Igår var jag iväg på kennelbesök igen. Det är väldigt lärorikt och intressant att få besöka olika uppfödare med olika hundar, tankar och personligheter. Allt det här tycker jag väger in mycket när jag ska köpa en hund. Jag råder och rekommenderar alla som funderar på att skaffa hund att faktiskt göra ett sånt aktivt val som det bara går. En valp (eller vuxen hund för den delen) är så mycket mer än en vara eller produkt som byter ägare. En valp borde vara ett resultat av noggrann planering, engagemang och kunskap, men det är låååångtifrån alla som är det. Detta märker man rätt fort när man besöker en uppfödare. Vad har hen för kunskap om hundar och sin ras? Vad tänker hen om avel och hälsa? Vad har hen för relation med sina egna hundar? Vill hen ens i huvudtaget välkomna dig i sitt hem, låta dig träffa hens hundar och svara på dina frågor? Har hen frågor till dig om vad för slags liv du kan erbjuda en hund? Ja, det är exempel på frågor jag vill ha svar på när jag väljer uppfödare.
Men man kanske tänker att allt det där inte spelar sån stor roll. Man vill ju bara ha en hund att ta med sig ut i skogen på söndagarna, man kanske har haft hund tidigare och vet vad det innebär osv. Man kanske tycker att uppfödarens roll i det hela är slut när man skrivit under köpesavtalet, valpen är betald och det är dags att ta med sig den hem efter 8 veckor. Ja, i bästa fall så lever du helt problemfritt och lyckligt med hunden under hela dens liv och då har du kanske bara missat chansen att ha kontakt med en trevlig människa. Men jag tycker att det är ett himla slöseri med kunskap. Tänk på den här personen som förhoppningsvis sitter inne på så mycket vetande. Som kan ge dig en massa nyttiga tips och inputs i ditt liv med din hund. En hund som spenderade sina första 8 veckor hos en annan person. Någon som lät den komma till, någon som älskade den och tog hand om den, någon som la märke till alla små detaljer och personlighetsdrag under de där 8 första veckorna. Ja, det är rätt fantastiskt!
Jag säger absolut inte att man måste bli bästa kompis med sin uppfödare, eller att man måste höra av sig stup i kvarten. Men att bara kunna slänga iväg ett telefonsamtal eller mejl när man har nått man funderar på tycker jag är guld värt. Eller bara för att ha någon att delge glada (eller mindre glada) hund-nyheter. Och detta tror jag gäller även om det är din första hund eller hund nummer 4 eller 7. Din uppfödare som vet allt värt att veta om just din hunds linjer eller rasen i stort.
Sen kanske du träffar någon som sitter inne med huuur mycket kunskap som helst, har superfina hundar och vettiga tankar, men det känns bara inte rätt i magen. Personkemi är jätteviktigt om du ska ha en sån relation som jag har beskrivit. Man måste som sagt inte känna att "den här personen skulle kunna vara min bästa kompis", men det måste kännas bekvämt. Kan man leva med att komma med sina 1000 dumma småfrågor till den här personen? Är svaret ja så är man en bra bit på väg.
Ja, nu blev det ju lite insnöat på mina tankar kring uppfödning och valpskaffande. Men men... Just nu är det mycket tankeverksamhet som går åt över vad mina kennelbesök har resulterat i. Jag delger er en annan gång om det,
