Freestyle Storfors 17-18/5

Då var det så dags att sammanfatta förra helgens freestyletävlande. Tyvärr inga uppflytt, men som vanligt nya erfarenheter och lärdomar. 

Vi åkte ner tidigt på lördagsmorgonen och för en gångs skull kom jag iväg på utsatt tid. Solen hade varit med oss hela vägen, men så fort vi kom in i Storfors kommun så mulnade det på, och det gjorde väl egentligen ingenting för då var det lite svalare. Jag anmälde oss och vi skulle starta sist i klassen, vilket gjorde att det fanns gott om tid för rastning och uppvärmning. Kumo kände igen sig och kändes avslappnad och jag gjorde mitt bästa för att vara det jag med. Han fick rasta av sig ordentligt och sen sitta i buren tills det närmade sig vår tur. Det blev antagligen en lite för lång uppvärmning, och jag måste verkligen lägga band på mig själv, det är bättre för vår del med en lite för kort än lite för lång uppvärmning, men när jag blir nervös så vill jag gärna hålla på med honom, och även fast jag VET detta så ifrågasätter jag det alltid när jag väl står där. Aja.. Inga filmer denna gång och jag får ju lite av en blackout efter att jag varit på planen men jag minns att starten kändes riktigt bra. Sen låste han sig lite på publiken och nästan automatisk så petade jag på honom vilket jag antagligen hade klarat mig utan, så det fick vi avdrag för. Han var lite seg och ofokuserad, men inget skall och ingen urballning och han kom hela tiden tillbaka med fokuset och kändes riktigt glad, så känslan var mycket god när vi lämnade planen.

Domare 1: 6.0  7.7  7.8  Fin start! Bra med nivåer! Bitvis fint tajmat med musik. Tänk på att inte ta i din hund eller i halsbandet.

Domare 2: 6.0  7.1  6.2  Bra planering och härligt musikval. Kommer att bli super när han hänger på, var lite störd av publiken. Roligt att se på er.

Poäng: 20.40

Placering: 8/14

Resten av tävlingsdagen flöt på och det blev riktigt varmt. Jag somnade rakt upp och ner på min filt och brände ryggen. När tävlingarna var slut så åkte vi iväg för att gå lite i skogen och plaska lite i vattnet. Vi höll på att gå helt bort oss och bli uppäten av något läskigt djur, så det blev inte riktigt så avslappnande som jag tänkt. Tillbaka på idrottsplatsen där tävlingarna hölls så käkade vi lite kvällsmat innan det var dags att slå upp tältet och sova. Natten blev kall eftersom allt mitt campingmaterial snarare är billigt än bra så när morgonen kom så var jag väl mer nedkyld än utsövd. Kumo var lite grumpy eftersom jag tvingat honom att utstå detta, men blev snart på bra humör igen. Denna dagen skulle vi inte tävla förrän på eftermiddagen och var dessutom anmälda till godisklass sist på dagen. Det blev snabbt varmt så Kumo fick vara i skuggan vid bilen medan jag tittade på HtM:en på förmiddagen. Vi startade sent i klassen igen och jag hade inga som helst förhoppningar på att något skulle bli gjort på planen eftersom det var så varmt. Kort kort uppvärmning och en blöt handduk över Kumo innan vi gick in på planen. Det började inte särskilt lovande när han bara ville sitta och klia sig innan musiken gick igång, men jag gav mig fan på att inte börja stressa utan ryckte bara på axlarna och försökte få kontakt. Musiken gick igång och han var inte med alls i starten, så där vart det lite improviserat. Jag köttade på ordentligt med min egen inlevelse och lyckades peppa upp honom riktigt ordentligt, det hade varit kul att ha det sparat på film, men ja, det kändes riktigt bra faktiskt att det lyckades. Han satte i alla fall halva programmet riktigt riktigt bra och var pigg och glad när vi sprang av planen.

Domare 1: 6.8  6.5  6.9  Du jobbar jättebra men överglänser hunden! Passande musik till er :)

Domare 2: 8.0  7.7  7.9  Men åh vad du gjorde domaren rörd idag med ditt engagemang. Det värmde att se och fick igång Kumo på ett fantastiskt sätt! Fortsätt så!

Poäng: 21.90

Placering 6/12

Jag ska inte ljuga och säga att jag inte blev besviken över att vi inte fick några uppflytt med oss hem, och jag kände lite att det här kanske är det bästa vi klarar av att prestera. Men samtidigt så vet jag att Kumo är inte en tävlingshund. Det gör ingenting om vi inte presterar, jag älskar honom ändå och detta är något vi gör för att det är så fruktansvärt kul! Sen så fokuserar olika domare på olika saker, och de sätter väldigt olika poäng, så är det bara. När det bara var godisstarten kvar så hade jag bestämt att vi bara skulle gå in och fokusera på glädje och rätt attityd och externbelöna ett par gånger. Han hade ändå fått vila lite emellan, men det märktes att han var lite sliten när vi gick ut på planen och det var lite på gränsen på urballning, men det sköna med godisstart och just den här inhägnade planen är att det hade gjort absolut ingenting. Han hittade på en helt egen variant på starten, men jag valde att bara skratta åt det och sen belöna när han väl gjorde rätt och vi hade så himla kul!!! Resten av programmet satte han klockrent! Vi fick lite kommentarer på det vi gjorde under starten och ja även om det inte blir särskilt snyggt eller bra när vi tävlar så är det ändå domarkommentarer som dessa som gör att det är kul att fortsätta:

Ni får aldrig sluta med freestyle ;) Ni är vad freestyle står för; glädje och samarbete. Trots svår hund så kämpar du på så positivt!

Så jag tror nog vi ska fortsätta och slipa på vårt program och tävla med det lite mer innan vi skrotar det. Nu blir det dock tävlingspaus för freestylen hela sommaren, nästa tävling är i mitten av augusti, också denna gång på en plan vi tävlat på förr. Då får lilla svarta också följa med, om hon kan hålla sig hel och frisk det vill säga.

Wuthering Heights

Har precis kommit hem från ett pass freestyleträning tillsammans med Salas freestylelabbar. När jag kom hem från jobbet och kastade ut mig och hundarna på promenad så riktigt kände jag hur trött och irriterad jag var, mycket pga den lilla svartas bajsnödiga och understimulerade dragande i kopplet. Så jag ställde in mig på att ta det lugnt med Kumos träning, hålla det lugnt, enkelt och positivt för att jag inte skulle surna till för att han inte presterade pga av min opepp. Men som så många gånger förut så får den lilla röda mig på helt andra tankar. Glad, följsam och motiverad var Herr Röds melodi idag och det smittade av sig på matte också som blev glad, lugn och harmonisk och vi hade en riktigt givande och rolig träningsstund. Så fantastiskt att hundträning kan få en att känna så!

Vi körde i alla fall genom hela programmet en gång och starten som jag tycker är den "enkla" delen och som jag då kanske inte belönat upp lika mycket som den andra, något mer energifyllda delen, fixade han inte riktigt, men annars så kändes det riktigt riktigt bra. Det blir lite improvisation, men jag känner mig nöjd med de rörelser och kedjor vi har med, och det känns som om Kumo känner sig trygg med dem med. Det blir första gången vi tävlar med det här programmet så det ska bli spännande att se hur det går och vad vi får för feedback på det, om vi nu kan genomföra det någorlunda som det är tänkt. Vi kommer också bli bedömda av ett par för oss nya domare och det är alltid lika intressant då det kan skilja rätt mycket i poängsättning domare sinsemellan. Vi har varit och tävlat där förut och det är faktiskt därifrån vi har vårt hittills enda uppflytt. Jag kan inte hjälpa att hoppas på i alla fall ett till under helgen, men jag måste lägga det åt sidan så att jag kan fokusera på att vara närvarande på planen och ha kul tillsammans med min hund, för det är det viktigaste. Yumepluttan får som sagt stanna hemma med lillmatte, och jag tror att det kan vara positivt för Kumos del att få åka ensam. Han uppskattade verkligen att få ha matte för sig själv när Yume var på Strömsholm och han kan behöva få lite extratid ibland. Så om Kumo-humöret och matte-nerverna är någorlunda stabila så har vi alla förutsättningar för en riktigt bra tävlingshelg!

Kumos allra finaste rosett hitills från när vi sist tävlade i Storfors (Notera den trötta och bekymrade minen!)

En valborg på Strömsholm

hos veterinären

Jag skrev ju i förra inlägget hur bra April varit, tyvärr avslutades det inte lika bra. När jag kom hem på valborgsmässoafton så ser jag att NÅGON brutit sig in i min burk med diklofenak som jag glömt framme på nattduksbordet. Det var ju inte särskilt svårt att räkna ut vem av de två möjliga skyldiga det var trots att hon var lika superglad som vanligt över att jag kommit hem. Så det var bara att åka till Strömsholm det och där fick hon bli kvar i 2 dygn för avgiftning och diverse prover. Njurvärdena har sett bra ut under hela tiden, men det är några blodvärden som har varit lite förändrade och nån halt av något som är lite förhöjd. Vi var där i veckan på återkoll och tyvärr så såg inte värdena helt bra ut än, så vi ska tillbaka på fredag igen och ta lite mer prover. Förhoppningsvis så är det ingen fara och att det blir bra igen med mer medicin. Tror inte att hon fick i sig så mycket, men hon är ju ingen stor hund så det behövs ju inte så mycket för att det skulle kunnat gått riktigt illa! Att hon inte visar några som helst symptom är ju i alla fall ett gott tecken hoppas jag. 

Så det har varit lugna puckar för Yumes del och det är inget hon verkar uppskatta sådär jättemycket. Hon har verkat må bra under hela tiden, äter, dricker, bajjar och vill springa, busa och träna. Det är väl både åldern och hennes personlighet, men jag märker ännu tydligare när hon inte får kuta hejvilt vilket behov hon har av det. Nu är i alla fall magen såpass bra att hon kan äta vanlig mat och inte bara skonkost, så då får hon trixa lite lugnt för maten sin så blir hon lite nöjdare. Hon är lite extra kelig sen hon kom tillbaka också. Ligger gärna på eller bredvid mig när hon sover, men inte på något nervöst "lämna mig inte!"-sätt, utan för att hon uppskattar närheten. Det var nog lite jobbigt att vara utan matte i 2 hela dagar!

Detta betyder ju även att hon missar tävling i helgen. Det kryllar ju inte precis av freestyletävlingar så det känns lite tråkigt att vi skulle missa denna, men det är ju en skitsak i jämförelse med att Yume mår bra.