video från karlstad

Tänkte dela med mig av videon från lördagens start i Karlstad. Den som gick bra alltså. Det kanske inte ser mycket för världen ut, men med tanke på att han i princip bara suttit och glott på plan innan, så är jag jättenöjd och stolt! Detta är åtminstone något att jobba vidare på!

Domarkritik:

-Kumo fastnade lite i rörelsena/trixen och lite tjat. Annars fint.
Lite mer flyt i programmet så är ni där snart.

-Snyggt jobbat! Lite trögt vid några kommandon men med mkt uppmuntran tog hunden sig genom progr. på ett fint sätt. Bra tolkning och planering.

För detta fick vi alltså 22,35 poäng för och placerade oss på en 7e plats av 11 startande. Med snitt 7.40 i utförande 7.45 i planering och kvalitet och 7.50 i tolkning. Så nära uppflytt alltså! (man ska snitta 7.5 i alla kategorier) men det var bara en bonus! Det kommer, sen om det blir nästa tävling eller om 10 tävlingar, ja det får vi se! 

Liten blir lite större

Lilltjejen har redan passerat 5 månader och har varit här i ca 3 veckor. Men det känns som om hon alltid varit här faktiskt! Vi har kommit en bra bit med att lära känna varandra och hitta dynamiken i hur vår lilla flock kommer funka.  Hon har så mycket energi och vilja, men också en vilja att förstå och göra det matte vill. Alltid redo för upptåg och nya upplevelser. Tänk att en sån liten hund kan ha en sån stor personlighet, det är väldigt fascinerande! Jag behöver ju inte säga att jag fäst vid mig henne något otroligt! 

Vi har hunnit vara på valpkurs två gånger och hon är nog en liten stjärna in the making. Fokus på mig och en vilja att arbeta, det är jättehäftigt! Allt som har med fart och energi har hon väldigt lätt för. Då är det lite svårare med att kunna vara passiv. Det är inga problem när det inte händer nått, och när matte och Kumo är passiva, men att t.ex. sitta och titta på när vi tränar utan henne, det är en pina, och det ska alla minsann bli varse om (shibaskrik AB!)! Så det får vi lägga lite krut på, för det vill jag att hon ska klara av, och det blir nog inga större problem bara man tar det i sakta mak. Sitta lugnt och stilla i cykelkorgen går bättre och bättre i alla fall.

Sin första utställning är hon anmäld till också, och det är SNART! Och jag har inte ens börjat springa vänstervarv med henne. Hantering och lite bord pysslar vi ju med då och då plus att hon fick göra sånt rätt mycket hos Helene. Så heeelt otränad är hon inte, och det är bara en inoff, men vi vill gärna starta karriären på bästa möjliga sätt. Så i nästa vecka blir det hårdträning med det!

Jag jämför henne väldigt mycket med hur Kumo var i samma ålder, och det finns både likheter och skillnader. Jag har ännu inte märkt av någon större trots, men jag lär väl förbereda mig på att det kommer, att tro att man ska få slippa den vore ju bara korkat, men med tanke på hur j*vla skitjobbig Kumo var i perioder så får den gärna ta ett tag på sig. Så att vi riktigt hinner hitta varandra och hur vi funkar ihop. Jag tvivlar inte en sekund på att det så småningom kommer bli en fantastisk hund utav henne i alla fall.

Freestyle Karlstad 21-22/6

Nu är vi hemma igen efter en långhelg i Karlstad. 2 dagars freestyletävling var anledningen. Jag åkte med låga förväntningar med tanke på förra helgen, och tänkte bara att vi skulle få lite välbehövlig tävlingsträning. På fredagen var det stekhett, kvalmigt solsken och klass 1 startade tidigt på dagen. Det fanns möjlighet att starta i godisklass innan tävlingarna, så det gjorde vi och det gick hyfsat. Det märktes att han var påverkad av värmen och han ville helst vara i skuggan. Så jag gick in på planen med honom inställd att det skulle bli disk. Han var väl marginellt mer aktiv på planen än i Köping, och jag prövade med all pepp jag kunde åstadkomma, men det hjälpte inte så vi bröt och det kändes helt ok. Vi stannade klassen ut, men värmen gjorde att vi gav upp och åkte och åt istället för att vara kvar hela dagen. 

Lördagen var istället kall, blåsig och regntung, och vilken skillnad på hunden! Han kändes mer bekväm med platsen och verkade veta vad det var som gällde. Vi gick in på planen och jag kände mig faktiskt hyfsat avslappnad och klar. Och så körde vi! Och jodå, idag hade Kumo lust att vara med! Jag fick peppa en hel del och flytet var inte det bästa så det blev en del improviserat, men han ville! Jag var helt glädjerusig när vi sprang ut från planen och jag minns inte riktigt helt vad det var som hände där inne egentligen, men det spelade liksom ingen roll för känslan var så bra. Jag blev så chockad när jag såg att vi lyckats få ihop 22,35 poäng!! Och med bara 0,5 poäng ifrån uppflytt! Helt sjuk! 

Men nu vet jag att det här med freestyletävlan inte är ett helt omöjligt företag utan att det faktiskt går! Så himla skönt känns det! Och tusan så stolt jag är över min lilla Kumopluttis som trots att han tycker att det är så konstigt att befinna sig i centrum bland massa främlingar, presterar. Och stolt över mig själv är jag också! Att jag faktiskt vågar mig på såna här konstigheter. Det blir nog ett tag tills vi tävlar nästa gång. Men träna med siktet på tävling, det ska vi göra!

Paus i skuggan på fredagen

Syster var med, och så Yume förstås! Som tyckte det var spännande, men det där med att matte ska gå iväg från henne med Kumo och hålla på å ha sig, det har hon svårt att se nån mening med..

På hotellrummet

Avslappnad kontakt innan lördagens tävling

I freestylemunderingen. I brist på rutigt fick det bli randigt till countrytemat.

Två glada skitar på en välbehövlig promenad i Karlstadsskogen.

Kumo tar igen sig på hotellet efter två tävlingsdagar.

Freestyletävling Köping 15/6

En liten snabbrapport om gårdagens freestyletävling. Det gick inte så mycket bättre än sist vi var och tävlade. Känslan var bra innan vi åkte dit, Kumo verkade pigg och på hugget. Men så fort vi kommer dit och installerar oss så vill han inte vara med. Han vill bara inte. Och jag vill så gärna, och så blir det bara jobbigt och pressat och då vill han ännu mindre. Så.. Jag kan liksom inte hjälpa att jag har förväntningar. Även om jag intalar mig själv att det bara är träning. Jag vet att han kan, och jag vill visa att han kan. 

Vi hade ju egentligen bara som mål att vara inne på planen under hela programmet och inte bryta. Men iom att det går så bra att träna så blir det ändå att jag tänker att "vi fixar nog att hålla oss skapligt till programmet" och då blir det helt fel när hunden bara totalvägrar att göra någonting. Jag vill ju inte ha så låga förväntningar på honom, men jag kanske måste tänka annorlunda... I alla fall så lärde vi oss en massa, eller jag då. Nu vet jag hur den situationen känns och hur jag reagerar på den. Jag blev JÄTTELEDSEN, alltså på det pinsammaste sätt man kan tänka sig. Jag grinade. Och inte tysta tårar utan hulkande-och-snor-bölande. Men jag behövde det för att kunna släppa det tror jag. Nu känner jag den där trigg-känslan igen, att jag vill visa att vi kan så mycket bättre. 

Men vi behöver träna. Träna träna träna i tävlingslika situationer. Så nu får jag jobba med att ta ned förväntningarna till nästa helg, för då är vi anmälda till Karlstad 2-dagars. Frågan är hur mycket jag ska träna med Kumo under den här veckan? Eller om jag ska skita i det. Egentligen är det nog rätt osmart att åka och tävla utan att VERKLIGEN hunnit träna på en massa massa godistävlingar, men tågbiljetter och anmälningsavgift är betalda och hotell är bokat så vi åker nog ändå. Det är matte som får mentalträna. Komma in i bra tankebanor och in i hej-svejs-mode. Hur det går återstår att se. Yume fick i alla fall MVG+ i betyg för sitt uppförande under gårdagen. Lite jobbigt var det att behöva sitta still hos Lillasyster medan matte värmde upp Kumo, det såg ju sååå roligt ut! Men hon var lung, go och nyfiken. Trötta var vi hur som alla 3 när vi kom hem igår.

Första 3 valpdagarna

Jag åkte och hämtade lilla Yume redan på tisdagskvällen, kunde ju inte hålla mig. Så nu har hon varit här i 3 dagar, men det känns som myyyycket längre. Hon klev in och kände sig hemma med det samma och tar allt nytt med öppet sinne och nyfikenhet. Shibavalpar är på många sätt så himla okomplicerade att jag ibland undrar hur man kan vilja ha något annat. Rumsrena och tåliga redan i tidig ålder!

Koppelgåendet går över förväntan, speciellt med tanke på att hon inte gått så mkt i koppel tidigare. Kumo är väl den som skulle behöva lära sig att inte tramsa runt så mycket... Hon får ofta gå med släpande koppel och jag har faktiskt vågat ha henne lös också. Och det går jättebra. Hon är uppmärksam på ett helt annat sätt än Kumo var/är och jag hoppas att jag kommer kunna dra nytta av och förvalta det på ett bra sätt. 

Det händer så mycket roliga smågrejer när man har valp, det är väl därför det känns som om hon varit här mycket längre än 3 dagar. Men egentligen har vi inte gjort så mycket. Mest hängt runt här i krokarna. Imorse råkade hon plumsa ner i dammen på vår morgonpromenad, det är därför hon är blöt i pälsen på bilderna. Hon var lika glad för det när jag fiskade upp henne efter några sekunders plaskande i det äckliga vattnet. Tänk om det är en liten badshiba jag fått? Hoppas hoppas!

Yume

Ja det har verkligen varit fullt upp här i helgen. Hon tar oss med storm! Speciellt jag är synnerligen betuttad i henne. Vi har mest tagit det lugnt och känt av varandra men det är inte utan att det ändå känns som om det har varit ett par intensiva dagar. Hon är energisk, nyfiken, framåt och väldigt lättlärd. Hon har tytt sig till mig på ett väldigt positivt sätt, vilket jag liksom inte riktigt väntat mig. Trodde att hon skulle vara mer intresserad av Kumo och inte bry sig så mycket om mig, men hon har bjussat på mycket fin kontakt under helgen och vill gärna vara i närheten. Men Kumo får sin beskärda del han också. Hon är ju absolut inte mesig, utan snarare tvärtom och låter honom veta det, och stackars Kumo som vill att allt ska vara på hans villkor och att alla ska göra som han vill... det är det nog slut med nu, hehe. Men hon var inte bara pest i hans ögon. Hon var jätterolig att leka med! Äntligen någon han hinner ifatt när det ska springas! Och sprungit har de gjort en hel del! Men nu har hon åkt hem till Helene och Ove igen och det känns väldigt tomt. Men på onsdag kommer hon igen och då kommer hon för att stanna.

Första träffen (över en pinne)

Inte riktigt som det var tänkt...

...Fast om något positivt denna gång. Det är nämligen så att flocken trots allt kommer utökas i år! En liten shibaflicka ska flytta in hos mig och Kumo! En liten underbar Daikokuten, som kommer att bli kallad "Yume".

Yume betyder "dröm" på japanska och det är precis så det känns att hon ska få bli min. Det var ju inte riktigt tänkt såhär. Jag skulle ju inte ha valp just nu, och inte en shibavalp. Men vad ska jag säga? Jag blev kär, och det känns 100% rätt! Jag och Kumo var och hälsade på henne för 2 veckor sen och nu är hon här över helgen och skolas in lite inför nästa vecka då jag ska hämta hem henne på riktigt. Så det är som ni kanske förstår, fullt upp här just nu.