Antijakt

Idag var det sista dagen på antijaktkursen och jag tänkte sammanfatta lite, för mig själv och för de som kan vara intresserade. Den senaste 2 veckorna har varit rätt pissiga ur lösträningssynpunkt. Han har nämligen lyckats rymma 3 gånger... Förutom den här gången så sprang han till skogs de två senaste gångerna på agilitykursen. Jag kommer inte gå in något närmare på vad det var som hände. Det var som det brukar vara. Skrik, panik, jagande och trugande. Skit! Så ja, vi är inte på topp men jag har försökt att inte grotta ner mig i hopplösheten och värdelöshetskänslorna. Gjort är gjort, hänt är hänt! Nu måste jag stanna upp och analysera och ta oss vidare genom att backa och ta nya tag...

Antijaktskursen kanske inte blev riktigt som jag väntade mig, men jag tror att vi har haft nytta av den ändå. Vi har lärt in ett nytt ord, nämligen "bryt" som betyder att han ska kunna bryta från intryck som triggar jakten. Vi får fortsätta träna detta på typ fladdrande föremål, bollar och fåglar och även genom att lägga lite "fuskspår" alltså spår han inte får följa. Jag jobbar på med att vara en rolig, initiativrik flockledare och fortsätter att leta efter bra belöningar och tänka på att variera dem. Vara tydlig med konsekvens och belöningar. Allt det här tycker jag dock vi jobbar väldigt aktivt med i vardagen redan. Vad jag misstänker också behövs är att jag måste bli ännu bättre på att läsa av min hund. Vilket humör är han på nu? Vad kan jag göra för att varva upp/ner honom för att lättare få önskat beteende? Hur trött och hur fokuserad är han? Tar han till sig eller stänger han av? Det är här det har fallerat och han har fått chansen att sticka. De situationer som uppstått har varit i samband med träning och där fokuset hos hunden har trutit. Han har varit trött, både fysiskt och psykiskt och jag kan helt enkelt inte begära att han ska kunna fokusera i det läget! Då ska han helt enkelt inte vara lös! Men det kan vara så otroligt svårt att se ibland när han närmar sig gränsen. Och jag har blivit så bortskämd nu med att han klarar uppemot 45-60 min med någorlunda sammanhängande träning. Men det är nog för mycket. Det var ju inte längesen det "bara" var 15-20 min. Vi får backa där känner jag. Kortare pass!

Ända sedan jag börjat jobba så känns det ju som att tiden för Kumos träning blivit mindre. Men när jag tänker efter så är det faktiskt inte så. Det är promenaderna som blivit lidande. Och det tror jag att jag måste ta tag i. För på promenaderna funkar allt jättebra. Han lystrar jättebra i linan och jag känner mig trygg och börjar han slå över så skiter vi i all småträning och bara går på istället. Visst skulle jag vilja ha en hund som man kan åka ner till klubben och träna med i 2 timmar ett par gånger i veckan, men Kumo är inte den hunden, och det vet jag egentligen. Det är ju därför jag vill skaffa en Pumi, men nu har det ju blivit framflyttat i och med att jag började jobba. Men jag behöver ju inte stressa, det kommer, det kommer! Och jag älskar att Kumo i huvudtaget är intresserad av att träna, det är ju skitkul! Men det får inte forceras utan bli lite som det blir. Så ja, för att sammanfatta: Mera promenader, kortare träningspass, mer eftertanke och mera roligt. Då kör vi!