Chokladmumsaren

Yumeskruttan har varit till Strömsholm igen. På jourtid såklart! Under förra veckan så hade jag ett utskicksjobb här hemma där en liten chokladbit skulle med i varje kuvert. Så behövde jag åka in till jobbet en snabbis i fredags och glömde städa undan ordentligt. Kvar på bordet stod visserligen en STÄNGD låda med choklad, men den stod där, inom klätteravstånd. Så när jag kom hem igen så låg en uppgnagd låda och en massa godispapper på golvet, Yume var lika glad som vanligt dock, men det var inte särskilt svårt att räkna ut vem av mina två pälsbarn som var den skyldige. Räknade pappren och kom fram till att hon nog fått i sig runt 100 gram och tyvärr var det en lite mörkare chokladsort så efter ett samtal till Strömsholm så var det bara att kasta sig i bilen. Såklart var det ju snöstorm ute och det tog ett tag att ta sig dit och klockan var runt 10 på kvällen när vi kom fram. Vi fick komma in på en gång och hon fick en kräkspruta och hon började hulka upp allt rätt snabbt och jäklar vad vissen hon blev! Så fick vi sitta där ett tag och hon sov i mitt knä. Veterinären tyckte att eftersom det kommit upp så mycket så fick jag bestämma själv om hon skulle få följa med hem och vara under bevakning, eller stanna där, så då tyckte jag att det kändes bäst att ta med henne hem igen med ett par portioner aktivt kol. När vi kom därifrån runt midnatt så var hon pigg igen och ville busa i snön. Mitt straff för att ha varit slarvig med att städa blev att jag fick hålla mig hemma på lördagen istället för att åka till Stockholm och gå på ett mycket efterlängtat teaterbesök. Men Yume visade inga symptom what so ever, åt snällt sin kol och var helt och hållet sig själv. Skönt att allt gick bra i alla fall!

Number 1!

Nu har filmerna från tävlingen i Karlstad kommit upp på tuben så jag slänger upp den här också. Det ser faktiskt lika bra ut som det kändes!

Vårrocken 15/3

Vad jag verkligen INTE ångrar att jag bestämde mig för att enbart anmäla Kumo till vårrocken istället för att åka på SSUKs utställning med Yume. För ÄNTLIGEN så fick vi till en så jäkla bra start jag och Kumo! Jag åkte dit med inställningen att här skulle det TRÄNAS. All den belöningsträning vi fokuserat på de senaste veckorna skulle testas i skarpt läge och jag hade planerat för att köra belöning på planen i åtminstone en utav dagens dubbla starter, kanske båda. Visst var jag himla sugen på sista uppflyttet i FS1:an, men syftet med att tävla för oss är ju ändå att ha kul och jag ville se om träningen gett resultat. Och skoja inte att den har gjort!!

Jag struntade i att vara med på banvandringen utan valde att åka lite senare istället. Trots det var jag ändå tvungen att stanna på det vanliga stället för att ta en 15 minuters powernap och dricka kaffe, haha! Vi kom ändå fram i mycket god tid och i vår klass startade vi inte förrän som nummer 30. Kumo fick vara i bilen medan jag tittade på klass 2 och 3 och sedan tog vi en promenad och gick in i hallen. Han kändes väldigt lugn och öppen i miljön. Tyckte att det var mysigt att titta på de andra hundarna och hälsa på människor så det gjorde det absolut lättare för mig att behålla lugnet. För första gången så lämnade jag in låten helt oklippt, detta för att kunna välja hur långt jag ville köra programmet om det strulade eller för att fortsätta ha musik på när jag belönade. Det började närma sig vår tur och vi värmde upp med lite lätta grejer bara. Ekipaget innan oss diskade sig vilket betyder att man får gå på planen direkt, och sådant blir jag lätt lite stressad av. Inte denna gången dock för jag hade verkligen bestämt att jag skulle köra tre snabba "kanonen" för att få honom att tagga till innan vi gick in, no matter what. Så jag tog min tid, även om domarna välkomnade oss in. Och så gick vi in, jag satte honom i position och så gick musiken igång utan att jag givit något tecken (musiken krånglade för övrigt för mååånga av ekipagen under dagen). Jag tog ögonkontakt med DJ:n och påpekade detta, men kände samtidigt att jag inte pallade med någon omstart, så jag körde bara på. 

Och han var med mig! Hela programmet!! I princip så gjorde han precis som det var tänkt, när det var tänkt. Jag kan verkligen inte beskriva känslan! Vi bara körde!! Jag var inte ett dugg nervös väl på planen och vi liksom bara var tillsammans och gjorde något vi båda älskar. När han satt i slutpositionen och jag gav tecken för slut och vi fick applåder så bara rusade vi av planen och jag tror att jag verkligen skrek hela vägen av planen och han fick sin kattmat (bästa belöningen!) SÅ DUKTIG! Vi fick komplimanger redan när vi klev av och jag uppfylldes bara av att detta var i särklass det bästa vi gjort hittills i tävlingssammanhang. Vi sprang ut och fortsatte belöna ute och tog en liten nervarvningspromenad och jag var tvungen att ringa lillasyster för att ventilera min uppspeedning. När vi kom in igen så gick han in i sin bur och bara somnade på två sekunder typ. Vi behövde inte vänta så länge på prisutdelningen, men jag var mer nervös för det än före starten. De var dolda resultatlistor så man kunde inte kolla heller. JAG visste ju att vi hade varit kickass, men skulle det räcka till uppflytt? Kanske de tyckte att det var ett alldeles för kort program? Mångas klass program ligger ju över 1 1/2 minut medan detta ligger på 1.10. Fler kom förbi och berömde vår insats och sa att det var solklar uppflytt, men jag ville inte ta ut något i förskott. Så blev det prisutdelning, först klass 3, sen klass 2 och sist klass1. De började uppifrån och när de började säga Sara så slog jag liksom bort det med att det finns det fler som heter, men när de sa Kumo så bara flög jag skrikandes och hoppandes upp. Sån himla chock så ni förstår inte!!! Att vi skulle vinna, och det över 30 andra ekipage. Och få vårat sista uppflytt till diplomet!! Så himla sjukt. Efteråt satt jag och darrade en stund och höll på att börja böla. Var tvungen att ringa lillasyster igen, haha. Den ena domaren kom förbi och berättade hur imponerande hon tyckte att det var att en shiba kunde prestera så, hon hade själv egna erfarenheter av rasen. Det är sånt som gör att man fortsätter att träna och tragla när det inte går lika bra.

Kumo med sina priser. #1!!!!

Domare 1: 8.9  8.9  8.9  Spennende!

Domare 2: 8.2  8.1  8.0  Trevligt, vackert, lustfyllt och fantastiskt program!

Poäng: 25.50

Placering: 1/31

UPPFLYTT!

Diplom klass 1 - Titel FDI

Resten av tävlingsdagen flöt på. Jag beslutade mig för att stanna ock köra en belöningsstart på eftermiddagen också, trots att det gått så bra. Fanns ju ingen mening med att köra en till "riktig" start egentligen, utan jag ville pröva att pressa honom lite och få belöna ordentligt när han ansträngde sig. Tror det gick uppemot 4 timmar emellan starterna (om inte mer?) och när jag tog ut honom på promenad så kändes han förvånansvärt pigg och pepp. Vi gjorde likadan uppladdning och på planen märktes det att han var lite trött så det blev inte samma precision och energi, men han var med mig med fokuset hela tiden. Vi jagade och kampade på planen och försökte köra lite mer, men det är svårt för Kumo att börja jobba direkt efter belöning, han behöver liksom en liten återhämtning. Men jag är nöjd över att vi stannade kvar och körde mera för att få träna på att prestera när man egentligen är för trött är mycket värt det också, så med det i fickan är jag så himla stolt över honom! Och vi har fått så mycket grattisar av medtävlande, domare och vänner och bekanta på internet. Då arrangörerna filmade alla starter så hoppas jag att de kommer läggas upp snart. I så fall dyker filmen upp här också.

Nu är det dags för Kumo att ladda till höstens tävlingar i klass 2!! Nu börjar ju den oinhägnade utomhussäsongen och då får Kumo tävla nybörjarrally istället ;) Jag har ju redan börjat skissa på ett program med rymdtema som jag tror kan bli riktigt riktigt bra. Denna tävling kommer för alltid vara ett fantastiskt minne och jag är så glad och stolt över att jag fick visa hur fantastiskt duktig min envisa, självständiga och lättuttröttade shibakille kan vara. 

Strängnäs Internationella 14/3

Årets första utställning för vår del är avklarad! Första gången jag ställde i Strängnäs och förutom en omotiverad hög parkeringsavgift så tyckte jag väldigt bra om miljön. Inte alls så ljudlig som många andra inomhusinställningar. Vi skulle in som nr 70 i ringen så vi åkte inte hemifrån förrän 9 vilket kändes väldigt lyxigt i såna här sammanhang. Jag är jättenöjd med vår insats, inne i ringen var hon så fokuserad och tuffade på som ett litet tåg. Att vi fick kommentaren "välvisad" i kritiken känns alltid lika roligt, då har man i alla fall inte försämrat sin hunds chanser. Nästa utställning blir i Kista om 3 veckor.

Domare: Per Svarstad

Antal deltagande: 7st (5tikar)

Utmärkt typ och storlek. Feminint huvud, fint ställda öron, kort stark hals. Bra rygg, fint buren svans. Utmärkt bröstparti, kompakt kropp, bra benstomme, bra vinklar. Välvisad. Utmärkt päls och färg.

EX CK 2ÖKKL R-CERT R-CACIB 2BTKL

Februari kom och gick

Ett enda inlägg under hela februari! Konstigt med tanke på att det hänt riktigt mycket i hundlivet, men jag har faktiskt inte haft någon lust alls att blogga.  Mycket i skolan nu. Och mycket med mycket annat också... Speciellt Kumo är känslig för mina känslor och stressnivåer. Han kan bara stänga av, bli deppad, eller göra sig osynlig om jag är för utåtagerande i min stress. Yume ser jag på hennes fysik att det blivit dåligt med långpromenader och fysträning. Hon sätter muskler otroligt fort, men om de inte underhålls så försvinner de minst lika snabbt också. Vi tog en fyspromenad i förra veckan för första gången på säkert en månad och j-lar vad de tog i och tyckte att det var roligt. Kumo fick dw:a och Yume klövja. När ekonomin ser lite bättre ut så tror jag att jag ska köpa en dw/wp-sele till så att båda kan tränas samtidigt. Nu löper Yume så då får hon ju inte kuta omkring heller, så där finns det ytterligare en anledning att fysiken är lite sämre. De snart 3 löpen hon haft hittills har inträffat med i stort sett exakt 6 månaders mellanrum. Det vore ju perfekt om det fortsatte att vara så. Det underlättar massor när man ska planera träning/tävling och avel. Detta löpet tycker jag skiljer sig ifrån de förra. Hon känns mer inbunden. Lugn utan att vara seg liksom. Eller så är lilltjejen på väg att bli vuxen kanske? 

Rolig fysträning

Yume tränar på med heelworken och rallyn och det är verkligen superbra träning för henne. Hon ger fokus, precision och uthållighet; precis det jag vill åt! Men fy tusan vad dåligt det är med FS/Htm-tävlingar i år!! Jag får vara glad om jag hinner debutera med henne innan hösten, särskilt när de få tävlingar som faktiskt är krockar med inplanerade utställningar. Om två veckor ska vi faktiskt iväg med Yume på utställning på lördagen och dubbla FS-starter på söndagen för Kumo. Debut i rallyn blir nog på hemmaplan på Sala bk den 1:a maj, lyxigt värre! 

Htm position 9

På tal om Kumo har han fått lite extra uppmärksamhet under februari. Vi var ju iväg till Stockholm och privattränade för Emma Willblad i mitten på månaden. Där fick jag lära mig en del om belöningar så just nu så fokuserar vi bara på det i hans träning. Att man faktiskt måste anstränga och engagera sig lite för att få dem! Sen så har vi gått en liten massage/stretchingskurs för vardagsbruk. Två lördagar har vi varit iväg. Detta är någonting jag intresserar mig för mer och mer speciellt när jag märker hur otroligt välgörande det är för mina hundar. Kumo var jätteduktig under kurstillfällena även om han kunde tycka att det var lite konstigt emellanåt. Jag tror att han är lite förkortad i sina lårmuskler så det ska vi försöka råda bot på nu. Yume har också prövat på lite och hon var såld på en gång. JÄTTESKÖNT!

Vädret just nu är bara skittråkigt i största allmänhet. Bara typ is överallt! Inte så himla inspirerande till långpromenader eller utomhusträning. Nu längtar jag bara till torr, oblåsig vår!