En uppdatering

Jag skulle ha velat uppdaterat mera sen i september. Det känns som om det var flera år sedan samtidigt som det kanske inte hänt särskilt mycket. Min personliga hälsa just nu gör att enbart få vardagen att rulla på är ganska så utmanande. Men en kortare rapport tänkte jag få till. 

Katla växer och utvecklas. Hon är nu 8 1/2 månad och bjuder på en del unghundsutmaningar. Hon har redan haft sitt första löp och det var lite nervöst då hon blödde i hela 6 veckor. Hon verkade aldrig gå upp i höglöp ordentligt och efter vad jag förstår så är det väl inte helt ovanligt att det kan vara så. Hon älskar att träna och det är verkligen en totalt annan grej att träna henne om jag jämför med att träna shiborna. Hon VILL, och hon gör. Ibland hinner inte riktigt huvudet med och det blir lite kaos, men när det sammanfaller att jag lyckas kommunicera vad det är jag vill hon ska göra och hon förstår det då går det riktigt riktigt fort för henne att lära sig. Vi pysslar lite med allt möjligt. Lite htm-grunder, lite tricks, stadgeträning, belöningar och annat matnyttigt. Just nu går vi vår första kurs tillsammans som egentligen är en förberedande agilitykurs, men den innehåller en massa moment som går att tillämpa i all träning. Den största behållningen vi har är att kunna träna och fokusera med hög intensitet trots begränsade utrymmen och andra hundar tätt inpå. Också passivitet såklart. Och jag är så nöjd med hur hon verkligen har fattat att det lönar sig att slappna av när en inte är aktiv! Med början i Januari så ska vi gå en långkurs i HtM som sträcker sig över hela våren och det ska bli så himla kul. Vi tycker båda att det är superskoj med HtM:en, men jag känner mig inte alls lika säker i själva sporten som jag gör i freestylen. Så det kommer bli väldigt välgörande tror jag att få en massa bra träning och erfarenheter så här i början av vår karriär i sporten. 

Yume då? Hon har också haft sitt löp och än så länge så ser jag ingen tendens till samma skendräktighetsbeteende hon hade förra våren. Vi har knappt tränat särskilt fokuserat alls sen den där tävlingen i september eftersom jag inte haft nån tävling att träna emot, och årstiden gör det lite knepigare att få till träningar. Men nu, nu är det stora planer i görningen för jag och Yume fick en inbjudan att tävla på AFEC (Agria Freestyle Elite Challenge) efter ett avhopp och jag har tackat ja. Detta innebär att vi alltså ska tävla tillsammans med eliten på MyDog i början av januari och det känns så himla roligt! Jag är skitnervös, men jag känner att jag har realistiska mål med den här tävlingen och att det först och främst är ett suveränt tillfälle att få starta i mässmiljö på en riktigt stor plan. Jag hade en tanke på hur jag ville planera upp träningen inför detta, men dessvärre har det sats riktigt stora käppar i hjulet så vi får ta det lite som det kommer. Yume är taggad när det väl blir träning och vi slipar mest på detaljer. Känner inget stort behov av att köra igenom programmet en massa, även om det vore bra om vi kunde göra det nån gång innan, utan det är mest att få till trevlig träningsstämning, fokus och som sagt; vissa detaljer som hon gärna fuskar med. Hela den här grejen kan ju gå nästan hur som helst känner jag! TBC som en säger!

Och sen sist men inte minst Kumo. När jag tänker på Kumo numer så har jag liksom släppt hans tävlande ganska mycket och det är rätt skönt. Han får vara med på sina egna villkor och det är så han vill ha det. Jag vill gärna få till ett nytt klass 3 program i freestyle till honom som han kan få starta med under nästa år, men känner inte mig tvingad att prioritera det just nu. Kanske att han får ett Htm-program också, eller så försöker vi komma igen med rallyn igen, det får bli lite som vi känner för, han och jag.

freestyletävlingar i Holmsund

Min syster har börjat studera på universitetet i Umeå och i och med detta så behövde hon ju såklart flytta dit. Jag erbjöd mig med en speciell baktanke i huvudet att köra upp flyttlasset för det var nämligen så att det vankades freestyletävling i dagarna två med dubbla starter i början av september. Så då slogs några flugor i samma smäll och jag fick anledning att anmäla mig till tävlingen. Jag och mamma åkte upp på onsdagen och bodde i stuga på camping under vårt besök (systers studentrum är ca 15kvm och det kändes lite väl att trycka in 3 personer och lika många hundar där). Vi njöt av den norrländska naturen och umgicks tills det var dags för helgens tävlingar. Yume var anmäld till alla 4 starterna i freestyleklass 3 och jag ville ha möjlighet att låta åtminstone någon av dem bli en belöningsstart. Jag hade inga förväntningar på resultat utan hade som mål att träna uthållighet under tävling, pröva lite olika uppvärmningsrutiner och att se till att den ibland förlöpsupptagna hormonhjärnan hade fokus på matte under tiden på banan och ingenting annat. Vi åkte till tävlingsplatsen en stund redan på torsdagen för att reka läget och känna av planen. Tränade lite starter och skick mot pall. Blev lite nervös av att se att planen låg så nära en skogsväg, men den verkade inte särskilt vältrafikerad (NORRLAND!;)) Fredagen laddade vi upp med vila och havsbad och lördagen befann vi oss på plats i hyfsad tid. Första starten i FS 3:an skulle inleda tävlingarna och Yume skulle starta som nummer 5. Jag tog ut henne när det körde igång och rastade av henne och sen gick vi omkring tävlingsplatsen och körde lite skvallerträning på de andra hundarna så att vi inte skulle upprepa samma sak som hänt i Kungsör helgen tidigare när hon sprang av för att titta lite på en annan hund. Och det visade sig funka alla tiders. Det blev en del missar från oss båda på planen, men vi löste det genom improvisation och utan att förlora fattningen alltför mycket. Jag tappade bort mig med fötterna någon gång och Yume satte inte tajmingen på ett par grejer samt ville inte göra vissa av momenten. Men jag hade med mig henne hela tiden och kände mig väldigt nöjd med vår prestation när jag sprang av planen. Varvade ner henne och tog ut valpen för lite träning och umgänge så att hon också skulle få lite stimulans och det är väldigt skönt att ha en hund på plats som inte ska tävla som jag kan småträna med för att ha annat att tänka på än nervositeten. Vi käkade lite fika och jag kollade resultaten och blev otroligt glad och förvånad över hur bra vi låg till. Vi hade fått cert! Vårt första, och poängen var verkligen inte pjåkig den heller. Det gjorde liksom att pressen på de andra starterna släppte en del, för nu hade vi i alla fall verkligen fått valuta för vår resa. 

Domare 1: 7.8  8.2  8.0  Fint dansnummer! Började jättefint, lite ofokuserat andra hälften av programmet. Många fina rörelser och en del svåra dessutom. Lite mycket hjälper i slutet av programmet. Fint avslut.

Domare 2: 8.6  7.8  8.0  Bra början och avslut! Ni har verkligen roligt och energi på planen. Såg lite fundersam ut på pallen, blev still längre tid. Snyggt "om" runt dig! Hade önskat mer avståndsarbete

Poäng: 24.20

Placering: 3/7

CERT!

Inför nästa start så misstänkte jag att Yume skulle vara ganska trött, men ville pressa henne lite genom att använda externbelöning och sen kanske inte köra hela programmet utan bryta för belöning när hon gjorde något bra. Så jag ställde upp KATTMAT utanför planen och det blev lite väl häftigt för henne och hon kändes ganska splittrad i sin prestation innan hon drog av planen när jag skulle skicka henne runt pallen. Hon hann aldrig fram till belöningen innan jag fick in henne igen och sen fortsatte hon att jobba på rätt bra återstoden av programmet. Efteråt tyckte jag mest att jag hade skött det ganska dåligt med både placeringen av belöningen och att om jag hade hållit i henne mer i skicket så hade hon antagligen inte sprungit av. Men jag var ganska trött så jag kände att jag kunde förlåta mig själv rätt snabbt, speciellt eftersom det ändå gått så bra första starten. 

På söndagen skulle vi packa ihop och fixa innan vi åkte till tävlingsplatsen, men kom fram i bra tid i alla fall. Jag bestämde mig för att inte banvandra denna gång utan ha lite mer tid för rastning. Jag värmde knappt upp henne utan var ganska inställd på att jag skulle belöna med leksak på planen denna starten. Starten tyckte jag hon satte jättefint men sen kom jag av mig helt och glömde typ bort vad jag skulle göra innan jag hittade rätt igen (inte hoppa över banvandringen nästa gång alltså!) och Yume kändes rätt rejält påverkad av det. Så jag belönade upp de moment som hon fuskat med dagen innan och kände mig väldigt nöjd med det. Inför nästa start hade jag hunnit tänka rätt mycket och kommit fram till att jag ville pröva externbelöning igen, bara för att kunna träna på att hålla ihop ett helt program med den. Jag skulle ha ett annat fokus på henne och vara tydlig med att hon INTE fick fuskdra på den. Denna gången ställde jag den på andra sidan, alltså inte åt samma håll som pallen, också ställde jag också mamma där med instruktioner att ta bort belöningen om hon skulle springa av planen. Redan vid första förflyttningen åt det hållet så sneglade hon bort mot belöningen, men då sa jag ett riktigt tydligt och skarpt NEJ, för att sedan ändra tonfall och berömma väldigt mycket när fokuset återvände på mig. På det stora hela var det en mycket ojämn prestation, tajmingen var off och jag överdrev med hjälperna för att få henne att orka, men hon hängde med hela vägen. Vi var rätt trötta båda två när vi låg i avslutsposen och sen fick hon äntligen springa och äta sin kattmat. Jag var bara så himla nöjd med att vi slutfört och att vi hade hållit ihop. Dubbla dagar och dubbla starter är MYCKET, även för en rutinerad hund, och för oss är det fantastiskt! Jag sög på den känslan och tittade inte på resultatet utan kände att det ändå inte skulle räcka någonstans utan ville fokusera på min nöjdhet med helgen. Tji fick jag! Ytterligare ett cert och dessutom klassvinst blev det.

Domare 1: 8.6  8.9  7.9  Fantastiskt roligt att se er inne på planen!!! Ett underbart bra komponerat program som passar Yume mycket bra!!! Bra utnyttjanden av planen & bra med svårigheter där du gör olika/andra saker/riktningar än Yume. För att få ännu högre poäng tänk på att inte skymma hunden för domarna i vissa moment. Fint samarbete. För att få högre poäng i kat 3 så önskas tydligare betoningar och fraseringar i rörelser- alltså mer tajming. Men överlag superbra jobbat!

Domare 2: 7.2  8.0  8.0  Underhållande program att se. Många toppenfina rörelser, men tyvärr en del missar vilket drar ned poängen. Något hårt kommando på ett ställe där du ropade NEJ, men i övrigt positivt intryck av ert framförande :)

Poäng: 24.30

Placering: 1/7

CERT! 

på god väg mot championatet...

Så vi åkte därifrån med alla mål som jag satt med denna tävling uppfyllda, och sedan mer därtill. Äntligen så har jag fått testat programmet mer ordentligt och fått respons och också bekräftat att innehåll och musikval är lämpligt för klassen. Kul att få så mycket domarkommentarer att jobba vidare med! Utförandet kommer ju säkert även i framtiden vara ojämnt då jag har är en sådan typ av hund där dagsformen är väldigt avgörande, men ju säkrare vi blir med programmet, dess kedjor och moment ju bättre förutsättningar kommer vi att ha tänker jag. Att ha testat olika uppvärmningsrutiner och att få chans att tävlingsträna är också mycket värt. Så himla nöjd med både min egen och Yumes insats. Hon har mognat så otroligt mycket sedan vi startade vår freestylekarriär och jag har blivit så himla mycket bättre på att se vad hon behöver även om det finns mycket kvar att bli ännu bättre på. Nu får vi se när det vankas tävling igen, men fram tills dess så ska vi försöka ligga i med tränandet i alla fall.

På prispallen Lördagen

CERT-champagne på lördagkväll

Vinnare på Söndagen

Sommardans i Kungsör

Den 28:e Augusti åkte vi till Kungsör för att äntligen tävla lite freestyle. Genrepet tidigare i veckan hade gått riktigt bra och jag tyckte jag hade varit rätt duktig på att hålla förväntningarna på en lämplig nivå. Dagen innan hade vi varit på utställning och jag hade dragit på mig en ögoninflammation så även om samlingen för min klass inte var förrän klockan 11 enligt pm (och enligt mina egna uträkningar, ännu senare) så var jag lite sliten och kom iväg alldeles för sent. Så jag kom inte fram till Kungsör förrän efter banvandringen varit och klassen dragit igång. Det var ändå rätt många i klassen och jag startade sent så jag hann varva ner ganska bra och förbereda mig. Jag var nervös, men ändå ganska lugn. 

Yume kändes ganska samlad när vi gick in till planen och starten var väl inte perfekt, men kändes helt ok. Sen började hon zona hon ut lite och slarva ca 1,5 min in i programmet och i ett moment där vi ska titta åt olika håll låser hon fast på hunden som värmer upp utanför planen utan att jag ser det i rätt sekund och då ska hon "bara springa å kolla lite". Jag hinner väl känna ett snabbt hugg av uppgivenhet och tittar jag på filmen så borde jag ju egentligen ha hunnit fått tillbaka henne tidigare, men jag hann liksom inte reagera. Hon kommer tillbaka på en gång och fortsätter jobba på rätt bra. Jag övervägde bara en kort sekund att liksom bara gå av planen och skita i det, men jag var så inställd på att köra programmet och jag ville inte bryta vid första bästa bra grej för att belöna heller, så jag fortsatte som om inget hänt. Tror inte jag hade haft kapacitet att hantera det på något annat vis faktiskt. Vi går av planen när vi är klara och när hon var nedvarvad och satt i bilen igen så visst kände jag besvikelse, men det var liksom inte så mycket att göra åt saken så jag fick lägga det åt sidan och fokusera på nästa start istället. Vi fick så mycket fina kommentarer av vänner och bekanta på plats och det värmde verkligen. På grund av tråkiga upphovsrättsregler så tar youtube bort musiken på filmen när jag laddar upp den där (en tycker ju att madonna kan kosta på sig att vara lite bussig!) och då är det liksom inte så mycket att titta på...

Kumo kändes väldigt lugn och fokuserad när vi värmde upp och det var så skönt att känna att vi bara skulle gå in och göra vårt bästa, utan några förväntningar. Låten vi skulle improvisera till var klippt till 2.30, alltså maxlängden på ett program i klass 1 och jag hade tänkt att vi skulle köra så länge som möjligt med möjlighet att avsluta när som. Och vad bra det gick! Så fin kontakt, följsamhet och attityd! Var så himla nöjd när vi sprang ut efter att ha jobbat med bara yttepytte lite släp under 2 och en halv minut!

  

Domare 1: 8.1  8.5  8.7  Mycket bra positioner. Bra kontakt. Några som släpade till. Bra svårighet. Bra jobbat!

Domare 2: 8.0  8.2  8.6  Vilken härlig kontakt er emellan. Självständigt utförda positioner och skiften däremellan, snyggt! Musiken passar super!

Poäng: 25.05

Placering: 4/20

UPPFLYTT!

 Så Kumo fick sitt första, mycket välförtjänta uppflytt i heelwork to music!

Shibaspecialen 2016 + STOKK valputställning

Den 27:e Augusti var det dags för shibaspecialen på nya galoppbanan i Bro och samtidigt Katlas debut i utställningsringen på STOKKs valp-och veteranutställning på samma plats.

Katla var verkligen jätteduktig förutom att hon absolut inte ville röra sig på diagonalen. Hon sprang på superfint och hade inga som helst problem med domarens hantering.

Kritik: Feminin tik. Vackert välutfyllt huvud. Välplacerande & burna öron. Mörka välformade ögon. Välvinklad fram och bak. Utmärkt bröstkorg för åldern. Rör sig väl när hon vill. Fin päls och presentation.

BIR-valp

Ingen placering i gruppen, men på det hela mycket nöjd med den debuten!

Sen var det Yumes tur och även om jag inte hade förväntat mig något resultat så blev jag rätt besviken över att hon bara fick ett slätt excellent. Har ju inte ställt henne på över ett år och efter det här kan jag inte säga att jag är särskilt sugen på att fortsätta ställa henne heller. Särskilt när ringsekreteraren först placerar oss som 4:e bästa tik i öppenklass med excellent och ck och sedan när vi står och gör och beredda att gå in i bästa tik kommer fram och säger att det blivit fel och att hon inte alls fått ck. Surt! 

Kritik: 3årig tik med bra kropp proportioner. Ytterst feminin. aningen tunn i nospartiet. ganska välformade ögon, välburna öron. lagom hals. harmoniskt vinklad. ngt rundad bröstkorg. korrekt ansatt+buren svans. fina sidorörelser. aningen mjuk päls. välpresenterad. trevligt temperament.

Det blåste närmast storm hela dagen och jag fick ögoninflammation på ena ögat som tack så kanske inte den roligaste av utställningsdagar.

Fin form

Så nöjd över hur snabbt Yume återhämtat sig från valparna. Detta utan någon speciell fysträning. Hon har fått röra sig mycket löst i skog och mark och balanstränat lite på stock och sten då och då. Pälsen som kommit är i så himla fin kvalité! Hon är ju inte i full päls än, men jag tycker nog att hon är som finast som hon är nu innan hon blir för fluffig.

Mera tränande!

Vi ligger i hårdträning för nästa helgs utställning och freestyletävling. Jag och Katla har varit de två tillfällena för privat utställningsträning hos Sofie Krigholm och vi är definitivt på rätt spår. Den senaste veckan har vi tagit lite paus och tränat annat istället, mest passivitetsträning faktiskt. Men det har också gett resultat. Om vi till exempel sätter oss ner på slumpvalt ställe på vår promenad så dröjer det inte länge förrän hon lägger sig tillrätta. Och numer så klarar hon av att vänta på sin tur inomhus när jag tränar de andra hundarna och det går mycket bättre utomhus också även om det är svårare där. Vi var också iväg på kennelläger i början på månaden. En hel helg med massa pumis, trevligt folk, god mat och träning. Ena dagen var det klippning och ringträning och jag fick mer hum över hur en pumi ska se ut och sen också ett litet kvitto att vi kommit en bit på väg med både hanteringsträning och utställningsträning. Den andra dagen var det nosework och hon var ganska sliten efter dagen innan. Små korta träningspass gick bra på förmiddan innan hon tröttnade, men sedan på eftermiddagen så kom hon in i andra andningen och riktigt presterade. Extra kul var att alla de andra 3 valparna från kullen också var där, tillsammans med sina ägare. Skönt och nyttigt att kunna diskutera och jämföra lik-och olikheter och få det bekräftat att det inte BARA är min valp som är stundtals skitjobbig. Katla verkar snarare och turligt nog sakna en del böjelser som hennes syskon har. Hon är till exempel inget fan av att bita och tugga på saker hon inte får tugga på, ( mer än typ strumpor och sånt) inget pappersstrimlande eller möbelbitande. Alla 4 gillar dock bajs, att skälla och att inte vara särskilt rumsrena... hehe. En jätterolig och givande helg var det i alla fall. 

Helgen som var åkte vi iväg och träningstävlade i freestyle här i närheten. Då hade jag och Yume kört igenom hela programmet till musik EN gång innan och det var ju som en kan misstänka ganska knackigt. Hur som så körde jag två starter med dem vardera. Kumo presterade kanske 2% av max, alltså typ inget alls. Han tyckte allt var pisstråkigt och ja, inte så mycket mer att säga om det. Finns ingen mening med att tvinga honom. Vi måste fokusera mera på belöningar och motivation igen innan vi kan börja satsa för klass tre och just nu har dessvärre ingen utav oss ork eller lust. Det kanske kommer sen, eller så gör det inte det och det får vara okej det också. Just nu vill jag hellre satsa lite på den hunden som faktiskt går att satsa på. Yume gjorde en helt okej första start, om en tänker på att hon inte kan programmet än. Andra starten var hon ganska dissträ och tyckte typ att gräset var äckligt på vissa ställen och skulle prompt inte gå där. Hon gör så ibland den knäppa shiban! Jag passade på och belönade ordentligt efter vissa moment som hon kan vara lite tveksam vid och att hon gav mig följsamhet. Jag fick lite inputs av "domaren" och det mesta hade jag redan koll på, men fick lite tips på hur jag ska hantera rekvisitan så att det blir klarare för åskådaren vad programmet handlar om. Det jag undrade mest över var ju om programmet kan vara nått att ha i klass 3 och det tyckte hon, så det kändes bra. På det stora hela så kände jag mig mycket nöjd med dagen. Jag fick kvitto på vad JAG behöver träna på och förbättra för att kunna underlätta för Yume och mig själv i den vidare träningen. Jag tyckte inte att jag pressade mina hundar och ställde orimliga krav på dem och hanterade situationen ganska lugnt och det är någonstans där målet ligger just nu. 

Det är himla roligt att träna det nya programmet. Jag känner att det har mycket rum att utvecklas och det finns så mycket skojiga detaljer att jobba på. Att träna med en shiba får ju dock aldrig först och främst bara handla om detaljer så det jag är mest glad över är att Yume verkar tycka att programmet är roligt i sin helhet och att hon för det mesta ger väldigt mycket engagemang när vi tränar. Idag till exempel så var vi nere på bruks och tränade. Mest så torrgick jag programmet för att det verkligen ska sitta och det tycker jag det börjar göra nu. Och så fick Yume träna lite kedjor där jag belönade upp fart till rundande av föremål för att sedan kunna hålla stadga och sedan fart igen emot mig. JÄTTEKUL tyckte Yume och jag tränade nästan för länge för att jag tyckte det gick så bra. Vi kommer nog inte köra igenom programmet något mer innan tävlingen i Kungsör nästa helg. Ska träffa träningsgänget för ett genrep på tisdag men då ska jag nog fokusera nästan enbart på starter tänkte jag. Kumo som är anmäld till samma tävling ska jag nog inte träna med alls! De var så snälla och lät mig flytta hans start från freestyle 3:an till HtM 1:an. Det finn liksom ingen mening whatsoever att gå in med en start i trean utan program och känna att vi måste tvinga fram något för sakens skull. Känner mig fortfarande lite låst vid vårat senaste program och måste vänja mig mer vid tanken på att skrota det helt. Tänker att vi improviserar lite i HtM:en istället och fokuserar på att få till någon form av glädje och samarbete. Här är en video när vi improviserar HtM utanför IKEA, så han kan ju när han vill shibapojken!   

utställningsträning

Jag och Katla blev sponsrade av Katlas fantastiska uppfödare med 2 privatlektioner för en duktig utställningsguru i vår närhet för att komma igång med utställningsträningen och vi har varit iväg på den första utav dem. Katla ser väldigt lovande ut exteriört och vi är redan anmälda till vår första inofficiella utställning i slutet av månaden. Det känns kul att träna det mer seriöst än vad jag har gjort hittills för jag har i ärlighetens namn tyckt att det är en ganska tråkig grej att träna på. Men nu känner jag mig inspirerad och när en har en snygg hund så vill jag att hon ska kunna visa sig från sin bästa sida i ringen också. Hon tycker också att det är väldigt roligt! Allt där en får äta godis och kasta sig efter kampleksaker är roligt! Bordet är helfestligt och mitt asgamla utebord som får tjäna som trimbord har hon kastat sig upp ett antal gånger nu. Även Yume är anmäld till shibaspecialen nu som faktiskt är samma tid och plats som Katlas valputställning så jag hoppas verkligen att det inte kommer krocka för då kommer jag behöva dela på mig. Yume är ju fortfarande nakenfis, men lite päls hinner nog komma tillbaka hoppas jag. Och gör den inte det så vore det inte första gången hon ställs naken heller... Att hoppas på sista certet på en special när jag vet att det kan vara många hundar där som är bättre än henne känns lite väl, men en vet aldrig, det beror ju på vad domaren gillar (och även om han dömt shiba flera gånger de senaste åren så kan jag verkligen inte få nån klarhet i vad han gillar när jag kollar vilka det är han satt upp, känns väldigt spännande!)

Freestyletränande

Jag och Yume är i full gång med att träna och pyssla ihop vårt nya freestyleprogram. Det känns jätteroligt, Yume har ju inte tävlat freestyle på så länge nu och det ska bli spännande att se var vi befinner oss i träningen sen när vi kommer ut på tävling. För tävla ska vi göra, snart! I slutet av månaden är debuten i klass 3 inplanerad och veckan efter så ska vi tävla igen. Och innan det så ska vi på träningstävling om bara några veckor samt att vi har ett par träffar med träningsgruppen som ska börja träffas igen nu efter lite sommaruppehåll. Jag har fått till en grundskiss av ett program som jag känner mig rätt nöjd med. Det finns definitivt rum att utveckla det, men just nu vill jag att det ligger på en nivå som Yume kan hantera och målet är bara att se om det kan vara något att ha på tävling i den här klassen. Klass 3 kan kännas läskig, men jag är så nöjd att Kumo redan har gjort sin debut och att det har gått in i mitt medvetande att det får ta den tid det tar nu med mina långsiktiga mål i den här grenen. Det var planerat att vi skulle köra lite kedjor ur programmet på den godisklass på den tävlingen jag var med att arrangera, men min musik krånglade så det fick bli till "fel" musik. Men jag fick med mig lite värdefulla inputs ändå från domaren som skrev lite kommentarer, samt min egen känsla på planen. Sen så känns som sagt träningen väldigt rolig och går framåt så jag ser fram emot att träna mera och sen få kvitto på vart vi ligger träningsmässigt med tävlandet. Kumo har inte tränat program sen han tävlade i maj och jag har liksom funderat på om jag ska sätta ihop ett nytt program till honom eller om vi ska kämpa på med det gamla? Det gamla har absolut sina fördelar och sina brister, men det är nog inte det som har styrt vår prestation utan det är snarare att jag pressat för mycket, varit för dåligt förberedd och inte lyckats motivera honom tillräckligt. Jag har funderat på om vi ska köra en ren improvisationsstart nästa gång vi tävlar. I vilket fall tror jag att det har varit helt rätt att ha haft en tränings-och tävlingspaus med honom, han har behövt vila ifrån det och sen vänt sig vid att flockens förändring. Imorgon ska vi i alla fall och störningsträna med lite träningskompisar och det ser jag fram emot.

three is a crowd

Nu har jag varit 3-hundsägare i en hel månad och det är både lättare och svårare än vad jag förväntat mig att det skulle vara. Det är inte alls så mycket konflikter så här i början som jag trodde det skulle vara utan Kumo och Yume har accepterat den lilla draken mycket bra och är väldigt överseende med henne. Yume har också börjat säga ifrån mer i vissa situationer, men i mina ögon så är det normal gränsdragning och hon tar absolut inte i mer än vad hon behöver. Jag trodde också att hundmöten skulle bli mycket mycket jobbigare, och visst kan de bli lite bökiga eftersom Katla ännu inte går klockrent i koppel och därför gärna trasslar in sig och jag inte har vant mig rent logistiskt vid 3 koppel än, men de går ändå oftast över förväntan bra. Mycket godis blir det, och taktiken är att belöna tystnad och kontakt och den som sköter sig får godis, gör en inte det så får någon annan godisen. Det är en ju en till individ som det ska hållas koll på och kommuniceras med och jag tar lång tid på mig att ställa om mig vid förändringar, men det går framåt. Annars är det väl just promenaderna som blir det slitigaste egentligen med valpen som antingen fladdrar omkring i kopplet och trasslar in och stökar, eller så när hon är lös så röjjer hon och tacklas med de andra som går i koppel. Och ensamhetsträningen! Ett tag tyckte jag att det blev bättre när vi var på jobbet och hon fick vara ensam med de andra i 2 timmar om dagen flera dagar i sträck, men nu har jag mått för dålig för att kunna jobba så då har det inte blivit av på samma kontrollerade sätt med träningen. Att lämnas i bilen (i skuggan med bakluckan helöppen förstås) går dock hur bra som helst så alltid något. Hon börjar också förstå att det lönar sig att hålla sig lugn när jag tränar de andra, men oftast är det bara så jobbigt, speciellt eftersom jag måste vara så jävla rolig när jag belönar shiborna. Så ska de tränas "ordentligt" utan att deras träning enbart har som funktion att vara en störning för Katla, så kan inte hon vara i närheten alls och det har vi inte riktigt fått till än. Jag hade ju gärna velat vara superstrukturerad och ha full koll på allt som ska ingå i valpträningen och hur det ska utföras praktiskt och planeras, men det har inte funkat så för mig just nu i livet så jag får göra det bästa jag kan med de förutsättningar jag har nu och kämpa på. Det underlättar ju att det är en väldigt läraktig och accepterande valp jag har. En riktig liten supervalp <3

Möklinta Royal

Igår var vi iväg på en inofficiell utställning. Jag hade anmält Yume enbart för att få lite träning och för att Möklinta Royal alltid brukar vara en väldigt trevlig tillställning. Jag hade inga som helst illusioner om något resultat att skryta med eftersom Yume är helnäck, men det var kul att damma av utställningskopplet. Katla fick följa med för miljöträningens skull och skötte sig strålande. Jag ska försöka hitta på en lämplig inofficiell utställning som hon kan debutera på när hon får åldern inne, men det blir senare framåt hösten. Till dess måste vi hinna träna mer på allt en liten valpis ska känna sig bekväm med innan en kan äntra ringen. Yume fick mycket riktigt inget hp pga pälsen, men domaren tyckte att hon hade många andra fina kvalitéer som rörelser och temperament. När pälsen kommer tillbaka så är det väl dags för fröken att ställas lite så att vi kanske kan ta det där sista certet för championatet.

Ny frisyr!

Idag fick Katla sin första frisyr. Nu blev det ju en pumivalp helt plötsligt!

Flockliv

Nu är det en vecka sedan Yume kom hem och hon är redan mer på banan. Uppskattar att springa, leka och kampa, men matlusten är det lite sådär med men det är ju i sin ordning eftersom mjölken fortfarande tillbakabildas. Hon ser också inte fullt lika bedrövlig ut i kroppen efter alla långa promenader, så en vecka till så ska jag försöka få till lite mer planerad fysträning för både henne och Kumo som dessvärre lagt på sig en del sen Katla flyttade in. 

 Vi har varit halva veckan ute i stugan men nu är vi tillbaka i Uppsala där vi har lite mer störningar omkring oss, men det går bra. Det blir en del tränande på att få till en bra rutin vid vardagshändelser som promenader, vila, lek och allt annat. Katla tyr sig till Yume och jag som aldrig trodde att Yume skulle vara okej med en pumivalp som hänger på ryggen på henne är så imponerad över hur lugn, trygg och avvägd hon är med valpen. En eftermiddag fick vi rasthagen i Norby för oss själva och alla tre fick springa helt löst tillsammans för första gången och de lekte så fint.

 Även Kumo blev på mycket bättre humör sen Yume kom tillbaka. I och med att han hatar värme och insekter så är ju sommaren inte hans favoritperiod och promenaderna kan vara ganska slitiga men nu har han ju äntligen en anledning att vara med då han måste kissa över Yume hela tiden. Men det gör skönt i mattehjärtat att se hur mycket de faktiskt tycker om och uppskattar varandra, även om det kanske inte är så tydligt alla gånger. 

 

Katla har nu passerat 12-veckors gränsen och bara växer och växer. Speciellt pälsen! Men förhoppningsvis blir hon klippt snart så fort jag och uppfödaren kan få till en tid som passar båda. 5,5 kg väger hon nu och det gör tydligen en utav brorsorna också, medan de andra två syskonen är lite mindre. Veterinärbesöket för vaccinationen gick smidigt. Hon hanterar saker hon inte tycker är så roligt väldigt odramatiskt och finner sig efter en liten stund i det mesta. Seresto-halsband har åkt på både Katla och Yume och satan så skönt det är att slippa leta sig tokig i de där svarta pälsarna. Kumo får slippa gifter så honom går jag igenom mer noggrant, men så påverkar ju halsbanden honom en del också eftersom han delar hem med dem, så de är inte lika många på honom längre heller.

ordningen återställd

I onsdags fick jag äntligen hämta hem Yume från hennes mammauppdrag. Hon var mer än redo att följa med och hon och Kumo tyckte båda att det var skönt att få återse den andra. Det går också över förväntan med henne och Katla. Hon verkar inte vilja uppfostra eller söka konflikter utan känns väldigt accepterande och tålmodig så det känns bra att valet att lösa det på det här sättet med att ta hem ny valp medan hon var borta funkade som jag ville. Det ska bli intressant att se om och hur hon har förändrats efter den här kullen, just nu känns hon lite mentalt tärd och behöver nog lite tid att komma tillbaka både fysiskt och mentalt. Men det kommer gå snabbt och även om jag längtar att sätta igång henne så får det ta den tid det tar. Vi behöver inte stressa med nästa kull, och jag vill verkligen hinna fokusera på tävlandet sen en period när vi är redo för det. Det är så skönt att hon är tillbaka nu. Sen Katla kom har jag liksom inte riktigt hunnit sakna henne så aktivt som jag gjorde innan, men nu när hon är tillbaka så märker jag hur tomt det faktiskt varit utan henne.

Yumevalpar ca 7 veckor

Tikvalpen, så lik sin mor <3

Öva på att ha på sig halsband, kliar lite

Bordsträning var ju ganska soft tyckte svarta hanen, GODIS liksom!

Bröderna busar

Svarta hanen spanar in farbror Santoz

Mamma Yume tar igen sig lite i skuggan <3

Gudomligt söta tikvalpen <3

Honto-No Hayato Kurokage

Honto-No Hanzo

Honto-No Hannya Kurozuka

Katla 10 1/2 vecka

Fick lite bordsträningshjälp igår och Katla fixade det som ett proffs! Lovar mycket gott inför den kommande utställningskarriären <3

Valpliv

Valplivet fortgår och det händer stora små saker mest hela tiden. Katla har nu full koll på att en ska vänta snällt på ett varsegod innan maten, sen kan en ju vara så hungrig att en måste försöka tjuva ibland, men jag ser att hon har förstått tanken i alla fall. I början var bilåkande och ensamhetsträningen det värsta värsta som fanns. Nu är det lugnt i bilen och även om det fortfarande är skittråkigt att vara ensam så går det bättre och bättre där med. Hon har träffat hela familjen i etapper och hon är inte den som springer fram direkt, men kommer strax och nosar nyfiket om hon får ta det i sin takt. Vi har spenderat helgen i sommarstugan i Broddbo och kommer nog bli där över veckosluten i princip hela sommaren. Båda hundarna verkade tycka det var mysigt. Hon har också fått hälsa på lite andra hundar och hon verkar fungera på samma sätt som med folk. Större hundar är lite läskigare, men efter en stund så var min kompis labbe helt okej att umgås med. Igår var vi och hälsade på Yume och valparna och de fick umgås på var sin sida av staketet och det gick över förväntan. Båda verkade tycka att den andra var okej efter lite misstänksamhet. Om ca 1 vecka hämtas Yume hem igen och flocken blir fulltalig.

Första veckan med Katla

Efter snart en vecka tillsammans med vår nya familjemedlem har vi kommit en bra bit att lära känna varandra närmare och vilken fantastisk liten valp hon är! Från att ha varit lite dämpad de första dagarna när det var så mycket nytt att ta in så har hon snabbt blivit varm i kläderna och visat prov på många fina egenskaper som jag bara vågat hoppats på. Hon och Kumo kommer också bättre och bättre överens. Kumo har prövat att leka lite med henne, shibastyle med tjurrusningar och rumptacklingar, men hon uppskattade inte riktigt det och det tar nog tills hon blivit lite större innan de klarar av att leka med varandra såpass. Vi tar det ganska lugnt och har hållit oss i närområdet där det finns mycket att titta på och upptäcka. Vi skyndar långsamt med miljö-och socialiseringsträning och hon verkar ha en väldigt bra grundtrygghet och mentalitet att jobba med.

Nu är hon här!

Igår anlände hon. Ego Dog's Duracell Dragon eller KATLA som hon kommer kallas. Sötaste ever! Allting går hittills jättebra. Så imponerad över henne.  Kumo sköter sig över förväntan, han är lite skeptisk och tycker att hon kan hålla sig på behörigt avstånd men jag tycker inte att han säger till henne onödigt hårt. Och hon i sin tur är duktig på att lyssna på honom så det kommer nog inte bli några problem. Vi kommer ta det ganska lugnt här i början så hon får vänja sig med sitt nya hem och sällskap.

Sötchock!

Bara 1 1/2 vecka kvar nu!!!