söndag 24 november 2013

Kvällstävling i Linköping 22/11

Så var det dags för årets sista tävling i Freestyle. En tävling som jag bara spontananmälde mig till för att få testa hur det funkar att tävla kvällstid. Så i fredags när jag som tur är slutade lite tidigare var det bara att kasta sig ut på promenad, dumpa Yume hos hundvakt och sen sätta sig i bilen med Kumo och köra i 3 timmar. Jag ville gärna vara där till banvandringen med hund och hann därför varken stanna och kissa eller äta. Väl där var jag alltså både skitkissnödig, hungrig och stressad. Inte bästa sinnesstämningen hos mig alltså. Men Kumo kändes hyfsat pigg och tillmötesgående. Vi gick bana och han brydde sig inte nämnvärt om de andra hundarna och var riktigt sugen på den torkade leverpastejen som var dagens godis (på planen får man dock inte godisbelöna så där busade vi lite med leksak istället). 

Innan våra klasser så var det ett par ekipage i klass 2 som startade och jag fick äntligen se det andra shibaekipaget i freestyle IRL. De debuterade i klass freestyle 2an och jag höll nästan på att börja böla för att det var så fint. Vilken shibatjej!! Så glad och duktig på planen. Jag vet att detta ekipage hade en hel del problem med utförandet i början av sin tävlingskarriär även de, så det känns hoppfullt att det kan se helt annorlunda ut för oss också om ett par år. Jättekul att se var det i alla fall. Sen blev det klass 1 tur och det var saxat med htm och freestyle för att det skulle gå lite snabbare. Jag värmde upp Kumo i rätt god tid tid och kände mig visserligen osäker på hur lång tid det hela tiden var innan vi skulle in på planen, men i alla fall inte superstressad. Första starten var htm:en och Kumo kändes skapligt samlad när vi gick in på planen, men kanske inte superfokuserad. Jag tänkte på att ta ett djupt andetag innan vi startade, men lyckas ändå ha honom i helt fel startposition. Aja, det var bara att köra ändå. Och det kändes bra. Han var med på noterna, men lite störd och blev därför lite seg, men behöll fokus på mig. Mellanpositionens backande funkade inte alls. Kan ha något att göra att vi har tragglat bugande i den eftersom det är så programmet avslutas, så han ville bara buga och lägga sig ner när belöningen inte kom. Det är så typiskt honom. 23.10 poäng kammade vi hem (7.45, 7.95, 7.70), riktigt retligt nära ett uppflytt men ändå vårt personbästa hittills. Snäll tävlingsledare filmade det hela så jag lägger väl upp det här då.. Tack för det Linnéa! :)  
Jag är jättenöjd med hans fokus, man ser att han tittar lite omkring sig, men att jag får tillbaka honom utan större insatser. Jag skulle ha varit så snabbtänkt att jag bytt från mellanpositionen när jag märkte att den krånglade, men ja ja.. då har jag lärt mig nått. Och den där handen måste jag få bort! Men det blir ett sätt att hantera min egen osäkerhet tror jag, men det kommer nog. 

Dommarkommentarerna blev: Bitvis superbra! :) Lite stora hjälper för dagen, som drar ner på utförandet. Härligt program som verkligen passar er. 

Försök röra er mer över hela planen. Fina byten, och charmigt ekipage! 

Han fick vila lite i buren innan vi laddade för freestylen. Jag märkte att han var lite tagen, men jag tyckte ändå inte att han verkade jättetrött. Vi gick in på planen och det kändes fokuserat och bra. Hade helt nytt program för att testa om det skulle göra någon skillnad med ett ganska mycket kortare program och ett annat tempo. Detta spelade dock ingen roll. Han orkade inte hålla ihop utan skulle klia och jag hittade inget bra mellanting på peppning och ihopsamlade. Så han brallade av planen och då fanns det bara alternativet att få tillbaka honom och i alla fall avsluta med någon form av moment. Jag kunde ha hanterat det bättre, ja! Men jag kunde ha hanterat det så mycket mycket sämre också! Mera träääning så kommer vi igen nästa år till våren. 

I htmen räckte våra poäng till en 5:e plats av 9 startande så då fick vi en rosett, och även i freestylen fick vi ett litet hp för att "vi höll humöret uppe trots diskning" typ. Lite kul! Den starten är också filmad, men ja... den är inte så mycket att se, men vill man absolut göra det så får man leta reda på den själv på youtube ;) Resan hem var lagom kul! Jag var skittrött och hungrig och sista biten fick jag sitta som en fura i vindrutan och skrika med i radiolåtararna för att inte tuppa av. Vi kom inte i säng förrän 1! Way past this tjugosex-årings läggdags! 

Så här efteråt när jag själv sätt filmerna och allt landat lite så är jag både nöjd, men också att det fortfarande finns mycket att jobba på i hur vi hanterar tävlingssituationer. Kumo kändes i alla fall nöjd med sig själv och även min insats. Han har varit trött under resterande helgen så han har fått tagit det lugnt. Nu är det tävlingspaus ett tag framåt, och vi kommer inte stressa ut på tävlingsplanen igen. Vi ska nog ha ett helt nytt program i freestylen tills dess som vi båda ska känna oss trygga med.
Min fina och trötta rosettkille <3

onsdag 20 november 2013

Hej hormonhund

Den lilla svarta är för tillfället inne i en fruktansvärt rolig period (NOT!..) Det är unghundsfasoner för nästan hela slanten. Ute dras det i kopplet och inne tuggar hon sönder väggarna, bokstavligen. Kumo hade också en sån där period där det liksom inte spelade någon roll hur mycket eller lite det aktiverades och hur lite eller mycket han var själv eller hur många tuggben som fanns tillgängliga, saker tuggades sönder! Men nej, Yume ger helst sig på just väggar och golv. Bor ju i hyresrätt så det är ju lagom kul. På promenad luktas och kissas det mer sen ett par veckor tillbaka, så det där första löpet kan ju vara i krokarna. Med min vanliga tur så kommer det infalla lagom till Stockholms-utställningen... Över lag så känns det inte riktigt som att huvudet hänger med. Från att hörseln visst har varit selektiv men i alla fall funkat utmärkt varannan dag så är det nu helstopp. Vi ska börja kurs på söndag, men det känns som om det kan vara en bra idé att ta det lite lugnt ett tag framöver med träning utöver det. Rejäla promenader och lite roligt kravlöst tills det stabiliseras lite. Kumos drygperiod var lååång och kämpig, men jag lärde mig mycket om vad som funkar och inte funkar så förhoppningsvis blir inte detta lika drygt. Även om jag anar att hon är påväg att bli lite mer självständig så tror jag inte att hon kommer komma upp till Kumos nivå i alla fall. Nä, det känns mest som hon testar på lite. Tid och tålamod är ledorden. Vi ska nog komma hela ur detta också.

söndag 10 november 2013

Tävlingshelg i Karlstad

Alldeles nyss hemkommen från Karlstad och tänkte sammanfatta lite kort här om helgens tävlingar. Jag, lillasyster och hundarna gav oss av vid 5-snåret igår och vi var framme nån gång runt 8. Jag startade som nr 19 av 21 i klassen och hade alltså gott om tid att gå bana, rasta och värma upp. Lokalen var rätt liten, hallen i princip obefintlig och det fanns bara plats med ett fåtal burar inomhus, så tyvärr så känns det som om hundarna har fått spendera merparten av den här helgen i bilen. Planen var några kvm mindre än den brukar vara, men den var helt inhägnad, något jag tyckte var jätteskönt. Ett annat plus var att man fick ta med sig hunden in på banvandringen, inte för att det uppenbarligen spelade någon roll för Kumo, men jag inbillade mig att det var bra. Sen efter det så gick vi direkt ut på en liten promenad och därefter började vi värma upp lite smått. Det fanns ingen yta inomhus att göra det på, så man fick vara ute och sen slussas in i den yttepyttelilla hallen till en liten fålla i direkt anslutning till planen och där invänta att man fick komma ut på planen. Lite meckigt, men det flöt på rätt bra ändå tyckte jag. Ja, men jag börjar väl med att visa först, analysera sen:
Ja, vi stötte ju på en viss sorts problem i alla starter under helgen, nämligen att Kumo ibland gjorde en liten avstickare för att skälla ut publik eller domare. Så har han ju inte gjort förr, utan mer segat ner sig när han varit ofokuserad. Det kändes som om det var ett sätt för honom att hantera den konstiga situationen på. Han har ju inte riktigt fattat varför alla ska GLO på honom för. Men känslan var ändå så himla bra på planen. Han kommer ju igen efter att han dummat sig! Både starten och avslutet är kanon och det här är det utförande hittills som är närmast hur programmet ser ut "på pappret". Jag var RIKTIGT glad när vi kom av planen, och det kändes som att även Kumo var det!

22.75p
Domarkommentarer: Bitvis jättefint. Lite stopp och skäll på publiken stör flytet en aning. Utmärkt tolkning med passande musik. Idag skulle ni nog tjänat på ett liite kortare program. Bra jobbat! :)

Jättefint och bra samarbete, även om publiken var lite otäck ;)

Sen var det bara att ladda om inför htm:en där jag startade först i klassen, så det var inte så lång väntetid för oss emellan starterna, vilket jag tyckte var super. Då behövde vi inte sega ner oss. Vi gick in på planen med bra känsla som tyvärr inte riktigt räckte, Kumo gjorde samma sak igen i denna start. Men samma sak här: Bra start, dumgrej, fokuset kommer tillbaka och bra avslut och vi sprang av planen glada.
20.35p Domarkommentarer: Bitvis jättefina positioner. Lite brister i koncentrationen + överskrider 2m regeln vilket drar ner utförandet. Bra tolkning och planering. Passande musik.

Bitvis riktigt fina positioner och kontakt. Synd med lite okoncentration. 

Sen var vi klara för dagen och tog en skogspromenad i regnet innan vi åkte till hotellet där jag sov i ett par timmar innan det var dags för kvällsmat och kvällsmys innan vi knöt oss. Kumo låg nöjt och tuggade ben medan Yume tog på sig vaktmössan och fick därför ligga bredvid mig nästan hela natten så att hon skulle vara tyst. Idag var inte klass 1 förrän på eftermiddagen, men jag och Kumo åkte ändå dit på morgonen för att vara med på banvandringen. Jag tänkte att han skulle behöva det med tanke på hur han hade reagerat. Och han var pigg och med och ville till och med leka på planen så det kändes jättebra. Men när vi sedan kom dit på eftermiddagen så hann både han och jag sega ner oss och ja, vi hade väl inte så mycket ork. Jag kände av att han inte var särskilt lättpeppad och hade inte den energin som krävdes för att peppa upp honom. Så dagens start kändes sådär. Jag blev frustrerad för det ska väl erkännas att jag bra gärna ville ha ett uppflytt, så jag var där och petade på honom när han kom av sig och började skälla. Nä, det var jag som gjorde bort mig där! Ser hur många förarmissar som helst på videon, men ja, ännu en gång får jag ju på pappret att det är först och främst JAG och mitt humör som sätter standarden. Kumo har aldrig varit, och kommer aldrig bli en sån hund som räddar upp förarmissar, och det vet jag. Orken fanns inte där idag helt enkelt. Han är till och med så frustrationstrött att han nafsar mig i knävecket min lilla Pluttis <3 Haha! Aja, vi kämpar på och fick i alla fall lite välmenande domarkommentarer.
21.20p Domarkommentarer: Kämpa på, idag var det mycket som störde runt men ni har ett bra program och passar fint ihop. Lycka till!

Väldigt gulligt backa! Lite svårt att se tolkning då utförandet strulade. Tänk på att inte peta på hunden när han tappar fokus! Jättebra när han är på!

Japp, det har varit en lååång helg och jag har inte smällt allt än på långa vägar. Men mera erfarenhet har vi fått och nu ska de så småningom analyseras och göras om till slutsatser som tar oss vidare. Eller nått sånt... Skulle behöva träna myycket på publikstörning nu. Får väl samla ihop en skock främlingar som får stå å glo när vi tränar. Och sen så kanske kanske att jag byter program lagom till säsongens sista tävling som är om knappa 2 veckor.

fredag 1 november 2013

Kvällsträning

Ikväll har vi varit iväg och tränat (Ja, en fredagskväll! Har aldrig sagt att jag är något annat än en hundnörd!). Vi fick sällskap av ett SM-ekipage, vilket först och främst är nyttigt för mig i att träna på att inte gå under av prestationskrav och dålighetskänslor. Jag kan bara jämföra oss med oss och ingen annan, sådetså! Tanken var att köra igenom HtM-programmet och att testa lite av det nya freestyle-programmet med Kumo. Yume skulle få sitta i bilen och träna på att inte vara med. Men så blev det inte. 

Kumo har varit dålig i magen i veckan (alltså riktigt dålig! Inte kunna hålla sig från att sprutbajsa inomhus dålig liksom!) Så han har gått på skonkost och därför vågade jag inte ha något annat än hans vanliga foder som belöningsgodis. Det funkade ett tag, men han taggade aldrig till. Så vi körde bara lite positionsarbete och byten. Vi skulle ha avslutat tidigare, försökte leka igång honom, men det funkar liksom inte att göra det längre. Nöjd över att han inte alls var något vaktig mot det andra ekipaget. Han ville gärna sitta och titta på dem när han märkte att nä, det blev inge roligare än så här, så då fick han göra det och jag hämtade den lilla svarta som inte skulle vara med egentligen. Och hon VILLE träna. Finns nog inte i hennes värd att tacka nej till det, även med tråkigt godis. Fast matte hade ju med sig kampknut också, och det, det är ROLIG belöning. Vi kan inte hålla på så länge utan att hon blir trött och tappar fokus, men när hon är pigg och fräsch, då är det fokus som gäller, och tappar hon det så behövs det oftast inte mer än en påminnelse. Hon blev inte så fasligt störd utav Tomas och Charlie, men hon var på väg mot dem en gång när hon tappade huvudet efter en rolig belöning, men hon kom tillbaka. Korta pass och hålla igen lite på de där SUPERROLIGA belöningarna är en bra idé tills stadgan i huvudet har kommit. 

Men det är så fruktansvärt kul att se hur hon kan jobba. Så självständigt, men ändå så följsam. Fick såna grymma lyckokänslor i att hon förmodligen kommer kunna ta oss till de högre klasserna, om jag kan förvalta allt vettigt dvs. Hon kan inte så många trick än, men de hon kan gör hon med en helt annan energi och vilja än vad Kumo någonsin gjort. Kumo kommer alltid att vara mitt lilla projekt, och jag kommer aldrig sluta pröva, testa och utsätta honom, och jag har utvecklats och kommer göra det än mer tack vare det, och han också för den delen. Men Yumes karriär kommer te sig helt annorlunda. Att slippa den där första motivations-grundsteget och kunna fokusera på HUR göra istället för ATT göra. Ja, spännande är det att se vad det blir av den lilla fröken. Hon är ju trots allt bara 9 ynka månader.
Min lilla Stjärna in the making