Nu har jag varit 3-hundsägare i en hel månad och det är både lättare och svårare än vad jag förväntat mig att det skulle vara. Det är inte alls så mycket konflikter så här i början som jag trodde det skulle vara utan Kumo och Yume har accepterat den lilla draken mycket bra och är väldigt överseende med henne. Yume har också börjat säga ifrån mer i vissa situationer, men i mina ögon så är det normal gränsdragning och hon tar absolut inte i mer än vad hon behöver. Jag trodde också att hundmöten skulle bli mycket mycket jobbigare, och visst kan de bli lite bökiga eftersom Katla ännu inte går klockrent i koppel och därför gärna trasslar in sig och jag inte har vant mig rent logistiskt vid 3 koppel än, men de går ändå oftast över förväntan bra. Mycket godis blir det, och taktiken är att belöna tystnad och kontakt och den som sköter sig får godis, gör en inte det så får någon annan godisen. Det är en ju en till individ som det ska hållas koll på och kommuniceras
med och jag tar lång tid på mig att ställa om mig vid förändringar, men
det går framåt. Annars är det väl just promenaderna som blir det slitigaste egentligen med valpen som antingen fladdrar omkring i kopplet och trasslar in och stökar, eller så när hon är lös så röjjer hon och tacklas med de andra som går i koppel. Och ensamhetsträningen! Ett tag tyckte jag att det blev bättre när vi var på jobbet och hon fick vara ensam med de andra i 2 timmar om dagen flera dagar i sträck, men nu har jag mått för dålig för att kunna jobba så då har det inte blivit av på samma kontrollerade sätt med träningen. Att lämnas i bilen (i skuggan med bakluckan helöppen förstås) går dock hur bra som helst så alltid något. Hon börjar också förstå att det lönar sig att hålla sig lugn när jag tränar de andra, men oftast är det bara så jobbigt, speciellt eftersom jag måste vara så jävla rolig när jag belönar shiborna. Så ska de tränas "ordentligt" utan att deras träning enbart har som funktion att vara en störning för Katla, så kan inte hon vara i närheten alls och det har vi inte riktigt fått till än. Jag hade ju gärna velat vara superstrukturerad och ha full koll på allt som ska ingå i valpträningen och hur det ska utföras praktiskt och planeras, men det har inte funkat så för mig just nu i livet så jag får göra det bästa jag kan med de förutsättningar jag har nu och kämpa på. Det underlättar ju att det är en väldigt läraktig och accepterande valp jag har. En riktig liten supervalp <3
