite "brallig" och var nog lite sugen på att springa av planen och kika vad publiken hade för sig, men det lyckades jag avvärja. Slutet kändes bäst på hela programmet vilket gjorde att vi gick ifrån planen med en riktigt bra känsla. 23.05 blev poängen (7.15, 7.70, 8.20) men inget uppflytt, pga för låga poäng i "utförande". Men som sagt; bra känsla i magen! Plats 10 av 30 startande blev vi också.

Domarkommentarer :

Lite segt i några partier, annars fint utförda moment. Jättebra tolkning av musiken. Bra jobbat!

Grymmt avslut!! Från stegra till sitt fint är svårt :) Lite ofokuserad, stundtals bra. Fin tajmning till musiken. Kanske kortare program så att hunden orkar? :)

Sen var det bara att ladda om till nästa start. Det blev väl en timme emellan och vi tog det mest lugnt. Den innan oss blev diskade så då blev det snabbare in på planen än jag hade tänkt och jag blev ställd och tappade fokus. Var helt fast i tanken att det skulle bli en bra start, så när musiken inte kom igång precis när jag gav tecken tappade jag fokus igen, så starten blev inge vidare och det kom liksom aldrig tillbaka. Var så fokuserad på att det inte skulle bli några stopp så jag improviserade för glatta livet när Kumo inte var så sugen på att göra det jag ville. Slutet blev inte alls som det var tänkt, men ja ja. Inga stora missöden på planen så jag kände mig nöjd ändå. Poängen blev 22.40 och ingen uppflytt, men vi var närmare i den här starten än i den andra eftersom utförandepoängen är liiite högre (7.20, 7.50, 7.70) Plats 20 av 24.

Domarkommentarer:

Det är så nära, vill gärna ge uppflytt men några stop för mycket. Kämpa på, ni är duktiga! :)

Bra jobbat av matte :) Kumo inte riktigt på humör just nu. Många bra rörelser, men för många missar. Jobba på :)

Min kompis som var där som funkis filmade oss med sin mobil. Hela första kom inte med, men ja.. man ser ju typ lite i alla fall..

Ja, summa summarum är i alla fall att jag är nöjd. Inga missöden och vi har skaffat oss fler nyttiga erfarenheter när det kommer till tävling. Fick förutom peppande domarkommentarer en del positiva kommentarer från mina medtävlande. Känns jättekul! Freestylefolk känns så himla skönt avslappnade i sitt tävlingstänk. Duktiga på att hitta positiva saker att säga och komma med konstruktiva tips. Jag skulle behöva skriva en liten handbok till mig själv för tävling, så att jag kommer ihåg allt jag lär mig. Jag har en tendens att glömma annars. Nästa tävling blir i Karlstad om 3 veckor. Då är det 2-dagars-tävling och jag grunnar som bäst på hur vida jag ska anmäla mig till Htm:en. Ingen, en eller två starter? Det är ett tag kvar på anmälningstiden så jag har tid att fundera på det.

Lite träningstankar

Något som är en stor bidragande faktor till att jag faktiskt tränar och aktiverar mina hundar såpass mycket som man gör, är att jag får sån energi till det. Visst kan det kännas trögt när man kommer hem efter en slitig arbetsdag att gå ut i snålblåst och regn. Men oftast när jag väl bylsatt på mig och tagit mig ut och börjar gå så lättar det liksom. Hundarna är glada och ger kontakt och man bara fortsätter gå och gå, fastän man tänkt att det bara få bli en snabb sväng. Och kanske stannar man till på en liten gräsplätt och kör lite inkallningsövningar, freestyletrix och bus och det syns hur kul de tycker att det är. Ja, sånt gör mig glad, det fyller på energi och stannar tiden för en stund. Det är så jag vill att träningen ska kännas. Glädjefylld och otvungen! Och visst går inte vägen spikrakt uppåt, och framstegen kanske inte staplas ovanpå varandra. Men de finns där, det syns och känns och det får ta den tiden det tar.

Idag ville Kumo riktigt jobba, det syntes på honom. Vi körde igenom programmet och första halvan känns klockren, men det är där i tempohöjningen som det blir lite kärvt. Får fortsätta spåna lite på hur vi ska ha det där. Ska försöka att inte överträna honom tills nästa tävling, den är ju redan nästa helg. Jag har bra i alla fall bra känsla, det känns som om det lossnat i och med det där uppflyttet. Nu vet jag att vi kan!

Jag fascineras över hur Yume är en heeelt annan hund att träna med mot Kumo. En helt annan snabbhet i både huvudet och kroppen. Med henne kommer jag, om jag vill, kunna utvecklas väldigt i att träna hund och det känns fantastiskt att känna så. Fastän hon är i döv-mode ibland så kan hon liksom bara slå helt om när man erbjuder henne jobb och samarbete. Att hon redan nu ibland kan göra något FÖRSTA gången man säger kommandot utan att behöva visa med hela kroppen vad man vill känns ju väldigt häftigt bara det, sånt är man inte jääättebortskämd med av Kumo precis... Dock så måste jag fortsätta att träna på att ha henne uppbunden, det är fortfarande jättejobbigt för henne även om jag tyckte det gick rätt bra med det idag också, där ska Kumo ha lite plus i kanten också som trots hennes gnällande inte blev störd.

Båda två blev väldigt nöjda med sin träningsstund och nu ligger de och sover bredvid mig i sängen, mysnosar!

Dövhundar

Yume 8 mån

Det går ju sådär för mig att uppdatera allt här som hänt under sommaren/hösten, men men. Saker som händer nu i alla fall är att Yume har gått och blivit 8 månader! Hon har börjat växa till sig ordentligt nu och huvudet ser inte så oproportionerligt litet ut längre. Hon är periodsvis riktigt skittråkig nu när unghundsfasonerna är i full gång. Ibland är det som att hon inte hör alls och det är väldigt påfrestande för mitt, inte särskilt långa tålamod. Sen så är hon en liten pärla på att lyssna när man tränar med henne. Uppmärksam med fullt fokus och gör sitt yttersta för att vara matte till lags, så hopplös är hon inte. Och jag veeet ju att det inte varar för evigt detta. Hon har inte visat några tecken på att börja löpa än så vi får se om det blir någon skillnad när det kommer igång också. Jag har äntligen fått till Yumes egna sida här på bloggen också. Bättre sent än aldrig...

I helgen så var vi i alla fall och prövade lite agility på hu i Köping. Inga hopp, men lite tunnlar, slalom och balans. Jag har varit så nyfiken på att se vad hon skulle tycka om det. Och som jag misstänkte tyckte hon att det var toppen. Man fick göra saker fort och matte blev ju så glad. Ännu är det inga problem med att träna med henne med andra hundar och människor runt omkring. Det har liksom aldrig fallit henne in att man kan springa ifrån matte, så det jobbar jag på att det ska förbli så.  Prövade lite med Kumo också som inte har tränat någon agility sen kursen vi gick i våras. Jo han tyckte det var kul, men drog iväg en gång. Eftersom planen var mestadels inhägnad så vågade jag ihuvudtaget ha honom lite lös, och jag fick fatt på honom smärtfritt, men jag blir ändå så ledsen. Känns som om lösträningen bara är åthelvete just nu! I fredags när vi var på besök hos Yumes uppfödare så lyckades han smita ut och jag och Mona var ute och jagade och letade i 2 timmar innan vi fick fatt på honom. Jag tycker att vår relation har blivit bättre och han har bättre fokus på mig nu igen när vi tränar, men ändå så skiter han totalt i mig när det blir sådär. Så det blir att backa i träningen IGEN och försöka få till mer egna promenader med honom. Bryta ihop och komma igen var det ja...

Men nu till något roligare! Det har äntligen hänt, något som jag jobbat för och sett fram emot lääänge nu. Jag har äntligen köpt mig en bil! En Saab 9-5a blev det där båda monstren får plats utan problem där bak. Så skönt att slippa gå via pappa när jag vill kunna planera in tävlingar, utställningar eller bara kunna ta mig ut i skogen snabbt för att lägga spår. Känns heltoppen!

Freestyletävling Storfors 28/9

Först och främst måste jag bara säga: YES! Vi gjorde det, vi tog vår första uppflytt! Å gissa om jag är glad! Mycket analys, träning, och lära av sina misstag ligger bakom och det är så skönt att få ett litet kvitto på att vi går framåt. Sen så klaffade allt bara liksom igår. Kumo var på bra humör, det var inte för varmt och jag lyckades hålla tävlingsnerverna i styr. Yume fick vara hemma hos pappa för att vi skulle ha chansen att bara fokusera på varandra. Stämningen var avslappnad och jag kände mig förvånansvärt lugn. Kanske var det den inhägnade planen, eller det var nog mycket dens förtjänst, för då slapp jag ju det orosmomentet samt att jag verkligen kunde känna att jag kunde gå all-in i att belöna honom efteråt istället för att stressa på med halsbandet igen. Planen var som sagt i en inhägnad, men inte i hela utan där fanns plats att vänta på att få komma in på planen när det ekipaget före var klara. Jag och Kumo kom in, jag hade koll på allt, trodde jag! Men precis när jag kopplar loss så bara sticker han, då är det ett gäng fåglar som flyger lågt över oss. Han kom ju inte så långt eftersom det var staket, och kom tillbaka till mig, men vafan liksom! Men jag valde att inte fastna i det, utan vi gick in och körde istället. Jag fick som tur va hjälp att filma av en snäll medtävlare, men det blev lite suddigt. 

Visst tappar han fokus på ett par ställen, och visst stressar jag igenom slutet vilket gör att avslutningen kommer för tidigt....MEN SKIT I DET! Han återfår ju fokus! Och jag kommer bli bättre på att hantera tävlingssituationer! Känslan var skitbra! Början är ju skitbra! Jag bara kände ren lycka när jag sprang av planen. Nästan att jag höll på att göra bort mig och belöna honom på plan, men jag kom ihåg mig i sista sekunden. Vi fick ihop 23.05 poäng (7.55, 7.75, 7.75) och uppflytt och kom på 11:e plats av 14 st.

Domarkommentarer:

Mkt bra förararbete. Önskvärt med något mer energi men hunden jobbade på bra :)

Bra jobbat :) Lite ofokus på några ställen men i övrigt bra! Bra planering & tolkning

Sen var det ju även dags för oss att debutera i HtM. Vi har egentligen inte tränat så mycket på själva programmet. När jag tänker efter så har vi aldrig riktigt kört igenom det tillsammans till musik, men det var mycket för att pröva att starta två gånger samma dag som jag anmälde oss. Det var ett par timmar emellan starterna så jag var lite rädd att han skulle tycka att han gjort sitt för dagen. Han var ändå lite spak efter freestylen. Men jag gick lite med honom och värmde upp, och han var med på noterna. Det blev lite plötsligt vid starten eftersom jag trodde att det var två till innan oss, men de var strukna, men som tur var så hade vi precis fixat oss klara. Jag gick in på plan med "det får gå som det går känsla" och hade ställt in mig på att det skulle bli mycket tydliga hjälper. Tyvärr blev det inte filmat men jag tyckte början kändes bra. Sen segade han ner sig. Inte så att han bara slutade, men det märktes att han var osäker på vad han skulle göra. Så han ville inte röra sig framåt, utan bara backa. Det är ju också det vi har tränat mest på eftersom "framåt kommer man väl alltid"... Ja, kul var det i alla fall. När vi gått ut från planen och jag stod och belönade så går tävlingsledaren in i inhägnaden så då följde han efter henne ut på planen igen och skällde lite på henne. Han slutade efter att jag kallat in honom igen, men jag vart nervös över att vi skulle bli diskade pga det, men egentligen ska ingen beträda planen förrän ekipaget är därifrån, men ja ja.. Det skulle kunna vara så mycket värre så jag tänker inte grotta ner mig i det utan fokusera på att han kan bryta sina egna dumheter när jag säger åt honom. För vårt HtM-program fick vi i alla fall 21.50 poäng (6.35, 7.50, 7.65) och kom på en 10:e plats av 11 så det är jag faktiskt nöjd med under omständigheterna. 

Domarkommentarer:

Fina backningar! Jobba på att få samma energi framåt :) Bra musik!

Lite strul på slutet. Började mkt bra. Halkade ur några positioner. Utmärkt tolkning & bra planering. Mkt tydliga hjälper.

Han var rätt trött efteråt kan jag lova. Men inte sliten eller sur, så det var nog inte för mycket för honom med två starter. Nu laddar vi om för nästa tävling om 3 veckor. Då blir det inomhus för första gången.

Hej hösten!

NU så är äntligen internetuppkoppling fixad och jag kan återvända till att vara lite mer aktiv i cyperspace. Imorse när regnrusket kom så konstaterade jag att hösten kommit på riktigt efter en lång och skön sommar. Och vilken sommar det varit! Yume blir större och större, kanske inte så mycket fysiskt, men mentalt händer det mycket just nu och jag är lite ledsen att jag inte dokumenterat det mer i text här. Men på ett annat sätt så är det skönt att inte ha suttit så mkt framför datorn utan faktiskt varit där och upplevt allt istället. Kumo har även han gjort en resa under den här sommaren och det har inte varit helt lätt för honom med allt det fört med sig men nu så känns det som det stabiliserat sig.

Jag har tänkt att det ska komma ut lite bilder och mer om vad vi gjort, gör och kommande planer osv. Men livet snurrar på, så vi får se hur snart. Yume har i alla fall varit iväg på några utställningar med lite olika resultat, men alltid med ett väldigt trevligt och förväntansfullt sätt. Hon gillar att vara med matte och att samarbeta med henne även om det är lite hormoner som spökar just nu. Hon har inte haft sitt första löp än, så vi får se om det blir lite mindre körigt i huvudet på henne efter det. Vi har fortsatt att gå kurs och nu till helgen är det sista gången på vår unghundskurs. Sen är jag lite sugen på att gå en match-to-sample-kurs med henne senare i höst/vinter men fram tills dess så fokuserar vi på vardagslydnadsträning hemmavid och bryter av med lite tricks-och utställningsträning emellanåt. Kumo har gått ifrån att inte vilja träna alls till att faktiskt själv ta initiativ och vara väldigt träningsglad. Jag försöker att fokusera på glädje och att inte trötta/tråka ut honom så att det håller i sig. Vi har planerat tävling i freestyle/htm nästa helg och sen blir det nog ett par till starter senare i höst och det ska bli kul att se om det går bättre nu när samarbetsviljan är bättre över lag. Sen så går vi också en kurs i viltspår just nu, för att komma till rätta med alla problem i spåret, men det ska jag fördjupa mig i här senare tänkte jag. Men ni få stackare som tittar in här ibland vet i alla fall att vi lever nu.

Juli 2013 kort och gott!

Ja, jag får skylla på flytt och att jag sen den har varit utan fast internet, att det är därför det uppdaterats så dåligt här. Jag skrev ett långt inlägg från mobilen efter vi hade varit på utställning för 2,5 vecka sedan men precis när jag skulle posta inlägget så hänger sig telefonen och vips; är allt borta! Dessvärre så vet jag inte när jag får fatt på nätet heller, men i sinom tid sååå.

Vad händer på hundfronten då? Jo vi har som sagt varit på inoff utställning, Yumes första. Det gick skitbra! Men mer om det i ett separat inlägg. Annars har vi inte gjort så fasligt mycket. Jag har haft 2 veckors "semester" och de långa promenaderna har varit fler. Vi har badat och busat och hängt med familj och vänner. En alldeles lagom händelselös semester alltså. 

Idag skulle jag ha varit iväg till Linköping och tävlat freestyle med Kumo, men istället så bestämde sig Yume för att äta upp hundvakten/lillasysters naturgodis och då fick vi istället sätta av mot veterinären. Halvvägs till Strömsholm så kom kalaset upp men då var det för sent för att fortsätta mot Linköping. Lite snopet, men huvudsaken Yume mår bra. Hon blev sig själv rätt snabbt igen efter kräkset, men hon är risig i magen nu och det har kommit lite nötter den vägen också så jag lär ha lite koll på henne. 

Annars växer hon så sakteligen till sig den lilla fröken. Imorgon blir hon hela 6 månader gammal. Jag går å väntar som bäst på att hon ska börja löpa och hoppas och tror att det drar igång snart. Pälsen har i alla fall börjat rasa, och jag som ska på rasspecial i slutet av augusti. Ja ja, min vanliga tur..

Instagramkavalkad juli 2013:

video från karlstad

Tänkte dela med mig av videon från lördagens start i Karlstad. Den som gick bra alltså. Det kanske inte ser mycket för världen ut, men med tanke på att han i princip bara suttit och glott på plan innan, så är jag jättenöjd och stolt! Detta är åtminstone något att jobba vidare på!

Domarkritik:

-Kumo fastnade lite i rörelsena/trixen och lite tjat. Annars fint.
Lite mer flyt i programmet så är ni där snart.

-Snyggt jobbat! Lite trögt vid några kommandon men med mkt uppmuntran tog hunden sig genom progr. på ett fint sätt. Bra tolkning och planering.

För detta fick vi alltså 22,35 poäng för och placerade oss på en 7e plats av 11 startande. Med snitt 7.40 i utförande 7.45 i planering och kvalitet och 7.50 i tolkning. Så nära uppflytt alltså! (man ska snitta 7.5 i alla kategorier) men det var bara en bonus! Det kommer, sen om det blir nästa tävling eller om 10 tävlingar, ja det får vi se! 

Liten blir lite större

Lilltjejen har redan passerat 5 månader och har varit här i ca 3 veckor. Men det känns som om hon alltid varit här faktiskt! Vi har kommit en bra bit med att lära känna varandra och hitta dynamiken i hur vår lilla flock kommer funka.  Hon har så mycket energi och vilja, men också en vilja att förstå och göra det matte vill. Alltid redo för upptåg och nya upplevelser. Tänk att en sån liten hund kan ha en sån stor personlighet, det är väldigt fascinerande! Jag behöver ju inte säga att jag fäst vid mig henne något otroligt! 

Vi har hunnit vara på valpkurs två gånger och hon är nog en liten stjärna in the making. Fokus på mig och en vilja att arbeta, det är jättehäftigt! Allt som har med fart och energi har hon väldigt lätt för. Då är det lite svårare med att kunna vara passiv. Det är inga problem när det inte händer nått, och när matte och Kumo är passiva, men att t.ex. sitta och titta på när vi tränar utan henne, det är en pina, och det ska alla minsann bli varse om (shibaskrik AB!)! Så det får vi lägga lite krut på, för det vill jag att hon ska klara av, och det blir nog inga större problem bara man tar det i sakta mak. Sitta lugnt och stilla i cykelkorgen går bättre och bättre i alla fall.

Sin första utställning är hon anmäld till också, och det är SNART! Och jag har inte ens börjat springa vänstervarv med henne. Hantering och lite bord pysslar vi ju med då och då plus att hon fick göra sånt rätt mycket hos Helene. Så heeelt otränad är hon inte, och det är bara en inoff, men vi vill gärna starta karriären på bästa möjliga sätt. Så i nästa vecka blir det hårdträning med det!

Jag jämför henne väldigt mycket med hur Kumo var i samma ålder, och det finns både likheter och skillnader. Jag har ännu inte märkt av någon större trots, men jag lär väl förbereda mig på att det kommer, att tro att man ska få slippa den vore ju bara korkat, men med tanke på hur j*vla skitjobbig Kumo var i perioder så får den gärna ta ett tag på sig. Så att vi riktigt hinner hitta varandra och hur vi funkar ihop. Jag tvivlar inte en sekund på att det så småningom kommer bli en fantastisk hund utav henne i alla fall.

Freestyle Karlstad 21-22/6

Nu är vi hemma igen efter en långhelg i Karlstad. 2 dagars freestyletävling var anledningen. Jag åkte med låga förväntningar med tanke på förra helgen, och tänkte bara att vi skulle få lite välbehövlig tävlingsträning. På fredagen var det stekhett, kvalmigt solsken och klass 1 startade tidigt på dagen. Det fanns möjlighet att starta i godisklass innan tävlingarna, så det gjorde vi och det gick hyfsat. Det märktes att han var påverkad av värmen och han ville helst vara i skuggan. Så jag gick in på planen med honom inställd att det skulle bli disk. Han var väl marginellt mer aktiv på planen än i Köping, och jag prövade med all pepp jag kunde åstadkomma, men det hjälpte inte så vi bröt och det kändes helt ok. Vi stannade klassen ut, men värmen gjorde att vi gav upp och åkte och åt istället för att vara kvar hela dagen. 

Lördagen var istället kall, blåsig och regntung, och vilken skillnad på hunden! Han kändes mer bekväm med platsen och verkade veta vad det var som gällde. Vi gick in på planen och jag kände mig faktiskt hyfsat avslappnad och klar. Och så körde vi! Och jodå, idag hade Kumo lust att vara med! Jag fick peppa en hel del och flytet var inte det bästa så det blev en del improviserat, men han ville! Jag var helt glädjerusig när vi sprang ut från planen och jag minns inte riktigt helt vad det var som hände där inne egentligen, men det spelade liksom ingen roll för känslan var så bra. Jag blev så chockad när jag såg att vi lyckats få ihop 22,35 poäng!! Och med bara 0,5 poäng ifrån uppflytt! Helt sjuk! 

Men nu vet jag att det här med freestyletävlan inte är ett helt omöjligt företag utan att det faktiskt går! Så himla skönt känns det! Och tusan så stolt jag är över min lilla Kumopluttis som trots att han tycker att det är så konstigt att befinna sig i centrum bland massa främlingar, presterar. Och stolt över mig själv är jag också! Att jag faktiskt vågar mig på såna här konstigheter. Det blir nog ett tag tills vi tävlar nästa gång. Men träna med siktet på tävling, det ska vi göra!

Paus i skuggan på fredagen

Syster var med, och så Yume förstås! Som tyckte det var spännande, men det där med att matte ska gå iväg från henne med Kumo och hålla på å ha sig, det har hon svårt att se nån mening med..

På hotellrummet

Avslappnad kontakt innan lördagens tävling

I freestylemunderingen. I brist på rutigt fick det bli randigt till countrytemat.

Två glada skitar på en välbehövlig promenad i Karlstadsskogen.

Kumo tar igen sig på hotellet efter två tävlingsdagar.

Freestyletävling Köping 15/6

En liten snabbrapport om gårdagens freestyletävling. Det gick inte så mycket bättre än sist vi var och tävlade. Känslan var bra innan vi åkte dit, Kumo verkade pigg och på hugget. Men så fort vi kommer dit och installerar oss så vill han inte vara med. Han vill bara inte. Och jag vill så gärna, och så blir det bara jobbigt och pressat och då vill han ännu mindre. Så.. Jag kan liksom inte hjälpa att jag har förväntningar. Även om jag intalar mig själv att det bara är träning. Jag vet att han kan, och jag vill visa att han kan. 

Vi hade ju egentligen bara som mål att vara inne på planen under hela programmet och inte bryta. Men iom att det går så bra att träna så blir det ändå att jag tänker att "vi fixar nog att hålla oss skapligt till programmet" och då blir det helt fel när hunden bara totalvägrar att göra någonting. Jag vill ju inte ha så låga förväntningar på honom, men jag kanske måste tänka annorlunda... I alla fall så lärde vi oss en massa, eller jag då. Nu vet jag hur den situationen känns och hur jag reagerar på den. Jag blev JÄTTELEDSEN, alltså på det pinsammaste sätt man kan tänka sig. Jag grinade. Och inte tysta tårar utan hulkande-och-snor-bölande. Men jag behövde det för att kunna släppa det tror jag. Nu känner jag den där trigg-känslan igen, att jag vill visa att vi kan så mycket bättre. 

Men vi behöver träna. Träna träna träna i tävlingslika situationer. Så nu får jag jobba med att ta ned förväntningarna till nästa helg, för då är vi anmälda till Karlstad 2-dagars. Frågan är hur mycket jag ska träna med Kumo under den här veckan? Eller om jag ska skita i det. Egentligen är det nog rätt osmart att åka och tävla utan att VERKLIGEN hunnit träna på en massa massa godistävlingar, men tågbiljetter och anmälningsavgift är betalda och hotell är bokat så vi åker nog ändå. Det är matte som får mentalträna. Komma in i bra tankebanor och in i hej-svejs-mode. Hur det går återstår att se. Yume fick i alla fall MVG+ i betyg för sitt uppförande under gårdagen. Lite jobbigt var det att behöva sitta still hos Lillasyster medan matte värmde upp Kumo, det såg ju sååå roligt ut! Men hon var lung, go och nyfiken. Trötta var vi hur som alla 3 när vi kom hem igår.

Första 3 valpdagarna

Jag åkte och hämtade lilla Yume redan på tisdagskvällen, kunde ju inte hålla mig. Så nu har hon varit här i 3 dagar, men det känns som myyyycket längre. Hon klev in och kände sig hemma med det samma och tar allt nytt med öppet sinne och nyfikenhet. Shibavalpar är på många sätt så himla okomplicerade att jag ibland undrar hur man kan vilja ha något annat. Rumsrena och tåliga redan i tidig ålder!

Koppelgåendet går över förväntan, speciellt med tanke på att hon inte gått så mkt i koppel tidigare. Kumo är väl den som skulle behöva lära sig att inte tramsa runt så mycket... Hon får ofta gå med släpande koppel och jag har faktiskt vågat ha henne lös också. Och det går jättebra. Hon är uppmärksam på ett helt annat sätt än Kumo var/är och jag hoppas att jag kommer kunna dra nytta av och förvalta det på ett bra sätt. 

Det händer så mycket roliga smågrejer när man har valp, det är väl därför det känns som om hon varit här mycket längre än 3 dagar. Men egentligen har vi inte gjort så mycket. Mest hängt runt här i krokarna. Imorse råkade hon plumsa ner i dammen på vår morgonpromenad, det är därför hon är blöt i pälsen på bilderna. Hon var lika glad för det när jag fiskade upp henne efter några sekunders plaskande i det äckliga vattnet. Tänk om det är en liten badshiba jag fått? Hoppas hoppas!

Yume

Ja det har verkligen varit fullt upp här i helgen. Hon tar oss med storm! Speciellt jag är synnerligen betuttad i henne. Vi har mest tagit det lugnt och känt av varandra men det är inte utan att det ändå känns som om det har varit ett par intensiva dagar. Hon är energisk, nyfiken, framåt och väldigt lättlärd. Hon har tytt sig till mig på ett väldigt positivt sätt, vilket jag liksom inte riktigt väntat mig. Trodde att hon skulle vara mer intresserad av Kumo och inte bry sig så mycket om mig, men hon har bjussat på mycket fin kontakt under helgen och vill gärna vara i närheten. Men Kumo får sin beskärda del han också. Hon är ju absolut inte mesig, utan snarare tvärtom och låter honom veta det, och stackars Kumo som vill att allt ska vara på hans villkor och att alla ska göra som han vill... det är det nog slut med nu, hehe. Men hon var inte bara pest i hans ögon. Hon var jätterolig att leka med! Äntligen någon han hinner ifatt när det ska springas! Och sprungit har de gjort en hel del! Men nu har hon åkt hem till Helene och Ove igen och det känns väldigt tomt. Men på onsdag kommer hon igen och då kommer hon för att stanna.

Första träffen (över en pinne)

Inte riktigt som det var tänkt...

...Fast om något positivt denna gång. Det är nämligen så att flocken trots allt kommer utökas i år! En liten shibaflicka ska flytta in hos mig och Kumo! En liten underbar Daikokuten, som kommer att bli kallad "Yume".

Yume betyder "dröm" på japanska och det är precis så det känns att hon ska få bli min. Det var ju inte riktigt tänkt såhär. Jag skulle ju inte ha valp just nu, och inte en shibavalp. Men vad ska jag säga? Jag blev kär, och det känns 100% rätt! Jag och Kumo var och hälsade på henne för 2 veckor sen och nu är hon här över helgen och skolas in lite inför nästa vecka då jag ska hämta hem henne på riktigt. Så det är som ni kanske förstår, fullt upp här just nu.

Mr Crankypants

Den här veckan har av förklarliga skäl inte varit den roligaste. Deppig hund och matte som kanaliserat all oro och frustration till irritation. Korta promenader i det förhatliga flexit. Tycker inte så bra om flexikopplet eftersom det dödar all chans till kommunikation med hunden, men eftersom han har legat på och dragit så mycket, antagligen för att det har varit lite obehagligt att gå, så har det ändå varit bäst att ha det för att skona min rygg och mitt humör. Det har ju i alla fall blivit bättre för varje dag och igår märkte jag att han var på lite bättre humör och hade en helt annan hållning utomhus och idag var han nääästan sig själv, så det går ju fort ändå! Såret ser jättefint ut och han var på väg att köra igång tokryck ett par gånger idag, men det får vi spara på lite till tror jag, för säkerhets skull. Korta korta träningspass så att han inte börjar klättra på väggarna av uttråkning i alla fall. Ska bli spännande att se hur det blir med den där träningen nu när han inte ska få äta nånting annat än sitt njurfoder... Mm...mycket spännande..

Kastreringen

Då var det gjort nu då. Kulorna är borta! Kumo mår efter omständigheterna bra och jag har gillat läget och är inte så orolig längre. 

Det var riktigt jobbigt att lämna honom hos vetten igår. När jag kom ut från kliniken själv ville jag bara grina för att det kändes så konstigt. Operationen gick i alla fall jättebra. Testiklarna var så små utav chippet att det hade varit hur lätt som helst att ta bort dem. Det som jag mest var orolig för var ju blodprovet, men det visade inga konstigheter som tur var. Det tyder ju på att njurarna har klarat sig hyfsat. När jag kom och hämtade honom var han bra ynklig och han låg hela kvällen igår och berättade för mig hur synd det var om honom. Idag har jag varit hemma från jobbet och vi har slappat hela dagen. Han verkar ändå vara rätt pigg och piper inget längre, så jag tror inte att det gör alltför ont. Tratten bärs med tyst lidande, men jag tänker att han kanske inte behöver ha den så länge, ett par dagar till bara. Bara man är med och kollar lite så brukar han låta sår vara, om man ryter i ett par gånger. Vi har bara varit ute och rastat lite snabbt och igår gick det nästan inte alls för att han tyckte allt var så konstigt och ovant och ville inte vara ute i huvudtaget. Idag har han både kissat och bajsat, men han ligger på jättemycket i kopplet även om han går på bra, så det känns nog fortfarande konstigt. Aptiten är det inga fel på heller så det dröjer nog inte länge förrän han är sig själv igen. Lilla pluttis!

Inte riktigt som det var tänkt...

Vet inte riktigt hur jag ska börja...Var och lämnade in urinprov och det såg inte bra ut. Sen fick vi komma på ett ultraljud och där kunde man se att även om prostatan krympt, så fanns det cystor där. Även njurarna såg påverkade ut...Så nu på tisdag åker kulorna på riktigt. Det finns inte så mycket annat att göra. Sitter chippet inte i längre än i 5 månader och det ändå inte verkar hjälpa medicinskt så finns det ju ingen anledning. Och det lär ju ändå inte bli några valpar när prostatan är sådär. Dessutom så verkar de inte riktigt säkra på vad som är det bakomliggande. Om det ev kan vara något genetiskt osv, å då tycker jag inte man ska avla heller. Jag ska prata med dem mer på tisdag, och då ska de ta blodprov också så då kanske det blir lite mer klarhet. Kastrationer är ju en rutinoperation, men jag är ändå lite nervös i och med att det faktiskt är sövning och dessutom sövning och operation av en inte helt frisk hund. Men mest nervös är jag över njurarna. På ultraljudet såg det ut som om det fanns ärrbildningar och det är ju inte bra, men urinen hade inte några onormalt höga halter av protein, vilket det kanske borde ha om funktionen försämrats. Plus att hans allmäntillstånd inte är påverkat. Han är lika pigg och glad som vanligt. Men sen nojjar jag ju över om han EGENTLIGEN mår dåligt men inte visar det för att han är självständig urhund som tycker att visa tecken på smärta är lika med svaghet.. eller att jag förbisett massa tecken på att allt inte är som det ska, men nu är det som det är och förhoppningsvis så blir det bra till slut. Jag kan inte riktigt göra mer än att läsa på och lita på att veterinären vet vad de gör. Nu har jag i alla fall bytt foder så han får äta speciellt njurfoder med fiskolja till på vettens inrådan. Sedan får vi se vad blodprovet visar och hålla tummar och tår att det inte är så allvarligt!

Mattefilosofi. Insikter och det positiva med motgångar.

mitt hjärta för nästan exakt 2 år sedan

Ja, det ska erkännas att han kan vara billig ibland, ganska ofta den senaste tiden. Men. Det går alltid över, den där känslan. Och på ett sätt så tror jag att det är lite bra. Det är så det bra är bra och att när vi är duktiga, då är vi faktiskt duktiga för att vi har slitit för det!

Igår på promenaden så fick jag en del tankar, viktiga tankar. Jag hade ju egentligen tänkt ta det rätt lugnt med träningen den här veckan, men på nått sätt så har det alltid känts som om promenadträningen inte räknas, det blir ju liksom automatiskt. Vi gick lilla elljusrundan och jag hade honom i kortlinan och han kändes väldigt pigg, glad och samarbetsvillig. Han hamnar lite bakom och jag börjar springa för att få en bra inkallning. Han springer emot mig i full fart men så bara viker han av in i skogen utan att jag riktigt ser på någon sekund. När jag upptäcker det så tänker jag "nä inte igen" men hinner samla mig och så bara skriker jag "BRYT" och vad händer?! Jo han bryter! Utan minsta eftertanke och sätter av emot mig. Jag blev så glad att jag hade kunnat grina. Så himla snyggt var det! Vi har haft ett par riktigt fina såna där brytanden den senaste tiden så det bådar gott mitt i all motgång med rymningarna! Resten av promenaden bjöd han på fin kontakt och hade bra koll på mig och vi hade en sån där fin glad stämning som vi har när vi är i samstämda.

Men för att återkomma till de där viktiga tankarna. Det var liksom som om det trillade ner lite grann för mig hur stor min roll är i hur vida vår relation är bra eller inte. Nu på senaste tiden när det har varit som det varit är det så lätt att bara skylla på Kumo. Att det är han som inte lyssnar och att det är han som retas och dummar sig. Jag har ju liksom inte varit annorlunda i mitt bemötande mot honom (fast sånt där vet man ju aldrig säkert)!.. Men! Det är ju på mitt ansvar att inte pressa honom in i de situationerna där det blir sådär. Det är jag som har valt att ha hund och det är jag som ska se till att hans mående är så bra som möjligt. Det låter ju så jävla självklart, men kanske att jag glömt av det i de där frustrationstankarna. Jag har bara fokuserat på hur dåliga vi är och att det är lika bra att skita i det, och visst har jag analyserat och vridit och vänt. Kommit fram till, och kommit fram till mycket bra. Jag antar att det genom motgångar och dessa stunder av ifrågasättande som gör att man kan utvecklas och bli ännu bättre. Och det är ju positivt!

Så på ett sätt så måste jag, som jag kommit fram till tidigare; låta det vara lite hejsvejs med träning och tävlande och hela kongkarongen, inte ta det så himla seriöst. Slappna av, vara öppen, anpassningsbar till 1000. Men också hur jag faktiskt måste ta mitt ansvar som flockledare och styra upp och visa att jag gör det, tar det där ansvaret. Det är en knepig balansgång det här, men viktig!

Det är i alla fall skönt att det oftast inte känns helt hopplöst längre, även om jag dippar ibland och tråkigt nog låter det gå ut över Kumo. Visst blir man besviken, men man får lära sig hantera det också! Det finns så mycket att jobba med och det är hela tiden en process och det är väldigt roligt och intressant också för jag lär mig nya saker varje dag. Bara genom att vi är tillsammans och upplever. Och jag älskar att det är just Kumo jag får lära mig allt det här av och med. För så är det, jag kommer inte ifrån det; jag älskar den där skithunden!