måndag 30 november 2015

Avancerad rally

På lördag är det dags för Kumos debut i avancerad klass i rallylydnad. Jag är både självsäker och lite orolig. Självsäker för att jag tycker att vi har en hyfsat fungerande högerhandling och många moment som vi är riktigt grymma på som folk generellt verkar ha problem med, typ backandet! Men lite osäker för att det visat sig att det är ett par moment som vi har lite problem med just nu. Jag och Kumo kursar just nu i rally där vi går igenom och tränar momenten i avancerad- och mästarklass och bygger banor. Förra veckan tränade vi bland annat moment 310: Sitt, skicka över hinder och nädu, Kumo fattade inte riktigt och tänkte att det var okej att springa bredvid. Kom på att det här har vi nog aldrig riktigt tränat på så det är ju inte så konstigt att det inte sitter. Men bara efter att ha prövat ett par gånger med leksaksbelöning över hindret så gick det mycket bättre, men vi ska fokusera lite extra på just detta i veckan. Det och STADGA! Kumo verkar nämligen inte kunna sitta eller ligga i mer än typ 10 sekunder innan han ska hålla på och trampa, sitta fint, eller lägga sig på sidan eller något annat freestyligt. Och då kommer Honnören att bli kämpig! Han har fått alldeles för mycket utdelning på att sitta fint i ALLA situationer eftersom jag tyckt att det är gulligt att han anstränger sig lite. Så jag får ju skylla mig själv. Tävlingen på lördag känner jag kan gå lite hur som helst beroende på Kumos humör och hur banan ser ut. Risken att jag själv ska virra bort mig ökar avsevärt när det blir en till sida att hålla reda på höger/vänster på. Hitills jag har ju kunnat tänka att "vänster är där hunden är"... men nu får jag hitta på något annat. Kanske skulle ha fingervantar i olika färger? Haha!

Yume hakar på lite med träningen i rally/htm:en också och höger sida börjar kännas säkrare nu. Yume har inte startat i fortsättning än, men kan nog i stort sätt alla moment till och med avancerad, men det är främst störningsträning hon behöver. Men så fort vi är ute ur den här hormonfasen och när karensen är slut i början på januari så ska vi nog börja planera för tävlingsstart igen. Det känns ändå som hon börjat greppa konceptet rallylydnad mer nu om jag jämför med i somras då det verkligen kändes som om hon bara lallade med utan att fatta vad meningen var, även om hon tyckte det var kul att göra saker. Vi får se när det är dags för henne att tävla rally igen.

Förändring i sikte

 Snart är November till ända och sen återstår bara en månad kvar av året. Sen ett tag nu så har jag lite svårt att leva i nuet utan är i tanken redan i 2016. Det beror till stor del på att det i början på året kommer ske något som i allra högsta grad påverkar mig och hundarna. Vi ska nämligen flytta. IGEN! Denna gången är det, för ovanlighetens skull, utanför hemkommunen. Till Uppsala bär det av! Denna flytten är, precis som den förra, inte till 100 procent självvald, men det känns lite som om det var menat och dags att pröva något nytt nu så jag är mycket förväntansfull. Eftersom resetiden till och från skolan kommer att förkortas avsevärt så kommer jag få loss mer tid och inte behöva lämna bort hundarna till hundvakt och kanske till och med kunna vara lite mer delaktig i icke hundrelaterade aktiviteter. Visst kommer jag sakna massa saker som den underbara skogen precis här utanför, att  inte ha grannar som en kan störa/störa sig på och att ha en sjukt låg hyra. Men så är det också saker jag inte kommer sakna lika mycket och det är väl bättre att fokusera på dem i nuläget. Lägenheten jag fått tag på är en tvåa och ligger på nedre botten i ett tvåvåningshus med en liten uteplats. Det ligger ruggigt nära ett stort friluftsområde och till min stora glädje; Uppsala brukshundklubb! Det tar enligt källor kanske 20 minuter att cykla till universitetet. Så jag hoppas vi kommer att trivas där. Är nog mest nervös över att hundarna ska vara skitdryga innan de vant sig med stadslunk igen med allt vad det innebär. Ljud från grannar, massa hundmöten på promenader och kanske till och med lösspringande hundar med idiotägare osv. Men jag vet att vi kommer att fixa det. Mina hundar är så grymt anpassningsbara och trots allt på många sätt väldigt okomplicerade. Och herregud, vi har ju bott i bebyggelsen förut och överlevt!

tisdag 24 november 2015

Tävlingshelg

Förra helgen hade vi en riktigt lyckad tävlingshelg. På lördagen var vi anmälda till freestyle och eftersom vi nu är "klara" med klass 2 så bad jag att få starta i klass 3 istället vilket var ok. Jag hade inga illusioner att det programmet vi tävlat med i 2:an skulle räcka så långt, men kände att det var en toppenchans att testa och kolla av hur det höll utan så stor press. Visst är det ju skitskumt att jag och Kumo från och med nu ska tävla i samma klass som eliten, men trots det så kändes det inte alls så jobbigt som det till exempel gjort när jag tänkt på att Yumes tävlande i klass 3. Och det kändes som en smart grej att utnyttja den känslan för att avdramatisera hela grejen med debuten i klassen. Vi var iväg och tränade i hallen i början på veckan och då gick det skitbra. Jag hafsade ihop en minut till på programmet som faktiskt funkade helt okej med musik, tolkning och svårighetsgrad. Men när lördagen sen kom så märktes det att han var lite slutkörd. Det var inte många anmälda i klassen och när det sen på plats visade sig bli ännu färre pga strykningar så fick jag jobba lite med att hantera känslan att vi så uppenbart skulle vara sämst, och jag tycker att jag lyckades helt ok. Kumo kändes extremt seg på planen, och ville inte göra särskilt mycket av momenten, men jag höll en hög, positiv energi programmet igenom och det gjorde att han åtminstone följde mig över planen.

Domare 1: 7.1  6.9  7.0  Lite för många stopp och lite okoncentration. Skulle gärna se lite mer variation. Bitvis mycket fint och sitt fint/ligg är mycket gulligt och vältajmat. Bra jobbat! :)
Domare 2: 6.9  6.2  7.8   Fint tassarbete i början! Fint vacker/ligg! Söt hund! Skulle önska fler svårigheter.
Poäng: 20.95
Placering: 3/4

Någonstans hade jag satt upp ett liten smärtgräns för poängen och det var att vi alla fall skulle fixa mer än 15 poäng, dvs snitta på 5.0 Och när vi sprang ut från planen så kändes det som att det var kanske runt 16-18 så det kändes väldigt förvånande med den, i mina ögon, fina poängen. Känner mig inte nöjd över prestationen som sådan, men att vi gjorde det och hur det ännu en gång bevisar hur mycket vi höjt vår lägstanivå. En tredjeplats blev det ju endast för att den 4:e deltagaren diskade sig, så det känns på ett sätt lite skamligt att vi fick en pallplats. Men samtidigt så tycker jag att när vi lagt ner så mycket träning och slit inte är helt oförtjänta av det i alla fall. Feedbacken från domarna känns väldigt lovande och som det känns nu vill jag fortsätta pröva med denna musik och programidé i klassen. Om peppen finns där så att vi sätter tricken och tajmingen så kanske det till och med inte är otänkbart att kunna få ett cert? Känns så kul att vi har tagit oss hit och den träning vi har framför oss.

På kvällen landade vi som så många gånger förut hos kompisar i Stockholms norrort för att dagen därpå tävla rallylydnad på söndag eftermiddag. Jag hade inte särskilt höga förhoppningar i och med lördagens insatser, men tänkte att bara vi höll lugnet så skulle vi greja det. Första gången vi tävlade i ridhus och jag blev lite nojjig över hur Kumo skulle hantera det, men samtidigt väldigt bra träning! Vädret var inte det bästa vilket gjorde att omgivningarna var en sörja vilket ibland kan göra honom på dåligt humör. Banan kändes inte helt omöjlig. Ett par svårigheter som en massa sitt framför med olika ingångar att hålla reda på och att frestelsen låg precis efter hoppet. Dock bestod den av två tennisbollar och Kumo har aldrig varit någon speciell bollfantast. Jag hade också med mig en boll själv som vi tränade runt på uppvärmningen. Och det gick vägen! Kumo taggade till och tyckte att det var så kul! Det vi drog på oss avdrag på var några av alla sitt framför moment. Där ville han inte riktigt och det blev lite BRIS och SNED. Frestelsen klarade han utmärkt! Han hade lite drag på den ena av bollarna men avbröt sig på en gång när jag påminde honom om vad vi sysslade med, så det är jag mest nöjd över! Och att vi klarade 270 grader vänster utan att han satt sig ner. Så vi kom runt på 93 poäng och en 1:a plats med det tredje kvalificerande resultatet i fortsättningsklassen. Yes på det liksom! 4 titeln i år!!! Smått fantastiskt!
Sen dess har vi legat lite lågt med träning. Han behöver verkligen vila lite nu från det för att få upp suget lite. Bara en tävling kvar för i år och det är även det i rally. Debuten i avancerad klass! Vi har sedan ett bra tag tillbaka förberett oss så det ska bli väldigt spännande att se om vi fixar tävling också.

måndag 9 november 2015

livets förgänglighet

 Har ju ingen aning om vilka som läser det jag skriver här på bloggen, men kanske någon undrar varför inga valprapporter kommit från Yume. Och det beror helt enkelt på att det tyvärr inte gick som det skulle med valpningen. Dygn 60 efter parningen satte hon igång och jag åkte till hennes ägare för att få vara med. Efter en fullt normalt förlopp där Yume skötte allt exemplariskt och inga tecken fanns att något skulle vara konstigt så födde hon fram två valpar, båda livlösa. De såg till synes ut precis som nyfödda valpar ser ut, helt fullgångna och inga tecken på tillbakabildning. De levde bara inte. Otroligt sorgligt och oväntat. Inom rasen är detta ytterst ovanligt att det händer. Helene, Yumes ägare som fött upp shibor i över 30 år hade aldrig varit med om det. Mer tänker jag inte skriva om det. Det var en jävligt sorglig och till synes helt orsakslös händelse, och jag blev otroligt ledsen såklart, främst för Yumes skull att behöva gå igenom något sådant utan att "få något för det". Men allra viktigast är Yumes mående och tack och lov tror jag inte att hon riktigt fattade vad det var som hände, hon hade liksom inga förväntningar på det eftersom det var första gången och hon inte mentalt har varit med om vad det är att vara mamma. Det gjorde att hon kunde komma hem med mig och återgå till vardagslivets rutiner utan att springa runt och leta valpar osv. Visst var hon påverkad ett tag, hennes kropp sa ju åt henne att hon skulle vara mamma nu med allt vad det innebar. Tack vare mycket motion och enbart små portioner mat så lyckades vi som tur va undvika att hon fick så mycket mjölk för då hade det kunnat bli mycket jobbigare. Men jag är så tacksam över hur snabbt hon nu har lämnat det bakom sig och är sitt vanliga jag igen. För det är hon nu även om det kanske stundtals kommer vara lite svajigt med hormonerna. Vi har lämnat denna tråkiga händelse bakom oss och blickar framåt istället.

söndag 8 november 2015

Storslam i Karlstad

Igår var det dags för freestyletävling igen. I Karlstad med dubbla starter denna gång. Jag hade gått och grunnat på om jag verkligen borde åka. Den senaste tiden har motivationen hos Kumo dalat lite och jag tror vi måste ladda på med en period där vi fokuserar lite extra på roliga och motivationshöjjande belöningar. Men en kan alltid behöva tävlingsträna tänkte jag till slut och åkte ändå. Eftersom arrangörerna höll schemat som stod i pm:et väldigt bra och jag inte trodde att de skulle göra det så kom jag dit efter att banvandringen varit, men jag var inte så orolig över det. Nu har vi varit i just denna hall flera gånger så Kumo skulle nog känna igen sig trots att han inte banvandrat. Vi startade som näst sist i klassen på 14 ekipage och jag tog ut och rastade honom när det var ca 10 ekipage kvar. Sedan fick han ligga i buren i hallen innan jag tog ut honom när de innan oss gick in på planen. Så en kort kort uppvärmning bara och han kändes inte särskilt taggad, men jag ville inte tjata sönder honom utan förberedde mig på att behöva peppa mycket på planen. Och nej supertaggad var han inte under den här starten. Han ville fortsatt inte gå genom mina ben eller på bakbenen, precis som på de två senaste tävlingarna. Lite luktig och helt enkelt inte så engagerad som jag vill ha honom. Trots det så funkade rekvisitan mycket bättre nu och den har vi ju haft lite krångel med i de senaste starterna. Och trots som sagt ett svalt engagemang så får vi till ett hyfsat flyt programmet igenom. Så när vi sprungit ut och jag hunnit hämta andan så kändes det ändå bra. Gjorde en snabbanalys över läget och funderade hur jag ville göra med nästa start som skulle vara ganska tätt inpå. Jag beslutade att gå in och kolla på resultatet på en gång för att kunna släppa det som varit och kunna fokusera ordentligt på nästa start, och det visade att vi fått uppflytt! Lycka!

Domare 1: 7.6  7.9  8.0  Fint program! Bra jobbat!
Domare 2: 7.9  7.6  7.7  
Poäng: 23.35
Placering: 6/14
UPPFLYTT

Så inför nästa start kom jag till slut fram att jag skulle pröva att improvisera mera, känna in och ändra om lite och få honom lite mer på hugget. Varför göra de rörelserna han inte vill liksom? Jag hade en liten tanke i bakhuvudet att skicka honom på belöning mitt i programmet också så jag beslöt att köra med synlig externbelöning utanför planen. För första gången och oj det funkade verkligen! Motivationen steg åtskilliga snäpp och det slutade med att jag inte alls improviserade så mycket, jag ändrade i princip bara början. Visst var det inte klockrent och han pep och var lite otålig på den där kattmaten, men hellre det i detta läget vi är i nu i tränandet. Kände mig otroligt nöjd när vi sprang av planen.
Domare 1: 7.9  7.9  7.8 
Domare 2: 7.6  8.0  8.8  Några tapp i fokus, annars finfint samarbete. Trevligt musikval/tolkning
Poäng: 24.00
Placering: 2/13
UPPFLYTT 
DIPLOM FREESTYLEKLASS 2: FDII 

Jag har tidigare kommit fram till att detta med dubbla starter inte är något för mina hundar, och speciellt Kumo då, på grund av dålig uthållighet. Men efter den här starten, som jag upplevde gick bättre än den förra så drog jag slutsatsen om att det såklart handlar om motivation. Han orkar visst! Det är som vanligt jag som daltat och inte vill pressa i rädsla av att han bara ska lägga av och tycka att det är tråkigt. Och visst är det bra att ha det i bakhuvudet också! Jag tror absolut att jag måste vara försiktig med allt för stora krav på honom, men nu vet jag att han klarar det alldeles galant med just de förutsättningar som rådde i detta fallet. Och det var precis det jag ville ha ut av denna tävlingsdag. Nya insikter! OCH DIPLOMET I KLASS 2! Det trodde jag verkligen inte, men jag är så satans nöjd såklart!
 
Sen så bestämde jag mig impulsivt för att anmäla oss till inofficiell "bubbelklass". Ett nytt påhitt där man går in på banan utan att veta vilken musik man ska freestyla till och alltså improvisera ett program. Så varför inte pressa honom ytterligare litegrann när jag ändå håller på, tänkte jag. Så vi rastade lite snabbt och han fick vila en stund i buren innan vi skulle in igen. Körde samma sak med externbelöning utanför planen och han höll faktiskt ihop ännu bättre den här starten! När jag hörde vilken låt det var så hann jag snabbt tänka "Ånej, svåååårt!", men det var riktigt riktigt kul att bara få köra loss och känna att vi hanterade situationen så himla bra båda två. Det var en himla kul klass att titta på också eftersom ingen förutom dj:n visste vad för musik som skulle spelas och hur alla löste det så himla fint. Äkta freestyleglädje!
Domare 1: 8.1  8.2  8.3  Asbra och vilka snygga tolkningar!
Domare 2: 8.1  8.4  8.5  Snyggt jobbat!
Poäng: 24.80
Placering: 4/13
 
Så med oss hem fick vi en ny titel, massa fina rosetter och nya kunskaper om vårt tävlande.