Kullträff

Igår åkte jag och Yume iväg till Köping för att vara med på en liten kullträff som kennel Brazil Jack anordnade. Vi hade jättetrevligt och det var så kul att få se alla syskonen tillsammans och få veta mer om dem och studera likheter och olikheter. Här kommer lite bilder:

kärt återseende mellan kennelhusse och Shiko

strandhäng

Nikki och Lucky morsar på varandra

plaskande

hedersshiban Doris som gärna satt i ett ledigt knä en stund

Yume och Jackie visar sina tricks-skills

Fina brorsan Shiko som är en riktig bamsing på 43 cm och 16kg

Nikki lite nyfiken på vattnet

En någorlunda uppstyrd bild på kullsyskonen...

...men det såg nog mest ut så här

Mamma Shego var också med, men hon var inte så imponerad av sina vuxna bebisar utan tyckte att de gott kunde hålla sig i skinnet.

Helg med rally, utställning och kurs

Igår var vi och tävlade i rally för andra gången. Samma ställe som förra gången, och visst hjälpte det oss en hel del att vi varit där förut. Jag är riktigt nöjd med hur jag värmde upp den här gången. Kumo fick gå och strosa i flexikopplet i sin egen takt och bestämma bajsplats i lugn och ro, och sen tränade vi en kort kort stund i skuggan innan vi gick in på planen. Den första halvan av banan var han rätt störd av omgivningarna och var ofokuserad, jag tappade helt bort mig på skylt 127/helt om, hund bakom (min svåraste skylt) och Kumo hade problem med 124:an som är hans svåraste. Men det var efter den som jag bara andades ut och tänkte: skit i det då! Sträckte på mig, slutade dalta och kände en helt annan avslappning och DÅ fick jag med mig honom. Antagligen för att det faktiskt är mer så jag är när vi tränar och har kul. Tyvärr missade jag helt att lägga honom vid skylt 129/sitt,ligg,gå runt och fick 10 poängs avdrag bara där. Men det var så himla skönt att kunna känna den där teamkänslan i slutet och att vi sprang av planen glada. 59 poäng fick vi ihop, och det var mestadels mina fel som vi fick avdrag på. Men det bådar gott ändå att jag fick till den där avslappningen på planen, så det gör inte så mycket. Nästa gång, men det blir nog inte förrän i höst tidigast.

I väntan på prisutdelningen så fick Yume träna lite freestyle bredvid planen med alla som värmde upp. Skitbra störningsträning och hon var så duktig. Att ha med henne på tävlingar sådär gör mig mer avslappnad också, för även om det skulle gå skit för Kumo så har jag ju henne att passa på att träna med. Så småningom kommer hon nog få starta i rally hon också, men inte än på ett bra tag. 

Efter tävlingen så tog vi vägen förbi Avesta hem och stannade på utställningen där. Jag hade ju egentligen tänkt att ställa Yume där, men jag missade sista anmälan och när jag såg hur domaren dömde så kändes det lite bittert för det hade säkert gått ganska bra för henne, men men. Vi hade det trevligt bara genom att titta på de andra shiborna och prata med bekanta, och för en gångs skull shoppade jag ingenting. Väl hemma så slocknade hundarna i varsin fåtölj efter fem minuter och resten av helgen har varit slapp förutom Yumes kursavslutning idag. Även där var hon riktigt duktig även om det märktes lite på fokuset att gårdagen varit mycket. I veckan ska vi försöka få till ett viltspår eller två och lite löpträning.

Fröken överalltocheverywhere

Lilla flinapan har bott hos mig under ett år nu. Ett år som gått väldigt fort. Hon är inte längre den där rultiga lilla valpen utan är en tonåring på väg mot att bli vuxen. Det känns som om det fortfarande är mycket hormoner hit och dit i huvudet på henne och ena dagen är hon mattes skugga och skulle aldrig drömma om att lämna henne ur sikte medan nästa så har hon blivit helt stendöv och vill bara jaga fåglar. Jag hade ju tänkt gå ett MH med henne här i juni, men det känns inte värt, utan vi spar det till hösten då jag tänker att hon kanske har hunnit löpt en andra gång och landat lite mentalt. I träningsväg så blir det mest vardagslydnad som vi också går en kurs i just nu där. Fokuset ligger på att kunna vara nära andra hundar och att lyssna på förbud och komma på inkallning och hon har varit jätteduktig. Senaste tillfället så fanns det en låtsashare där och DEN var jobbig att behöva titta på när den sprang utan att få flyga efter. Det tog ett bra tag innan hon kunde släppa den, men så efter en stund så återfann sig lugnet och fokuset och vi kunde fortsätta träna andra grejer. Både mina hundar gillar verkligen att gå kurs, och det är härligt att se att fröken överalltocheverywhere kan vara så uppmärksam och fokuserad under en hel kurstimme, och att jag inte behöver ge upp hoppet om henne trots alla mer eller mindre charmiga tonårsfasoner. Så Yume ska få ha en ganska slapp sommar. Lite viltspårande och tricksträning såklart och en och annan utställning, men vi ska njuta så mycket vi bara kan av att bara vara tillsammans jag och pälsbarnen. Badsäsongen är i full gång nu och Yume tar gärna ett par simtag när solen kommer fram. Jag har också tänkt att hon ska få bli min träningskompis i löpspåret, så nä, det kanske inte blir så slappt ändå när det kommer till kritan.

Rallylydnadsdebuten

Förra helgen så var vi i Fagersta och debuterade i rallylydnad. Jag och Kumo har bara prövat på den här sporten vid ett fåtal tillfällen, men eftersom vi ändå har tränat så mycket annat och därmed kan alla moment ifrån nybörjarklassen så tyckte jag att vi kunde pröva att tävla. Jag hade hoppats och tänkt att jag kunde ta med mig allt jag lärt mig ifrån freestyletävlandet och applicera det, men det funkade inte riktigt så. Jag tror i alla fall att jag hade stooor nytta av det, och det hade säkerligen gått sämre om vi inte varit lite tävlingsvana sen innan. 

Av två rundor så gick väl den första sådär bra och den andra lite bättre. Det var en sval dag med duggregn till och från och vi behövde inte gå upp så jättetidigt eftersom tävlingen låg 1 timme ifrån oss. Så vi var där i god tid och kunde installera oss. Vi startade sent i båda klasserna, och jag föredrar verkligen att starta tidigt, men jag försökte lägga band på mig själv och inte värma upp för mycket. Banan kändes inte överkomligt svår, utan riktigt rolig och jag kände att jag hade hyfsat koll på läget. På planen så segade han och hade inte alls fokus på mig utan mer på allt runt omkring. Jag betedde mig asakonstigt genom att inte andas, prata pipigt, spänna mig och luta mig över honom, vifta och sluddra och jag vet inte allt! Så jag förstår verkligen att Kumo inte riktigt var sugen på att prestera. Och ju mindre intresserad han är, ju konstigare blir jag. Vettetusan hur jag ska komma till rätta med det, men det är ju ett nervöshetsbeteende av rang! Ja vi släpade väl oss runt den där banan med 51 poäng, och hälften utav avdragen var enbart mitt fel, så det är ju på ett sätt positivt, för jag är ju grunden till så mycket i vår relation, men också det jag har störst chans att påverka. Inför nästa start så kändes det ändå lite bättre. Jag fokuserade på att hitta glädje och att inte vifta så mycket och då blev det lättare. Han var lite mer med även om han kändes trött och lite seg och mitt i ett moment blev så trött och frustrerad på mig att han satte sig ner och kliade istället. När vi kom av banan så fick han rejält med beröm och han viftade på svansen och kändes glad så då kändes det som att vi kunde vara nöjda med dagen oavsett hur många poäng vi fått. 75 poäng fick vi ihop på den rundan och därmed ett uppflytt. Så om man jämför med vår debut i freestyle när den väl begav sig så kändes det fantastiskt mycket bättre, vilket borde säga att jag är mer bekväm med tävlingssituationen. Hoppet lever om att jag så småningom ska kunna bete mig som vid vilket träningstillfälle som helst på tävling.

Redan nästa lördag ska vi iväg till samma ställe och starta en gång, och att vi har varit där förut kommer hjälpa oss båda. Det vi behöver fokusera på rent momentmässigt är ett rakt sittande i frontpositionen, men mest på uthållighet och glädje över lag. Vi har bättre förutsättningar nu när vi jag vet vad vi har att jobba med och vari svårigheterna ligger. På´t igen bara!