Kurs i kylan

Idag har vi varit på första kurstillfället på antijaktskursen. Förutom oss så var det 3 andra ekipage anmälda och ingen utav de andra hundarna var över 4 år. Hursom så var det i alla fall SKITKALLT ute vilket drog ner hela upplevelsen. Även om det inte var så mycket väntan mellan de olika momenten så var man ändå mer stillastående än man brukar vara när man är utomhus. Och blåste å snöade gjorde det också. Ingen höjdare alls! Kumo skötte sig väl helt ok. Inga direkta stora missöden och inte heller några toppbedrifter. Han var rätt intresserad av de andra hundarna, men lätt att få kontakt med. Han var väldigt kontaktsökande och verkade nästan ha lite svårt att slappna av emellanåt när han inte fick min uppmärksamhet. Han verkade också faktiskt bli påverkad av kylan. Han har väldigt lite päls kvar på vissa ställen så det är ju inte konstigt, men det har liksom aldrig hänt förut. Om det ska fortsätta vara sånt här pissväder så får täcket komma med nästa gång, men tills om 2 veckor lär det väl ha blivit lite mer vår tycker man...

Det vi gjorde den här gången var mest att gå igenom lite allmänlydnad. Om hunden är följsam och lyssnar på inkallning, stannande och förbud. Kumo var stundtals lite dampig och inte helt mottaglig, men det var säkert nyttigt på så vis att det var andra hundar och andra störningar vi tränade ibland. Till nästa gång ska vi ha betingat ett ord för hunden som vi ska kunna använda som ett förbud. Jag använder ju ordet "Nej" till det för övrigt, men det var rekommenderat att man valde ett nytt och tränade från grunden. Så jag tänker göra det och använda "bryt". Det är ju inte ett ord som man använder så mycket i vardagen som "nej" är, så det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad. Så det var väl det vi gjorde och pratade om mest. Men som sagt, jag tänkte mest på hur satans kallt det var och med det utgångsläget får man ingen bra hundträning. Inte äns på kurs  

Loves utställningsdebut

Love lillgris var på sin första utställning i helgen och blev 3:e bästa hanvalp med HP i sin klass av 11 deltagande valpar. Grattis till lyckad debut lillgris! Matte Linda fick blodad tand och det är ju superbra för då kan jag och Kumo få utställningssällskap i sommar. Love är i nuläget det närmaste jag kommer en egen valp, och jag är som jag nämnt tidigare väldigt väldigt valpsugen just nu. Så därför får ni stå ut med att jag följer och kommenterar hans utveckling ingående. Men kolla på det ansiktet liksom!.. I bet you don´t mind! 

Päls å foder å jobb å pengar å kursande..

Det är fällningstider. Borstade bort massooor av underull idag och efter en dusch nu på kvällskanten så räknar jag med att få bort en hel del imorgon också. Till skillnad från förut så ser han inte lika mycket ut som en tarm trots att jag borstat av han rejält så de där hektona han lagt på sig gör verkligen stor skillnad. Nu får det vara nog med viktökning tycker jag för nu är han precis lagom. Vill ogärna byta foder eftersom han funkar så bra på det i övrigt, och dra ner på given kan jag inte heller göra. I sådana fall får jag hitta något bra torrfoder som inte är lika energitätt och ge hälften det och hälften VoH. Men att ge sig in i foderdjungeln igen gör jag helst inte, för det är verkligen en djungel. Nä, det blir nog att dra ner på det högfettiga belöningsgodiset. Det är så himla lätt att bara belöna med Frolic frolic hela tiden, men det känns egentligen inte helt ok. Jovisst är Frolic smidigt och Kumo gillar det, men det känns som att man nog inte vill veta allt skit som är i det... Helst skulle jag vilja torka egna innälvor och muskler och sånt. Men jag har inte riktigt haft energi eller ekonomi till det. Visserligen är det inte så jävla billigt med hundgodis heller, men det är väl det där att jag själv inte äter kött som spökar lite. Ska jag köpa kött så vill jag köpa BRA kött, och bra kött är dyrare än sämre kött. En påse Frolic är säkerligen inte gjord på det allra bästa köttet det heller, men det känns ju inte alls lika mycket som en likdel från ett djur medans man knappast kan ignorera att en färsk lever och lunga är det. Men faktiskt så vill jag hellre fatta att det är djur det handlar om, för det är det ju. Och nu när jag börjar jobba igen och ekonomin kommer förbättras så har jag inga ursäkter längre. Skönt!

Så japp. På onsdag börjar jag jobba igen. Heltid på familjeföretaget där jag ströjobbat lite under det senaste året. Jag hade hoppats, ja räknat med, att få ha Kumo med på dagarna, men se det fick jag inte. Förhoppningsvis kommer han kunna vara en del hos mor min och de dagar hon inte kan så får jag åka hem på lunchen och rasta. Så det löser sig nog finfint för hans del. Så mycket ensam som han fick vara under Grimslövs-tiden vill jag aldrig mer att han ska vara igen. Visst, han är äldre och stabilare nu, och vi har hittat en bra balans i aktivering och i vår relation i övrigt, så jag tror visst att det är bättre förutsättningar nu än då. Men 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan känns för mycket helt enkelt, även om det så bara är för min egen del som det känns dåligt. Så jag hoppas att det kommer flyta på bra. Vad som känns bäst, förutom att det på många sätt har känts kasst att gått arbetslös ett tag och dåså äntligen få börja jobba igen, är att min ekonomi kommer förbättras avsevärt. Så då kommer vi kunna åka iväg och tävla och ställa ut en massa i sommar. Det ser jag fram emot! Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska anmäla till en agilitykurs med start i April. Jag har ju kommit fram till att agility kanske inte är vår sport riktigt, men jag har sånt himla kurs-sug! Visst kommer antijaktkursen att säkert bli rolig, men inte som en sportkurs. Jag ska ge mig en dag att tänka på det så får vi se. Nu får vi passa på de här dagarna fram tills onsdag med riktigt långa och härliga mittpådagen-promenader. Och börja träna på att gå upp utan att snooza i en timme på mornarna, men det gäller mig i mycket större grad än Kumo.

Hundvakt

Såhär kan det se ut när man passar två stycken långnäsor en eftermiddag...

...Inte så mycket action alls att tala om med andra ord..

Vad som är på G

Det är något tjall på photobucket, den sida där jag laddar upp bilder till bloggen, så det jag fotat de senaste dagarna får postas en annan gång. Vi hänger en massa med Lindas långnäsor. Kumo tycker sig ha kommit upp sig i världen nu när Love, som är yngre, har blivit en del av flocken. Han visar en del resursförsvar, vilket han inte gjort förut, och till och med mot Puppi också. Haha, tänka sig det liksom, min lilla fjant! Mycket tror jag ligger i kastreringen också. Mat och ben har blivit viktigare för honom. Och det är inte så att han hoppar på de andra hundarna, utan bara är tydlig med att "det här är mitt!" Men lite koll lär man ju ha så att det inte blir några onödiga bråk. Lilla Love tuffar på sig alltmer från dag till dag. Jag fick agera stand-in-husse i söndags när det var dags för första valpkurstillfället. Om jag inte var valpsugen innan så kan jag ju garanterat säga att jag blev det då. Förutom Love så var där en fantastiskt fin schäfervalp och en härlig kromfohrländer och en söt liten kines. Vi ska också börja kursa igen snart! I nästa vecka påbörjar vi en "antijaktkurs". Det ska bli himla intressant att se om vi kan komma nå längre med vår lösträning med hjälp av den. Nu stundar en långpromme med långnäsorna så att Kumo kan få springa av sig lite.

6 bilder från en solig torsdagspromenad

Kommentera mera

Blev uppmärksammad för ett tag sen om att det tydligen inte funkade att kommentera här på bloggen. Jag hade råkat trycka i något i inställningarna. Men nu är det åtgärdat så det är bara att kommentera på, om man har lust.

Välförtjänt soffhäng

Ikväll har vi varit och onsdagstränat igen. Tanken är att det mest är störningsträning inför sommarens tävlingar i freestyle, men nu känns det som om jag har kommit över den där osäkerhetsspärren och vet att vi faktiskt klarar av att träna med den störningen som finns där och därför kunnat gå vidare lite till att faktiskt finslipa kedjor och uthållighet när vi är där. Idag fick jag en del Aha-upplevelser när jag tränade och känslan efteråt när vi kommit hem och hela träningen landat i tanken känns bara såå bra! När vi först kom dit var vi där först och därför stissade Kumo upp sig lite när de andra hundarna kom. Det tog ett litet tag innan han kunde släppa det och verkligen fokusera. När det gått en halvtimme med lite positionsarbete och allmänt trixande så kändes det som om det gick helt ok, men energin fanns inte riktigt där alls. Ska vi avsluta eller ta en fikapaus tänkte jag. Det blev en fikapaus och Kumo kom ner i varv ordentligt och efter det så gick allt skitbra. Toppenfokus och vi passade på att träna stadga och att vara rätt nära de andra ekipagen. Men det största Ahaet fick jag när jag prövade att externbelöna med godis i skål. Jag har alltid trott att det här med externa belöningar inte är någonting för oss, men det gick ju så mycket bättre. Jag har ingen riktigt bra förklaring för varför jag inte trott att det skulle funka. Kanske att jag trott att han skulle tappa i fokus på mig eller nått. Men det blev ju snarare motsatt effekt. Nä, det här ska vi utveckla! Nu blir det lite göttigt häng i soffan innan vi bäddar ner oss och säger godnatt.

Valplängtan

Idag har vi varit Whippetvakter i ett par timmar. Man glömmer valpåldern så himla fort och hur mycket jobb det är och fastän Love inte är någon pluttvalp så är han i allra högsta grad en valp och som en sådan så kan man ju inte ställa några krav på att de ska kunna saker, ganska självklart eftersom det inte finns en endaste valp som när den är född kan gå i koppel perfekt, vet vad nej betyder och tålmodigt sitter och väntar på sin tur innan man får gå ut genom dörren. Allt det här får man lära dem. Men när man är inkörd med sin alldeles perfekta hund som vet vilka rutiner just ni har, så är det lätt att glömma. På ett sätt är det skönt att inte ha valp just nu, utan bara få uppskatta att det bara är jag och Kumo, som i vardagen är så jävla skitlätt att ha och göra med. En valp kräver tid och otroliga mängder tålamod. Detta kan jag säga fastän jag är så sjukt himla sugen på valp just nu. Jag är så himla pepp på en till flockmedlem att lära och dela alla de där vardagliga små grejerna med. Den jobbiga valpåldern är över på ett litet kick och den är ju faktiskt inte bara jobbig utan helt underbar också. En liten naken mage som vill sova på din bröstkorg och hela tiden följa med för att se vad du gör. En liten individ som du kan lotsa igenom världen och hur den där kontakten er emellan växer fram.

Vi får se vad det blir av med mina valpplaner. Den ursprungliga idén var valp till sommaren och att börja plugga till hösten. Nu ser det dock ut som om det kommer bli jobb både sommar och höst och jag vet inte hur vida det kommer gå att kombinera med valp. Det löser sig på ett eller annat sätt, alltid!

Komigen våren!

 Vi har haft SOOOL de senaste dagarna. Jag är inte mycket för allt detta halvslask som blir produkten av den, men jag får ta det för jag känner att jag behöver ha lite hopp om våren nu. Vår med barmark och viltspår och löpträning! Det är iofs nog lååångt kvar tills maskrosorna dyker upp, men snart så. Snaart!