måndag 21 december 2015

Sammanfattning 2015

Då var det alltså dags att sammanfatta året. Och vilket år det varit! Här kommer både en lång och utförlig sammanfattning.
 
Freestyle:
 
*Ta de sista uppflytten för Kumos FDI och Yumes FDII
 
Yume tog sitt diplom på årets första tävling i Haninge i Januari och Kumo i Karlstad i mars, så det kändes skönt att kunna bocka av så tidigt på året.
 
*Starta Kumo i FS klass 2 med ev nytt program
 
 Redan innan vi klarat av klass 1 hade jag en programidé till klass två och vi tävlade en gång inofficiellt och en gång officiellt. Det är inget dåligt program, men då det inte gick så bra den andra starten så valde jag att utveckla det gamla klass 1 programmet eftersom det redan till stor del "satt". Att vi också skulle klara av att ta FDII med detta program under året känns superfantastiskt och vi har också hunnit med en debut i klass 3 som gick hyfsat med tanke på rådande förutsättningar.
 
*Träna inför klass 3 med Yume

Nja... så mycket fokus på freestylen för Yume har det inte varit under året, men det är klart att det har tränats. Ett par nya trick har vi lärt in som säkert kommer att få vara med i nya programmet. Under 2016 tänker jag att vi ska ha detta lite mer strukturerat i tankarna för att vara riktigt med och fajtas i eliten 2017, men mer om det senare.

*Ev starta Yume i Htm:en

Yume har under året startat officiellt i Htm klass 1 4 gånger under året (1 gång inoff) och det har varit lite speciellt. Som team så tampades vi mycket med skendräktighet och för högt satta förväntningar och krav från mitt håll. I den första officiella starten i maj bröt jag då jag inte tyckte känslan var något bra och i den andra stack hon ut från planen och blev diskad. Efter en hel del rannsakande och träning så lyckades vi ändå få en godkänd start i Augusti. Under hösten och dräktigheten har vi tränat en hel del htm och fått en större förståelse för vad det handlar om, men jag är i nuläget lite osäker på om detta är något vi ska satsa på och prioritera när det kommer till tävlande. Fortsätta träna ska vi i alla fall göra då Htm:en har varit väldigt nyttig för Yumes utveckling i fokus och uthållighet.

*Fortsätta att utveckla och pröva oss i 6+

Nej detta har inte blivit av alls. Jag har velat låta hundarna utvecklas och komma underfund med en del problem vi haft individuellt innan jag tävlar med dem ihop. Sen har ju lillasyster som är en del av teamet flyttat till Gotland så att träna ihop med henne har inte funkat heller.

Annat jag tänkte om freestylen var att inte låta hundarna tävla två dagar i rad och det har vi inte gjort. Ett par dubbla starter under samma tävlingsdag har jag prövat med Kumo, och omvärderat lite hur jag ska tänka om det.

Utställnig:
 *Ställa ut Yume minst 2 gånger officiellt med sikte på championatet
*Shibaspecialen Norge
*Shibaspecialen Sverige

Yume har ställts ut 8 gånger under året med resultaten 2xVG, 6xEX, 5 CK, 1 CERT, 4 R-CERT, 5x Placering BTKL. De gånger hon fått VG har det berott på att hon inte haft päls. Lite surt med alla de reserv-certen, men vi har lärt oss mycket i ringen i år och haft det lite upp och ner med känslan som team även i denna gren under våren. Utställningsåret avslutade vi med en känslomässig toppenhelg i Eskilstuna-Norrköping där vi verkligen jobbade ihop och det var en riktig fröjd att visa henne. Tyvärr fanns det varken pengar eller tid att åka till specialerna i Norge och Tvååker.

Rallylydnad:
*Tävla Kumo fler gånger under året med sikte på diplomet i nybörjarklass

*Fortsätta träna grundfärdigheter och ev också starta Yume i nybörjarklass


Kumo har på 7 starter fått lika många kvalificerande resultat och dessutom titlarna RLD N och RLD F. Jag har utvecklats väldigt mycket som rallyförare där jag nu kan säga att jag FÖRSTÅR sporten till skillnad mot vad jag gjorde i början av året då jag mest såg den som ett komplement till freestylen och kanske inte engagerade mig så mycket. Under sommar/höst har vi tränat regelbundet tillsammans med en liten grupp nere på bruks och nu under "vintern" har Kumo fått gå en kurs där vi fokuserat på skyltarna i avancerad och mästarklass. Yume har tävlat nybörjarklass 3 gånger (med 2 starter över 90 poäng dessutom) och fått RLD N utan att egentligen greppat konceptet rallylydnad. Men nu här i slutet av året känns det som att polletten trillat ner.

Övrigt!:
 
*Förhoppningsvis Yumevalpar i höst

Jo valpar blev det ju, inte som det var tänkt och under några roliga omständigheter bara. (läs mer här om en vill)

*Gå SKK's uppfödarutbildning i höst

Nej, fanns inte tid eller ork till detta och skjuter det på framtiden istället, kanske tills den blir online. Däremot har jag läst och begrundat en del litteratur om ämnet.

*Fortsätta hålla hundarna välmusklade och i bra kondition

Hundarna har varit i hyfsat god form under året. Skulle velat ha en mer regelbunden och strukturerad fysträning istället för att det blir ganska engagerat och intensivt i perioder som det mer har varit. Kumo har varit liiiite åt det runda hållet under hösten med allt tränande och tävlande, men nu ser han ok ut igen, om än omusklad. Mycket nöjd med hur Yume höll formen under dräktigheten. 

*Fortsätta träna viltspår och sök som aktivering

I somras valde jag att ta hjälp av instruktör för att komma tillrätta och få hjälp att komma vidare i viltspåret och det gav verkligen utdelning. I september gick båda hundarna ett godkänt anlagsprov.

*Hinderinlärning i Agility med Yume

Har inte hunnits med och velat prioritera. Mycket av Yumes träning 2015 har gått ut på att "hitta lugnet" och det är kanske inte det en förknippar med agility.

Annat värt att notera under året. Kurser osv.

*Privatträning i belöningsutveckling för Emma Willblad

Denna lilla timme gav mig SÅ OTROLIGT MYCKET! Många polletter som trillade ner när det kommer till hundträning och säkerligen en stor bidragande orsak till alla Kumos tävlingsframgångar under året.

*Massagekurs för Monika Tydén

Något jag velat gjort länge och som båda hundarna uppskattar väldigt mycket.

*Fått "Årets inspirationspris" från Shiba-no-kai

Jätteskoj att jag med vårt tränande och tävlande gett inspiration till andra shibaägare. Det behövs visas att det faktiskt är hundar som vill, kan och klarar det mesta och inte enbart är otroligt vackra att titta på.

*Viltsspårskurs för Anki Juthberg

Väldigt givande att ha någon kunnig som lägger och följer med en i spåret. Jag hade väldigt stor behållning av detta eftersom jag gillar att prata om mina hundar och smådetaljer i hur de jobbar. Fick bekräftelse i att jag KAN läsa mina hundar men också många bra verktyg hur jag ska hjälpa dem i spåret. Jag blev en bättre spårförare helt enkelt.

*Åhörare på clinic+kurs i fritt följ för Emma Willblad

Tävlingslydnad är ju inget jag pysslar med i huvudtaget, även om jag är väldigt nyfiken på det. Men även rally och htm:en bygger ju mycket på positionsarbete och jag kände att jag kunde ha nytta av att få lära mig mer om det fria följet. Jag fick väldigt mycket matnyttigt med mig och efteråt var jag så extremt sugen på att skaffa valp och träna grunder med.

*Utvecklats som hundtränare

Egentligen har nog precis ALLT hundrelaterat som hänt detta år lett fram till just det. Jag tror att jag har blivit en bättre tränare som har samlat på mig en del redskap och jag har kunnat använda mig av dessa redskap när jag tränat mina hundar mot ett specifikt mål. 2015 var året jag lärde min hund, som jag aldrig trodde skulle kunna hålla ett föremål i munnen på kommando, just det. Det kanske inte låter som en sådan stor bedrift. Men det faktum att jag tack vare att jobba både på ett strategiskt plan och sen att faktiskt utföra den, helt utan blod, svett och tårar bevisade för mig själv att vi KAN. En annan sak som jag jobbat mycket med i år är känslolägen. Jag har insett hur mycket jag kan påverka mina hundar genom känslor och hur jag kan försätta mig själv i dem. Mycket finns kvar att lära och utveckla på denna punkten, men att jag bara har fått dessa insikter har hjälpt oss som tävlingsekipage väldigt mycket och jag vill kunna ta det till en nivå där vi klarar det i vardagen också.

Och så avslutar vi med en liten skrytsnutt. Här är det som vi kort och gott åstadkommit i tävlingsväg under året:
 KUMO
1 uppflytt FS Klass I
3 uppflytt FS Klass II
3 kvalificerande resultat Nybörjarklass rallylydnad
3 kvalificerande resultat Fortsättningsklass rallylydnad
1 kvalificerande resultat Avanceradklass rallylydnad
Godkänt anlagsprov i viltspår
5 pallplaceringar varav 3 klassvinster
Tagit titlarna FDI FDII RLD N RLD F

 YUME
1 uppflytt FS Klass II
3 kvalificerande resultat Nybörjarklass rallylydnad
5 placeringar i BTKL på officiell utställning
1 CERT och 4 R-CERT på utställning
Godkänt anlagsprov i viltspår
1 pallplacering varav 1 klassvinst
Tagit titlarna FSII RLD N

torsdag 17 december 2015

Rallykursavslutning

Ikväll var det sista gången på Kumos rallylydnadskurs och som avslutning så fick vi bygga och gå en mästarbana. Och det gick faktiskt riktigt bra. Vi fick alla två rundor var. Han kändes på bra humör båda rundorna, men i första så var han lite nosig och jag var lite för otydlig i min handling några gånger. Sista momentet som var sändande till kon missade han på och ville hellre flumma omkring lite, men det momentet har vi inte heller tränat klart på för att kunna ha i bana. Andra gången gick faktiskt ännu bättre så jag får nog omvärdera det där med att han bara orkar en start. Han är inte riktigt lika säker och kvick i sättandena på högersidan i de momenten där man svänger eller vänder om med sittande, jag måste klura ut ett fungerande system där. Och så det jag måste jobba mest på. Min hållning! Jag tror inte alls att jag behöver krumma så för att ha med mig honom, snarare tvärtom. Ska filma mig själv när vi bara kör lite på köksgolvet för att se hur jag ser ut då och försöka härma det när jag tränar bana. Honnören fixade han inte alls idag. Trodde att något hade släppt efter förra veckans kurstillfälle, men tydligen icke. Här måste jag också bestämma mig för vilket system jag vill ha. Hållning, tecken, ögonkontakt eller inte osv. Så det är den stora läxan för att vi ska kunna klara oss igenom avancerad klass. Instruktören filmade så här är andra rundan från ikväll

måndag 14 december 2015

Årets sista tävling och planer för nästa års första

En något sen uppdatering om årets sista tävling som vi var iväg på förra lördagen. Vi kom fram till Kungsör i perfekt tid för banvandringen. Banan innehöll ett par klurigheter, men ingenting som kändes som en omöjlighet. Eftersom jag tycker att Kumo har visat prov på att ha fått en ökad uthållighet under den senaste tiden så ville jag prova att värma upp honom lite mer än jag brukar. Men nej, det var ingen hit. Dessutom så blev han irriterad på en fluga när det nästan var dags för vår tur så då fick jag springa ut med honom en snabbis för att få honom att släppa den känslan. Han kändes ganska seg på de första 2/3 av banan. Ofokuserad och låg långt bakom, så jag fick vara väldigt positiv och peppig och jag undrar om jag var lite väl inställsam. Jag riktigt kände hur jag fick den där hukande kroppshållningen som jag får ibland på tävling och som jag tror gör mer skada än nytta. Jag tyckte ändå att jag lyckades parera någorlunda, och några -10 fick vi inte med oss, men när vi kom ut från banan så kände jag att vi hade dragit på oss allt för mycket småfel för att jag skulle känna mig säker på att klara kvalificerande poäng efter de minus vi helt säkert skulle dra på oss i honnören. Och ja, 3 gånger satte han sig upp från liggande i honnören. 

Eftersom vi fick starta i den tidigaste gruppen i klassen och det var många efter oss och jag behövde komma hem i hyfsad tid så valde jag att åka hem direkt efter starten, utan att ha fått protokollet. Och sen så dröjde det enda till sent på kvällen efter innan resultaten dök upp på SBK-tävling så det var lite jobbigt att inte få veta men jag ställde in mig på att det skulle vara under 70. Men vi klarade oss faktiskt med 72 poäng. Jättekul, men jag vet att vi kan bättre. Och nu på bara den här senaste veckans träning så verkar faktiskt polletten ha trillat ner angående stadgan i iallafall sittandet. På senaste kurstillfället när vi tränade honnör så fixade han det galant. Annars så fortsätter vi träna mästarmoment. Håller på att lära in "konen" och det går bra. Jag har valt att skicka honom runt motsols och ha honom mot mig i höjd med konen men han vill gärna ställa sig lite väl långt fram, men jag kan ju dirigera honom tillbaka med ett backande, men frågan är om en får göra så? Hmm. Yume har också fått lära sig och det var mycket snabbt avklarat. Båda kunde ju redan runda föremål så det var ju inte helt apart för någon av dem. Kumo ville gärna nosdutta på den i början eftersom jag en gång för 1000 år sedan klickade in dutt på kon av okänd anledning. Men det slutade han med hyfsat fort när det inte blev utdelning. Kan dock tänka mig att han mycket väl skulle kunna bjuda på ett sånt beteende på tävling för det vore så typiskt honom, min lilla knäpp-pluttis. 

Sen hade jag ju egentligen tänkt att det skulle dröja ett tag till nästa rallytävling, men nu har jag anmält oss allihopa till tävlingen på Husdjursmässan i början av januari. Yumes debut i fortsättningsklass blir det då, och jag hoppas vi är mogna den uppgiften. Klarar hon det där med alla störningar som kommer vara så är det bara att köra på. Kumo tror jag inte kommer bry sig så mycket, han kan snarare bli taggad av den typen av störningar, men det ska bli intressant att se hur de båda reagerar. Vi kommer tyvärr inte ha så jättemycket tid att träna på tills dess med jul och uppsatsskrivande och flytt, men lite frestelser och honnörer ska vi försöka få till i alla fall.

måndag 30 november 2015

Avancerad rally

På lördag är det dags för Kumos debut i avancerad klass i rallylydnad. Jag är både självsäker och lite orolig. Självsäker för att jag tycker att vi har en hyfsat fungerande högerhandling och många moment som vi är riktigt grymma på som folk generellt verkar ha problem med, typ backandet! Men lite osäker för att det visat sig att det är ett par moment som vi har lite problem med just nu. Jag och Kumo kursar just nu i rally där vi går igenom och tränar momenten i avancerad- och mästarklass och bygger banor. Förra veckan tränade vi bland annat moment 310: Sitt, skicka över hinder och nädu, Kumo fattade inte riktigt och tänkte att det var okej att springa bredvid. Kom på att det här har vi nog aldrig riktigt tränat på så det är ju inte så konstigt att det inte sitter. Men bara efter att ha prövat ett par gånger med leksaksbelöning över hindret så gick det mycket bättre, men vi ska fokusera lite extra på just detta i veckan. Det och STADGA! Kumo verkar nämligen inte kunna sitta eller ligga i mer än typ 10 sekunder innan han ska hålla på och trampa, sitta fint, eller lägga sig på sidan eller något annat freestyligt. Och då kommer Honnören att bli kämpig! Han har fått alldeles för mycket utdelning på att sitta fint i ALLA situationer eftersom jag tyckt att det är gulligt att han anstränger sig lite. Så jag får ju skylla mig själv. Tävlingen på lördag känner jag kan gå lite hur som helst beroende på Kumos humör och hur banan ser ut. Risken att jag själv ska virra bort mig ökar avsevärt när det blir en till sida att hålla reda på höger/vänster på. Hitills jag har ju kunnat tänka att "vänster är där hunden är"... men nu får jag hitta på något annat. Kanske skulle ha fingervantar i olika färger? Haha!

Yume hakar på lite med träningen i rally/htm:en också och höger sida börjar kännas säkrare nu. Yume har inte startat i fortsättning än, men kan nog i stort sätt alla moment till och med avancerad, men det är främst störningsträning hon behöver. Men så fort vi är ute ur den här hormonfasen och när karensen är slut i början på januari så ska vi nog börja planera för tävlingsstart igen. Det känns ändå som hon börjat greppa konceptet rallylydnad mer nu om jag jämför med i somras då det verkligen kändes som om hon bara lallade med utan att fatta vad meningen var, även om hon tyckte det var kul att göra saker. Vi får se när det är dags för henne att tävla rally igen.

Förändring i sikte

 Snart är November till ända och sen återstår bara en månad kvar av året. Sen ett tag nu så har jag lite svårt att leva i nuet utan är i tanken redan i 2016. Det beror till stor del på att det i början på året kommer ske något som i allra högsta grad påverkar mig och hundarna. Vi ska nämligen flytta. IGEN! Denna gången är det, för ovanlighetens skull, utanför hemkommunen. Till Uppsala bär det av! Denna flytten är, precis som den förra, inte till 100 procent självvald, men det känns lite som om det var menat och dags att pröva något nytt nu så jag är mycket förväntansfull. Eftersom resetiden till och från skolan kommer att förkortas avsevärt så kommer jag få loss mer tid och inte behöva lämna bort hundarna till hundvakt och kanske till och med kunna vara lite mer delaktig i icke hundrelaterade aktiviteter. Visst kommer jag sakna massa saker som den underbara skogen precis här utanför, att  inte ha grannar som en kan störa/störa sig på och att ha en sjukt låg hyra. Men så är det också saker jag inte kommer sakna lika mycket och det är väl bättre att fokusera på dem i nuläget. Lägenheten jag fått tag på är en tvåa och ligger på nedre botten i ett tvåvåningshus med en liten uteplats. Det ligger ruggigt nära ett stort friluftsområde och till min stora glädje; Uppsala brukshundklubb! Det tar enligt källor kanske 20 minuter att cykla till universitetet. Så jag hoppas vi kommer att trivas där. Är nog mest nervös över att hundarna ska vara skitdryga innan de vant sig med stadslunk igen med allt vad det innebär. Ljud från grannar, massa hundmöten på promenader och kanske till och med lösspringande hundar med idiotägare osv. Men jag vet att vi kommer att fixa det. Mina hundar är så grymt anpassningsbara och trots allt på många sätt väldigt okomplicerade. Och herregud, vi har ju bott i bebyggelsen förut och överlevt!

tisdag 24 november 2015

Tävlingshelg

Förra helgen hade vi en riktigt lyckad tävlingshelg. På lördagen var vi anmälda till freestyle och eftersom vi nu är "klara" med klass 2 så bad jag att få starta i klass 3 istället vilket var ok. Jag hade inga illusioner att det programmet vi tävlat med i 2:an skulle räcka så långt, men kände att det var en toppenchans att testa och kolla av hur det höll utan så stor press. Visst är det ju skitskumt att jag och Kumo från och med nu ska tävla i samma klass som eliten, men trots det så kändes det inte alls så jobbigt som det till exempel gjort när jag tänkt på att Yumes tävlande i klass 3. Och det kändes som en smart grej att utnyttja den känslan för att avdramatisera hela grejen med debuten i klassen. Vi var iväg och tränade i hallen i början på veckan och då gick det skitbra. Jag hafsade ihop en minut till på programmet som faktiskt funkade helt okej med musik, tolkning och svårighetsgrad. Men när lördagen sen kom så märktes det att han var lite slutkörd. Det var inte många anmälda i klassen och när det sen på plats visade sig bli ännu färre pga strykningar så fick jag jobba lite med att hantera känslan att vi så uppenbart skulle vara sämst, och jag tycker att jag lyckades helt ok. Kumo kändes extremt seg på planen, och ville inte göra särskilt mycket av momenten, men jag höll en hög, positiv energi programmet igenom och det gjorde att han åtminstone följde mig över planen.

Domare 1: 7.1  6.9  7.0  Lite för många stopp och lite okoncentration. Skulle gärna se lite mer variation. Bitvis mycket fint och sitt fint/ligg är mycket gulligt och vältajmat. Bra jobbat! :)
Domare 2: 6.9  6.2  7.8   Fint tassarbete i början! Fint vacker/ligg! Söt hund! Skulle önska fler svårigheter.
Poäng: 20.95
Placering: 3/4

Någonstans hade jag satt upp ett liten smärtgräns för poängen och det var att vi alla fall skulle fixa mer än 15 poäng, dvs snitta på 5.0 Och när vi sprang ut från planen så kändes det som att det var kanske runt 16-18 så det kändes väldigt förvånande med den, i mina ögon, fina poängen. Känner mig inte nöjd över prestationen som sådan, men att vi gjorde det och hur det ännu en gång bevisar hur mycket vi höjt vår lägstanivå. En tredjeplats blev det ju endast för att den 4:e deltagaren diskade sig, så det känns på ett sätt lite skamligt att vi fick en pallplats. Men samtidigt så tycker jag att när vi lagt ner så mycket träning och slit inte är helt oförtjänta av det i alla fall. Feedbacken från domarna känns väldigt lovande och som det känns nu vill jag fortsätta pröva med denna musik och programidé i klassen. Om peppen finns där så att vi sätter tricken och tajmingen så kanske det till och med inte är otänkbart att kunna få ett cert? Känns så kul att vi har tagit oss hit och den träning vi har framför oss.

På kvällen landade vi som så många gånger förut hos kompisar i Stockholms norrort för att dagen därpå tävla rallylydnad på söndag eftermiddag. Jag hade inte särskilt höga förhoppningar i och med lördagens insatser, men tänkte att bara vi höll lugnet så skulle vi greja det. Första gången vi tävlade i ridhus och jag blev lite nojjig över hur Kumo skulle hantera det, men samtidigt väldigt bra träning! Vädret var inte det bästa vilket gjorde att omgivningarna var en sörja vilket ibland kan göra honom på dåligt humör. Banan kändes inte helt omöjlig. Ett par svårigheter som en massa sitt framför med olika ingångar att hålla reda på och att frestelsen låg precis efter hoppet. Dock bestod den av två tennisbollar och Kumo har aldrig varit någon speciell bollfantast. Jag hade också med mig en boll själv som vi tränade runt på uppvärmningen. Och det gick vägen! Kumo taggade till och tyckte att det var så kul! Det vi drog på oss avdrag på var några av alla sitt framför moment. Där ville han inte riktigt och det blev lite BRIS och SNED. Frestelsen klarade han utmärkt! Han hade lite drag på den ena av bollarna men avbröt sig på en gång när jag påminde honom om vad vi sysslade med, så det är jag mest nöjd över! Och att vi klarade 270 grader vänster utan att han satt sig ner. Så vi kom runt på 93 poäng och en 1:a plats med det tredje kvalificerande resultatet i fortsättningsklassen. Yes på det liksom! 4 titeln i år!!! Smått fantastiskt!
Sen dess har vi legat lite lågt med träning. Han behöver verkligen vila lite nu från det för att få upp suget lite. Bara en tävling kvar för i år och det är även det i rally. Debuten i avancerad klass! Vi har sedan ett bra tag tillbaka förberett oss så det ska bli väldigt spännande att se om vi fixar tävling också.

måndag 9 november 2015

livets förgänglighet

 Har ju ingen aning om vilka som läser det jag skriver här på bloggen, men kanske någon undrar varför inga valprapporter kommit från Yume. Och det beror helt enkelt på att det tyvärr inte gick som det skulle med valpningen. Dygn 60 efter parningen satte hon igång och jag åkte till hennes ägare för att få vara med. Efter en fullt normalt förlopp där Yume skötte allt exemplariskt och inga tecken fanns att något skulle vara konstigt så födde hon fram två valpar, båda livlösa. De såg till synes ut precis som nyfödda valpar ser ut, helt fullgångna och inga tecken på tillbakabildning. De levde bara inte. Otroligt sorgligt och oväntat. Inom rasen är detta ytterst ovanligt att det händer. Helene, Yumes ägare som fött upp shibor i över 30 år hade aldrig varit med om det. Mer tänker jag inte skriva om det. Det var en jävligt sorglig och till synes helt orsakslös händelse, och jag blev otroligt ledsen såklart, främst för Yumes skull att behöva gå igenom något sådant utan att "få något för det". Men allra viktigast är Yumes mående och tack och lov tror jag inte att hon riktigt fattade vad det var som hände, hon hade liksom inga förväntningar på det eftersom det var första gången och hon inte mentalt har varit med om vad det är att vara mamma. Det gjorde att hon kunde komma hem med mig och återgå till vardagslivets rutiner utan att springa runt och leta valpar osv. Visst var hon påverkad ett tag, hennes kropp sa ju åt henne att hon skulle vara mamma nu med allt vad det innebar. Tack vare mycket motion och enbart små portioner mat så lyckades vi som tur va undvika att hon fick så mycket mjölk för då hade det kunnat bli mycket jobbigare. Men jag är så tacksam över hur snabbt hon nu har lämnat det bakom sig och är sitt vanliga jag igen. För det är hon nu även om det kanske stundtals kommer vara lite svajigt med hormonerna. Vi har lämnat denna tråkiga händelse bakom oss och blickar framåt istället.

söndag 8 november 2015

Storslam i Karlstad

Igår var det dags för freestyletävling igen. I Karlstad med dubbla starter denna gång. Jag hade gått och grunnat på om jag verkligen borde åka. Den senaste tiden har motivationen hos Kumo dalat lite och jag tror vi måste ladda på med en period där vi fokuserar lite extra på roliga och motivationshöjjande belöningar. Men en kan alltid behöva tävlingsträna tänkte jag till slut och åkte ändå. Eftersom arrangörerna höll schemat som stod i pm:et väldigt bra och jag inte trodde att de skulle göra det så kom jag dit efter att banvandringen varit, men jag var inte så orolig över det. Nu har vi varit i just denna hall flera gånger så Kumo skulle nog känna igen sig trots att han inte banvandrat. Vi startade som näst sist i klassen på 14 ekipage och jag tog ut och rastade honom när det var ca 10 ekipage kvar. Sedan fick han ligga i buren i hallen innan jag tog ut honom när de innan oss gick in på planen. Så en kort kort uppvärmning bara och han kändes inte särskilt taggad, men jag ville inte tjata sönder honom utan förberedde mig på att behöva peppa mycket på planen. Och nej supertaggad var han inte under den här starten. Han ville fortsatt inte gå genom mina ben eller på bakbenen, precis som på de två senaste tävlingarna. Lite luktig och helt enkelt inte så engagerad som jag vill ha honom. Trots det så funkade rekvisitan mycket bättre nu och den har vi ju haft lite krångel med i de senaste starterna. Och trots som sagt ett svalt engagemang så får vi till ett hyfsat flyt programmet igenom. Så när vi sprungit ut och jag hunnit hämta andan så kändes det ändå bra. Gjorde en snabbanalys över läget och funderade hur jag ville göra med nästa start som skulle vara ganska tätt inpå. Jag beslutade att gå in och kolla på resultatet på en gång för att kunna släppa det som varit och kunna fokusera ordentligt på nästa start, och det visade att vi fått uppflytt! Lycka!

Domare 1: 7.6  7.9  8.0  Fint program! Bra jobbat!
Domare 2: 7.9  7.6  7.7  
Poäng: 23.35
Placering: 6/14
UPPFLYTT

Så inför nästa start kom jag till slut fram att jag skulle pröva att improvisera mera, känna in och ändra om lite och få honom lite mer på hugget. Varför göra de rörelserna han inte vill liksom? Jag hade en liten tanke i bakhuvudet att skicka honom på belöning mitt i programmet också så jag beslöt att köra med synlig externbelöning utanför planen. För första gången och oj det funkade verkligen! Motivationen steg åtskilliga snäpp och det slutade med att jag inte alls improviserade så mycket, jag ändrade i princip bara början. Visst var det inte klockrent och han pep och var lite otålig på den där kattmaten, men hellre det i detta läget vi är i nu i tränandet. Kände mig otroligt nöjd när vi sprang av planen.
Domare 1: 7.9  7.9  7.8 
Domare 2: 7.6  8.0  8.8  Några tapp i fokus, annars finfint samarbete. Trevligt musikval/tolkning
Poäng: 24.00
Placering: 2/13
UPPFLYTT 
DIPLOM FREESTYLEKLASS 2: FDII 

Jag har tidigare kommit fram till att detta med dubbla starter inte är något för mina hundar, och speciellt Kumo då, på grund av dålig uthållighet. Men efter den här starten, som jag upplevde gick bättre än den förra så drog jag slutsatsen om att det såklart handlar om motivation. Han orkar visst! Det är som vanligt jag som daltat och inte vill pressa i rädsla av att han bara ska lägga av och tycka att det är tråkigt. Och visst är det bra att ha det i bakhuvudet också! Jag tror absolut att jag måste vara försiktig med allt för stora krav på honom, men nu vet jag att han klarar det alldeles galant med just de förutsättningar som rådde i detta fallet. Och det var precis det jag ville ha ut av denna tävlingsdag. Nya insikter! OCH DIPLOMET I KLASS 2! Det trodde jag verkligen inte, men jag är så satans nöjd såklart!
 
Sen så bestämde jag mig impulsivt för att anmäla oss till inofficiell "bubbelklass". Ett nytt påhitt där man går in på banan utan att veta vilken musik man ska freestyla till och alltså improvisera ett program. Så varför inte pressa honom ytterligare litegrann när jag ändå håller på, tänkte jag. Så vi rastade lite snabbt och han fick vila en stund i buren innan vi skulle in igen. Körde samma sak med externbelöning utanför planen och han höll faktiskt ihop ännu bättre den här starten! När jag hörde vilken låt det var så hann jag snabbt tänka "Ånej, svåååårt!", men det var riktigt riktigt kul att bara få köra loss och känna att vi hanterade situationen så himla bra båda två. Det var en himla kul klass att titta på också eftersom ingen förutom dj:n visste vad för musik som skulle spelas och hur alla löste det så himla fint. Äkta freestyleglädje!
Domare 1: 8.1  8.2  8.3  Asbra och vilka snygga tolkningar!
Domare 2: 8.1  8.4  8.5  Snyggt jobbat!
Poäng: 24.80
Placering: 4/13
 
Så med oss hem fick vi en ny titel, massa fina rosetter och nya kunskaper om vårt tävlande. 

söndag 18 oktober 2015

Rosersbergs slott

När jag var och lämnade Yume i tisdags så passade jag på att ta med mig Rebecka och Jackie (Yumes kullsyster) till Rosersbergs slott där det finns en stoooor inhägnad där man kan släppa sina hundar. Så där sprang Kumo och Jackie runt och hade det superkul. Så det var inte sista gången jag åkte dit.

Yume-fri tillvaro

Yume-tjockisen har nu varit iväg på mom-camp sen i tisdags. Det är väldigt tomt här hemma utan henne. Det är tur att jag har en hund till i alla fall, men han verkar sakna henne också. Han har börjat med att sätta sig i trappen till övervåningen efter frukost. Normalt går han ju direkt och vilar, men nu så sitter han i trappen och bara sitter och tittar på mig där jag sitter vid matbordet och pluggar/jobbar/surfar. Så har han aldrig gjort förr. Efter en ganska lång stund tröttnar han antingen själv och går och lägger sig eller så säger jag åt honom. Det känns lite som någon form av protestgrej, men jag kanske bara projicerar mina egna känslor. Å andra sidan är det väl inte så konstigt att även han reagerar på en sån stor förändring som den Yume-fria tillvaron är. Jag ska tänka ut lite extra roliga saker vi ska passa på att göra nu när det bara är vi i alla fall. Upptäcka lite nya stigar här i krokarna och så där kanske. Göra lite utflykter. Sen så ska vi faktiskt gå kurs sen i November. En mästarsatsningskurs i rallylydnad. Ska bli himla kul faktiskt, länge sedan vi kursade i något nu.

fredag 16 oktober 2015

Kumo 5 år

Världens finaste röda shibaherre fyller 5 år idag. Grattis lilla Kumo-pluttis <3

söndag 11 oktober 2015

Tjockis!


Freestyle Linköping 11/10

Jag och Kumo har tävlat freestyle i Linköping idag. Nytt ställe och om det var det eller bara den gamla vanliga svajiga shiba-motivationen som gjorde att fokuset inte var med helt. Han jobbade jättefint så länge fokuset var på mig, men han la ner lite för mycket energi på omgivningen och sin rumpa idag, haha! Kanske kunde jag själv ha legat högre i energi och peppat mer? Det får jag aldrig veta, men när jag ser videon så tycker jag att det funnits plats för mer pepp i alla fall. Så inget uppflytt idag. Trots det är jag nöjd över många saker som vi gjorde idag. Att han jobbar tillbaka och slutför trots att han får ett par tillrättavisningar från mig när han biter i rekvisitan, hanteringen av några nya störningar och stundtals fina moment och bra attityd.


Domare 1: 6.3 8.3 8.8 På gräns till disk för lek/bett med blomman. Låten passar hunden perfekt, och kopplingen till rörelserna är tydliga. Du arbetar bra med Kumo, det jag tycker saknas är att flytet uteblir stundtals. Det blir lite hackigt när Kumo stannar till titt som tätt. Idag drar jag också för tydlig miss med blomman.
Domare 2: 6.0 8.1 8.2 Farligt nära disk pga bett i blomman ett flertal gånger. Brister i samarbetet. Härlig attityd och mkt trevligt att titta på då det funkar. Kämpa på :) 
Poäng: 22.85 
Placering: 7/14  

Skönt att få både bu och bä om programmet. Känns kul att vi genomgående får fina poäng på Innehåll och Tolkning. Men någon disk pga av lek med rekvisita vill jag inte ha så jag får nog ändra om lite så att han inte får någon möjlighet att bita i något när han inte ska. Om två veckor är det tävling igen så det är bara att träna på tills dess. 

måndag 5 oktober 2015

Mentala förberedelser

Det börjar närma sig mer och mer och jag är både förväntansfull, lite nervös och otroligt fascinerad. Magen växer och växer så det borde vara fler än en där inne, men jag har ju inget att direkt jämföra med så det visar sig. Hon har hittills gått upp 1,5 kg och det är ju rätt mycket, men hon har varit hungrig och jag tycker inte hon är smällfet... än i alla fall. Bättre lite extra att ta av än att hon inte får tillräckligt. Tycker inte att hon verkar bekommas så mycket av att hon är lite otympligare. Hon hänger glatt med på promenader och fortsätter att träna lite korta pass med htm, och så länge hon själv vill så fortsätter vi med det. Det är ju enligt källor först nu som valparna faktisk växer på sig så vi får se hur mycket större magen blir. Hon känns väldigt stabil och harmonisk i humöret vilket faktiskt påverkar mig att vara mer harmonisk om det hela. Det kommer gå så bra och det kommer bli så fina valpar. På lediga stunder så ligger vi ofta bara och myser och hon vill gärna att man klappar på magen. Jag har läst på en del om dräktighet och förlossning, men de senaste veckorna har jag inte funderat så mycket på det utan mest njutit av att vi har det så mysigt tillsammans. Jag försöker känna mig förväntansfull över att koncentrera mig på Kumo lite extra under den tiden hon blir borta. Det ska bli intressant att se hur det påverkar vår relation. De gånger hon varit borta tidigare har han tyckt att det har varit jätteskönt, men då gällde det ett par dagar, nu blir det flera veckor. Det värsta som händer är att jag övertränar honom och att han totaltröttnar på mig. Vi har en del tävlande inplanerat, men jag ska träna kvalitativt och inte kvantitativt. Jag inbillar mig att jag kommer kunna hantera detta på ett bra sätt och se det som en möjlighet istället för att fokusera på saknad. Sen tänker jag att jag ska passa på att fokusera lite på mig själv och mitt pluggande och kreativa utövande. Ta tag i lite projekt som legat på is. Kanske åka runt och hälsa på lite folk, det känns inte lika påtvingande att ta med sig en hund som två i många fall. Eller så blir det bara pannkaka av alla planer och jag flyttar in hos Helene och sover med Yume i valplådan. För självklart vill jag vara med under hela resans gång och se valparna i alla de olika stadierna innan de flyttar till egna familjer. Och nej, jag har inte tänkt behålla någon. Jag vill ha in annat potentiellt avelsmaterial i min lilla flock om och när det blir en till shiba. 

söndag 27 september 2015

Valpar!!

Nu när det gått 5 veckor från parningen så kan jag glatt säga att Yume är dräktig. Så i slutet av Oktober blir det valpar mellan Yume (Brazil Jack's Daikokuten) och Enju (Enju Go Chisugsou). Enju är en import från Spanien med mycket japanskt i sina linjer. Han är en väldigt trevlig kille som har friröntgade höfter och är mycket lovande exteriört. Så många söta lakritsnosar hos kennel Honto-No hoppas vi på från denna kombination. 
Det är så väldigt spännande att få följa med Yume och se hur hon hanterar den här förändringen. Det som märks mest just nu är att hon är HUNGRIG. Hon är ju inte den som är den som tackar nej till mat i vanliga fall, men nu så SKRIKER hon när det är matdags. Så jag har börjat gett henne en extraportion en gång mitt på dagen den senaste veckan. Sen så är hon väldigt mammig också. Så fort jag är borta för att till exempel hämta posten i 2 minuter så blir hon överlycklig när jag kommer tillbaka och på mornarna så väcker hon mig med att buffa på min hand så att jag kan klappa henne. Magen har också börjat släppa pälsen och en liten liten svullnad kan anas. Nu får hon gå på riktig mammaledighet och ta det lite lugnare med den intensivaste träningen och umgänge med andra hundar. Om bara två veckor är det dags att åka hem till Helene på Honto-No och boa in sig där inför valpningen. Så vi ska passa på att mysa och ta långa skogspromenader innan dess. Här är en bild på mysmagen i halvtid <3

Rally Fortsättningsklass Storfors 26/9

Banskiss
Igår var vi i Storfors och tävlade för andra gången i fortsättningsklassen jag och Kumo. Vi fick vänta rätt länge på plats innan det var vår tur, men det var fint väder och trevligt arrangerat så det gjorde inte så värst mycket. Enligt mig en ganska lätt bana, men för Kumo ett par skyltar som inte är några favoriter precis, däribland "dubbel slalom" som var första momentet. Jag kände att bara samarbetet flöt på så skulle vi absolut ta oss runt. Det som var lite oroande var om han skulle störa sig på småknotten som det fanns lite av, eller om han skulle få för sig att det var för varmt, så jag försökte försätta mig i en lagom peppig och kravlös sinnesstämning. Och nä, han tyckte inte slalomen var så värst roligt så han stannade upp två gånger, tittade sig lite omkring och funderade på om han skulle hitta på något annat, typ springa fram till domarna och skälla ut dem. Men med lite lock och pock fick jag med honom. Det tog dock ett par skyltar innan han kunde släppa känslan helt men jag parerade det riktigt bra om jag får säga det själv. Så vi drog på oss sammanlagt -12 i BRIS (bristande samarbete) och jag var tvungen att ta ett springskutt där det inte skulle vara något för att fånga upp honom och fick förarfel, detta på banans första 4 skyltar. Men sedan, efter hopphindret så jobbade han på så himla bra och skötte sig perfekt resten av banan. Funderade liksom inte en sekund på om han skulle lägga sig i det fuktiga gräset till exempel, och tempoändringarna gick toppenbra. Klantmatte lyckades komma åt en skylt med foten och fick ytterligare -1, men vi kom runt på 87 poäng vilket jag är väldigt nöjd med. "Matte jobbar bra! Fin kontakt!" Stod det på domarprotokollet och vi kom på en delad 8:e plats av 30 starter. Lite synd att det inte blev filmat, nästa gång får jag fråga om någon kan göra det för det är faktiskt mycket värt att kunna titta på efteråt och se vad man egentligen gjort på banan. Så nu har vi vårat andra kvalificerande resultat i klassen. Nu är det tyvärr inga fler tävlingar i rally inplanerade på ett tag. Kanske att det blir i slutet av November och då siktar vi såklart på titeln.

torsdag 24 september 2015

Anlagsprov!!

Förra Torsdagen, den 17:e så var det äntligen dags för anlagsprov för båda shiborna. 2 veckor innan dess hade vi gått sista spåret med instruktör och de gick riktigt toppenbra så då ville jag verkligen få till provet innan Yume gick på mammaledighet. Så som tur var fick jag tag på en domare i närheten som ville gå spår med oss. Båda hundarna klarade det galant! Yume gick spåret på 13 minuter och Kumo på 16 så de hade bra tempo. Yume har jag ju aldrig tvivlat en sekund på i spåret men Kumo är ju en speciell kille som ibland bara inte har lust. Men han jobbade så fint! Lite tappt men som han ringade in skitsnyggt. När det var typ 20 meter kvar blev han lite ledsen på en fluga och satt och surade en ministund, men jag fick igång honom igen och han hittade spårslutet. Under hela Kumos spår så sköts det också på en skutbana i närheten, så det kändes så skönt att han klarade av att jobba ändå. Det lovar gott för öppenklassen som vi tar tag i sen i vår.

torsdag 17 september 2015

En apporterande shiba

Detta var något jag trodde att jag ALDRIG skulle se! Kumo som glatt och frivilligt håller en apportbock! Även om jag vid det här laget måste kunna anse mig ha bra koll på träning med envisa urhundar och att ingenting är omöjligt att lära dem så har jag haft ett STORT mentalt hinder när det kommer till det där med apportering. "Mina hundar VILL inte", "Mina hundar FATTAR inte", "Mina hundar KAN inte" har det hetat när den alltför uppenbara sanningen har varit "Matte VILL inte, FATTAR inte, KAN inte"! Så jag beslöt mig för att skjuta undan ALLA de där tankarna och bara göra. Jag bara började träna. Under dessa år med Kumo har det smugit in små övningar när det häller greppande och hållande under väldigt ostrukturerade former så jag tog bara vid och utvecklade med omvänt lockande, och ett par dagar senare; voila! Så svårt var det! Vi har lååångt kvar innan ett färdigt moment, men nu känns i alla fall inte skylten "bärande av föremål" i rallyns mästarklass som något obestigbart berg längre. Och vem vet.. nån gång kanske vi siktar på LK1 också ;) Yume är något av ett tuggmonster. Jättebra grepp så länge hon har motstånd men så fort jag släpper så är det tugg tugg tugg. Men jag ska drilla henne en massa i omvänt lockande så tror jag nog vi kan få till något där med.

Sommardansen i Kungsör - Yumes tävling

Sent omsider så kommer här en liten rapport från Yumes tävlingsdag i Kungsör för ett tag sen. Och vilken skillnad från när vi sist tävlade HtM. Den här gången var jag så mycket mer avslappnad, kände ingen större prestationshets och hade det helt klart med vad jag ville ha ut känslomässigt från den här dagen. Jag har ännu inte hittat "den perfekta uppvärmningsrutinen" med Yume på samma sätt som med Kumo, men just nu har jag fokuserat på att själv hitta en avslappnad och fokuserad sinnesstämning som i sin tur hjälper henne att känna det samma. Jag hade efter en del funderande kommit fram till att INTE köra med extern synlig belöning utanför planen, jag hade gärna prövat det och ångrade att jag inte hade anmält till den andra starten, men så kan det vara. Yume trodde nog däremot att det fanns en externbelöning eftersom hon far iväg med en jääävla fart när jag säger BRAAA när vi är klara (detta är ju för övrigt inte ett ord jag använder som belöningssignal (!!) så det måste vi träna mer på att det ska bli tydligare vilka ord det är som gäller för vad egentligen!). Jag är supernöjd med hur position 10 funkade, det syns att det är den positionen vi tränat mest på inför denna tävling och jag tyckte hon kändes väldigt trygg i den. Starten funkade precis som jag ville. Sen går hon alldeles för långt bak i mellanpositionen vilket skapade otrygghet hos oss båda och dessutom gör att jag råkar trampa på henne ett par gånger. Men inga sura miner och hon hämtar sig på en gång. Detta har vi ju också tränat en del på, att det till och med kan vara lite kul att bli trampad på, man ska inte behöva vara rädd för mattes fötter! Efteråt så tänkte jag igenom vad det kunde tänkas vara att som gör att hon inte alls håller samma position som på träning. Och jag tror att det har att göra med mitt kroppsspråk. Jag tror inte att jag "dansar" på samma sätt vid träning så det tar jag med mig till fortsatt träning.

Domare 1: 7.0  7.5  8.0  Musikval och tolkning jättefin! Svårighetsgrad ok. Tyvärr är Yume inte med i matchen fullt idag.
Domare 2: 7.6  7.9  8.3  Bra position 10 i starten :) Tappar fokus några gånger. Fina positioner. Bra jobbat!
Poäng: 23.15
Placering: 13/25

Detta tror jag är den högsta poängen jag fått utan att samtidigt fått uppflytt. 0,2 fattas det i utförande-kategorin. Men jag är mycket nöjd med vissa bitar, främst känslan på planen och att det jag har lagt ner tid på i träningen har gett resultat. Jag är lite kluven hur jag vill göra i fortsättningen med HtM:en. Om jag ska fortsätta traggla med den, eller om vi ska ge oss i kast med klass 3 i freestyle nästa år. Inget jag behöver bestämma nu visserligen men men. Jag har faktiskt inte alls varit sugen på freestylen med Yume på ett tag eftersom jag inte har några klara planer på program, men helgen efter denna så var vi iväg på kennelträff och jag visade vårat klass 2 program utan att ha tränat det på lääänge och det gick förvånansvärt bra så då blev jag lite taggad igen. Som sagt, finns ingen anledning att skriva något i sten nu för nästa års planer, vi får se hur det blir.

söndag 30 augusti 2015

Sommardansen i Kungsör- Kumos tävling

Så var denna tävlingshelg avslutad. Och vilken helg! Tänkte bara skriva om Lördagen i detta inlägg så tar jag idag en annan gång. Igår behövde vi inte dit så tidigt utan kunde i lugn och ro strosa runt lite hemma och ta en lite längre promenad och inte en sekund för tidigt bestämma hur jag ville göra med sista halvan av programmet. När vi kom dit visade det sig att tempot gått långsamt och vi var nog där 2 timmar minst innan det var vår tur. De fick sitta i bilen (i skuggan med öppen baklucka och vatten tillgängligt såklart!) och när det började närma sig så hämtade jag Kumo och så fick han ligga i buren inne en liten stund innan typ numret innan oss då jag började värma upp. Han kändes riktigt pepp och han fick bara göra några småövningar innan vi gick in på planen.

Början tyckte jag känns riktigt bra, sen tappade han lite och ville titta sig omkring, men för att vara honom så var det inte så mycket jobb med att få tillbaka honom på spåret igen. Jag behövde bara påminna honom om min närvaro och vad det var vi höll på med. Den nya halvan av programmet kändes just så: ny, och det blev väl inte riktigt så som det var tänkt. Speciellt eftersom Kumo hellre ville leka med blomkvist-rekvisitan än att hoppa över den och gå runt den. Grejen var den att jag egentligen tänkt ha en annan rekvisita men så fick jag ett ryck och bestämde mig för den där samma morgon och hade i princip bara testat 2-3 repetitioner om han ville använda den, och jodå, det gick bra då. Får jag klura lite på hur det ska användas och Kumo får träna lite mer så kan det nog bli hyfsat. När vi sprang av planen så var jag väldigt nöjd med hur det kändes, även om det alltid är lättare att fastna vid det man missar än det man klarar av. När jag hade varvat ner Kumo och satt mig för att titta på resten av klassen så började jag nojja om att vi nog blivit diskade eftersom Kumo kampat med rekvisitan så jag började förbereda mig på att bli besviken på prisutdelningen, och om inte disk så kraftigt avdrag i alla fall. Under tiden så fick Yume komma ut lite och spana på miljön och träna lite inför hennes start på söndagen. Sitta på läktaren och träna på att inte surstirra på de andra hundarna fick hon också göra och hon var riktigt duktig faktiskt.

Så blev det prisutdelning och jag blev så jävla nervös av någon anledning. Torr i munnen och ont i magen och det eskalerade bara för varje namn de ropade upp nedifrån och upp. Tänkte hela tiden: "nästa måste bli vi"! Men det blev aldrig vi och så kom de in på dem som fått uppflytt, och det blev fortfarande aldrig vi och jag kände starkare och starkare att de antagligen glömt bort oss och hur jobbigt det skulle bli att påpeka det. Tredjeplaceringen- fortfarande inte uppropad, andraplaceringen- nej... Och sen, sist av alla, på FÖRSTA PLATS hörde jag våra namn. Flög upp och utstötte något glädjepipsaktigt och fick hämta rosett och priser. Så himla sjukt! Hade ju suttit och tittat och det var ju så många fina och duktiga ekipage så det föll mig liksom inte in att vi skulle vinna. Jag hade varit överlycklig bara med ett uppflytt! Blev helt vimmelkantig och började nästan böla. Haha! Kände mig helt speedad i bilen hem och var tvungen att prata i telefon med både mamma och syster. Väl hemma var jag jättetrött, och Kumo som endå kändes helt ok pigg hela tiden på tävlingsplatsen däckade i soffan tillsammans med mig. Min älskade lilla trams-kumo! Här nedan kommer filmen:


Domare 1: 7.9  8.4  8.8  Bra jobbat till musiken och trevligt program :)
Domare 2: 7.4  8.0  8.0  Se upp, så inte rekvisitan blir en belöningsleksak. Det hackar lite idag, annars är musiktolkningen utmärkt!
Poäng: 24.25
Placering: 1/22
UPPFLYTT

torsdag 27 augusti 2015

Uppladdningar och torsdagsträning

Vi laddar för fullt inför tävling i helgen. Mest mentalt men jag har stämt av ett par grejer i träningen också och jag är så förväntansfull på att få ett kvitto på var vi är i träningen med denna tävling. Nu när jag fått pm till tävlingen så ångrar jag lite att jag inte anmälde dem båda till dubbla starter. Upplägget är nämligen sådant att båda klassens starter går efter varandra istället för uppdelade på för- och eftermiddag, och jag tror att det eventuellt kan passa oss allihopa bättre. Hade ju varit guld att kunna göra en belöningsstart om inte annat, men ja ja... det är som det är. 

Jag är speciellt förväntansfull efter kvällens träning där Yume fick varva htm och rally på Sala BK där jag är mycket mycket nöjd med hur hon jobbade med externbelöning trots störning från andra hundar som tränade nära. Inte ett pip när hon jobbade heller! Rallyn krävs det nog lite träning med innan vi är redo för fortsättningsklass, hon vet fortfarande inte riktigt vad det går ut på, men några moment som vi haft problem med har vi kommit vidare med. Den senaste tiden har hon varit en liten pärla att träna, och speciellt under löpet som nu är på väg att ta slut. Jag har ju haft så mycket förutfattade meningar om löptikar, men så som hon har kunnat koncentrera sig och fokusera på mig trots mycket störningar har de visat sig att de inte stämmer alls. I söndags på rallytävlingen hade vi en superfin liten träningsstund detta alltså på en plats hon aldrig varit på och där det var mycket andra hundar och dessutom väldigt varmt och hon var i höglöp! Hoppas att det inte BARA är löpet som är orsaken, men jag tror inte det. Vi har hittat en bra kravnivå för tillfället och jag gör mitt allra bästa för att fokusera på att hålla en positiv känsla vid träning. Mina målsättningar för Yume är tre ord: Lugn, fokus och bra känsla, med fokus på det sista. Min laddning där gäller att INTE tänka i huvud taget på poäng, placering och konkurrenterna utan enbart tänka: Lugn. Fokus. Bra känsla! Frågan är om jag ska våga mig på att ställa upp externbelöning utanför planen, men jag får nog ta det beslutet på plats på Söndag. 

Söt-hunden och Snygg-matten
 
Kumos start är jag både mer och mindre nervös över. Jag känner mig inte alls lika säker på det utökade programmet som jag skulle vilja, för att inte tala om att Kumo antagligen inte heller gör det. Men. Han kan överraska och bara köra på, det har han gjort förut och även om han inte kan de sista kedjorna utantill på samma sätt som han kan början av programmet så känner han igen dem och bara viljan och fokuset finns så kan han som sagt bara bränna av dem i farten. Där har jag som uppgift att inte trötta ut honom innan, och att i övrigt skapa så bra förutsättningar som möjligt med uppvärmning mm. Bestämma och plugga in hur jag vill att vi i grovt ska röra oss på planen, detta är viktigt för att vi båda inte ska behöva stressa med rekvisitan. En rekvisita som jag lite impulsivt bestämde mig för att ha med igår och som vi bara testat lite med. Haha.. ja det blir spännande att se hur det går.

måndag 24 augusti 2015

Debut i fortsättningsklass

Idag så har jag och Kumo debuterat i rallyns fortsättningsklass på tävling hos Södertälje BK. Min egentliga enda målsättning var att ha med mig honom runt hela banan utan att han skulle sticka ifrån mig. Men jag har ändå inte försökt uppehålla mig så mycket kring tanken att han skulle kunna sticka för att helt enkelt inte öppna upp för en visualisering för det utan istället visualiserat utförande.

Jag hade anmält till dubbla starter, för att kunna ha det valet öppet, men har ju mer jag tänkt på det planerat för att bara starta i den första ut av dem. När jag var på plats och fick se banan för förmiddagens start så kände jag mig lite nervös för jag upplevde den som lite klurig. 8:ans frestelse var nämligen med 3 gånger, och vi har inte tränat sååå mycket på den. Dock hade jag faktiskt haft med den sist jag byggde bana och Kumo är ju lite drillad i omvändt lockande så han har inga större problem med det. Dock så var jag lite orolig över att han skulle tröttna. Resten av banan hade många av de skyltar vi nött lite på senaste tiden bl.a snurr utåt x2 och sitt vänster/höger om och sitt stå-gå runt. Så efter banvandringen kände jag mig riktigt peppad och förväntansfull. Jag lyckades också lägga band på mig själv och tog faktiskt inte ut Kumo för uppvärmning för tidigt för en gångs skull, utan när det var 2 ekipage innan vår tur. La upp en egen frestelse som vi gick i något varv och sen strax därefter gick vi in på planen. På det stora hela kände jag mig lugn. Liiite nervös röst och hållning som jag märkte påverkade lite, men jag skötte mig mycket bättre än väntat. Frestelserna gick bra, lite nosande, men riktigt bra följsamhet. Efter ungefär halva banan blev han lite trött och på gränsen till brallig och då kom hindret, och där hade det kunnat bli cirkus men det behövdes bara att jag påminde honom om vad vi höll på med. Han satt sig ner i en 270 grader vänster och tröttkliade sig lite så det blev ju en felövning med -10, men han kämpade vidare och det var lätt att släppa det och gå vidare med banan. När vi var klara så kände jag mig enbart glad och stolt över att vi klarat detta. Inga katastrofer och det kändes som om jag själv var medveten om alla minus vi skulle få. Jag gissade på att vi skulle få kvalificerande runt 85 poäng. Och mycket riktigt: 84 poäng, en 16:e plats av 35 starter och med domarkommentaren: "Härligt ekipage med fantastiskt samarbete :) "
Det märktes att han var lite trött och påverkad av värmen när vi varvade ner, så det kändes bara dumt att lida sig igenom eftermiddagen i värmen bara för att få en start till som med största sannolikhet inte alls skulle gå lika bra. Så jag och Yume passade på att träna lite htm i störig miljö och sen packade vi ihop och drog vidare mot Helene där Yume fick vara med om spännande grejer. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

Känns riktigt bra att ha fått en bra debut i ryggsäcken. Nu dröjer det nog ett litet tag till nästa tävling, men vi fortsätter träna på.

torsdag 20 augusti 2015

Norrköping Internationella 16/8

Det blev ännu en ljusblå rosett från söndagens utställning. Liiite surt kan man tycka, men så fint som hon skötte sig i ringen så kan jag inte vara alltför besviken heller. Det som gjorde att hon inte fick certet var hennes tunna underkäke sa domaren, och en sådan sak känns ändå helt okej att missa på, det finns liksom ingenting jag kan göra för att ändra på det. Vi hade en trevlig helg och det var riktigt roligt att visa henne och vi var ett team i ringen. 

Domare: Erna Britt Nordin
Antal anmälda shibor: 20st
Kritik: Fina proportioner. Feminint huvud. Bra öron, fina ögon. Tillräckligt nosparti med bra bett. Bra överlinje, bra bröst. Tillräcklig benstomme. Rör sig med bra steg. Ej i bästa päls. Bra urajiro. Mkt trevligt temperament.
EX CK 1ÖKKL R-CERT R-CACIB 2BTKL

söndag 16 augusti 2015

Eskilstuna Nationella 15/8

 
En varm och solig dag runt ringen. Det räckte inte hela vägen fram till certet, men jag är så nöjd med hur vi presterade i ringen. Första varvet var det lite tendens till rodeo, men sen sprang hon på så fint trots att någon spillt godis över halva ringen. 
Domare: Henrik Johansson
Antal shibor: 10st
Kritik: Utmärkt typ. Tilltalande tik. Vällutande öron, fina ögon, feminin. Kunde ha mer avrundat nosparti. Bra front och bakställ. Utmärkt pälskvalitet och kondition. Skulle önska bättre tan-täckning. 
EX CK 2ÖKKL R-CERT 2BTKL

Nu håller vi tummarna för att domaren i Norrköping ÄLSKAR Yume och ger henne det sista certet, även om det är tuffare konkurrens imorgon med dubbelt så många anmälda. 

onsdag 12 augusti 2015

Och så kom löpet!

Yume har börjat löpa! Ungefär 2 veckor innan jag tänkte att hon skulle, men det är ju dessvärre inte jag som styr över det där... Kanske blev hon lite smittad av Monas Ninja som var i höglöp när de bodde där i förra veckan, hehe. Men ja... lillskruttan ska ju paras detta löp och hennes tilltänkta har precis varit inne på röntgen och idag kom resultatet och det var A! Måste erkännas att det känns ganska nervöst nu när det plötsligt kom så närma, men mest såklart också väldigt väldigt kul. Tänk så mycket jag kommer få lära mig om hur det går till praktiskt med hundavel! To be continued!

måndag 10 augusti 2015

Semester och Augustiplaner

Vi har alla i flocken haft lite semester. Matte har varit i Rom och turistat sig i 40 graders värme och hundarna har fått bo hos Yumes uppfödare Mona med familj. De har haft det toppenbra där och det har känt så bra att kunna lämna hundarna utan att vara nervös och orolig. Jag var där och lämnade dem i tisdagskväll och innan så var vi i kungsörshallen och tränade lite. Och oj oj oj vad de båda var taggade! Speciellt Kumo som inte ville vänta på sin tur när jag tränade med Yume. I slutet av månaden så är det freestyle/htm-tävlingar där och det är alltid skönt att kunna träna på tävlingsplatsen lite i förväg.

I lördagskväll kom jag hem från Rom, tyvärr med en febrig förkylning. Igår åkte jag och hämtade hundarna och de skrek väl så att det slog lock i öronen när de såg mig. Idag har det inte blivit många knop gjorda, men de verkar ganska nöjda med det. 

Augusti lovar att bli en aktiv månad. Nu till helgen blir det utställning x2. Pälsen är påväg på plats igen, tyvärr supermjuk men ja.. vi får se hur det går. Veckan efter det ska Kumo debutera i fortsättningsklass i rally. Har anmält honom i dubbla klasser men beroende på väder och känsla får han starta 1 eller 2 gånger. Att ta av kopplet är dessvärre ett ganska stort mentalt steg för oss, så det är mest det vi kommer träna på fram tills dess. De senaste gångerna jag har tränat bana så har jag märkt hur roligt han tycker att det är, så länge jag själv har en avslappnad attityd och uppmärksammar när han verkligen gör något bra. Ibland blir han lite ivrig och stänger av och gör något helt annat än vad jag säger men det kan säkert bero på att jag ger dubbelkommandon ibland också, så det har vi också att tampas med. Sista helgen blir det alltså freestyletävlingar och jag har anmält dem till en varsin dag och start. Kumo till FS 2an på lördagen och jag tror att vi ska testa att utöka vårt klass 1 program istället för att köra det nyare rymdprogrammet. Yume ska starta i htm 1:an och som jag har klurat på det där om vi verkligen ska starta något mer i år, men jag vill kunna få till en vettig start på tävling och nu när skendräktigheten är över så har vi i alla fall inte det att bekymra oss för. Hon får i alla fall träna på uthållighet och fokus med externbelöning och så får jag förenkla programmet och hitta en positiv, lugnande känsla. Så får det bli! Lite för mycket olika kanske, men snart är det dags för den lilla svarta att dra igång sitt löp och jag både ser fram emot det och är lite nervös över vad det kommer göra med min och Kumos relation. Risken är ju att jag kommer att överträna honom, men samtidigt så kan det vara skönt att få fokusera enbart på honom och jag vet att det är något han uppskattar. I värsta fall så får jag väl låna hem en till hund som jag kan träna med. Vi får se hur det fortlöper helt enkelt.  

Clinic och kurs i fritt följ

Förra helgen var jag iväg på en clinic och endagskurs i fritt följ med Emma Willblad på Kungsörs BK och tänkte dela med mig lite om det här. Nu tränar jag ju inte tävlingslydnad, men jag är väldigt sugen på det med nästa hund och vill då göra rätt från början. Men sen så är ju även fotgåendet grundläggande i tex rallylydnaden och även en del av HtM:en, som vi tränar. Efter den del självrannsakande så har jag kommit fram till att först och främst så har jag inte fattat riktigt vad detta moment är och hur det ska se ut och då har det känts tråkigt att träna det. Då är det ju heller inte så konstigt att jag inte lyckats förmedla vad det är som ska göras eller glädjen att göra det. Så en stor del av det jag tar med mig efter den här helgen är i mångt och mycket självklarheter, men man behöver verkligen att någon visar en det där ibland.
Emma med några av lördagens deltagare (samt Plätt, Emmas hund)
På fredagskvällen så var det en ungefär 3 timmar lång clinic där Emma gick igenom vanliga fällor och bröt ned hela momentet i beståndsdelar och visade hur man började lära in det. MYCKET matnyttigt och väldigt pedagogiskt och tydligt. Man kunde nästan höra hur publikens hjärnor jobbade och hur många polletter trillade ned, däribland ett par av mina egna. Och så var det själva kursen på lördagen där vi var 13 st, 6 ekipage med hund och 7 åhörare. Emma repeterade och fördjupade sig kring de beståndsdelar momenten består av, varvat med att alla ekipage fick öva samtidigt som hon gick runt. Vi som var åhörare gick också runt och kunde lyssna på Emmas feedback till de olika ekipagen. Så himla nöjd med att vara där utan hund. Dels för att ingen utav mina hundar hade nog orkat jobba så intensivt och länge, men också för att jag själv kände att jag fick en helt annan överblick på det genom att titta på andra och verkligen kunde koncentrera mig på att lyssna. Jag tog mängder av anteckningar och känner mig väldigt inspirerad att utveckla ett träningssystem med shiborna. Tänker att detta blir ju perfekt att lägga fokus på med Yume om det är så att hon skulle bli dräktig i höst. Har testat lite övningar med dem redan och jodå, även om inlärningen i just detta har varit väldigt ostrukturerad och mycket på känn, så vet de absolut att vänster sida är festlig, även om positionen inte sitter riktigt, och att även bakdelskontrollen finns där. fter allt det jag lärt mig nu så är jag övertygad om att om jag får till en trygghet, fokus och förväntan i fotgåendet så kommer det även att hjälpa oss att ta oss vidare i all vår träning, och det känns ju bara helt underbart!